lördag 15 april 2017

"Kall, kall jord" av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Kall, kall jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The cold cold ground
Översättare: Nils Larsson
Serie: Sean Duffy 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2017




Första meningen: Oroligheterna hade antagit ett slags egen skönhet nu.

Baksidetext
Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.

På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.

Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...

Min kommentar
Egentligen vet jag inte vad det var med den här boken som lockade mig när jag hittade den bland de kommande släppen. Att den utspelar sig i Nordirland hjälpte nog till, att det dessutom var en tidsresa tillbaka till 80-talet spelade nog också roll. Dessutom är det första delen i en serie och sådana lockar nästan alltid.

Jag är så gammal att jag minns konflikten i Nordirland och även om jag inte var så insatt så har jag ganska starka minnesbilder av bomber och massor av soldater. Efter att ha läst den här boken kan jag (nästan) föreställa mig hur det måste ha varit att leva och bo där då. Tänk dig att höra skottlossning och briserande bomber mest varje dag, att störas av överflygande helikoptrar på nätterna, att behöva kravallutrustning och k-pistar när du ska till vissa områden och att vara tvungen att kolla under din bil innan du kör iväg med den, varje gång, så det inte sitter en bomb där. Det känns nästan som att jag är där.

Det tog inte speciellt många sidor för mig att inse att den där Sean Duffy, honom gillar jag. Han tar sig visserligen ofta en vodkadrink (vem skulle inte det under de omständigheterna), men han är långtifrån alkoholist. Han är en riktig tuffing, när det behövs och gillar inredning samt kan känna igen en opera genom att läsa noter och nynna den. Dessutom har han humor. Vi kan väl fastställa redan nu att mer behövs det inte för min del. Att han kallar den kvinnliga rättsläkaren för "lilla vän" får mig att dra efter andan, först, men sedan undrar jag om det helt enkelt är ett av de där uttrycken som britter gärna kastar omkring sig. Till alla.

Sean Duffys kollegor kan man nog säga mycket om, de är hyfsat inkompetenta (det gäller även för övriga vakter och även politiker) och verkar inte ha något egentligt hum om hur man beter sig på en brottsplats. De verkar lite slöa, men framför allt resignerade efter decennier av strider. Styrkan i boken är nog ändå att de är sympatiska, men framför allt så verkar de faktiskt trivas på jobbet och med varandra.

Tidsmarkörerna är många och gäller både film, böcker och musik. Jag älskar fortfarande 80-talet så den här boken är lite av en nostalgitripp för mig. Till och med det att kapitlen har rubriker är så 80-tal.

Kapitlen är långa och det finns nästan inga naturliga ställen att pausa på i dem, vilket gör det lite jobbigt att läsa. Det blir helt enkelt mindre läst, eftersom man inte alltid hinner ett kapitel till. Karaktärerna är många, men jag har inga egentliga problem att hålla isär dem. Det skulle vara två eller tre av de övriga poliserna då, de har ganska lika namn. Förkortningarna är extremt många, det är DUP, RUC, IRA, UDB, UDA, UVF, UFF, FRU, UDR och jag kan inte ens hälften av dem, men det behövde man faktiskt inte.

Jag hoppas verkligen att fler böcker i den här serien översätts (det har kommit ytterligare fem på engelska) för jag vill absolut läsa mer om Sean Duffy.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,5 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 4 366 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kall, kall jord: Fru E:s böcker, Midnatts ord och Johannas deckarhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Se där. Den här tyckte vi verkligen olika om :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi kan tydligen tycka nästan tvärtom också :)

      Radera
  2. Kikar in lite snabbt på betyget och ordomdömena om hur boken är....den ligger i en av mina läshögar och väntar och det var lite lagom att få veta i nuläget ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju många som har sågat den längs med fotknölarna, men jag gillade den. Hoppas du också gör det :)

      Radera
  3. Jag kan säga att denna boken gillade jag med och skulle verkligen vilja läsa efterföljande delar.
    Hade inte reagerat att han sa lilla vän till henne, men som du säger det är säkert sånt som engelsmännen säger då och då ev ett "Love", jag tycker både det är gulligt och irriterande när jag ser det på film, för det är där jag mest har reagerat på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte väldigt mycket om denna, både karaktärer, miljö, stämning och intrig. Håller tummarna för att resterande böcker översätts :)

      Britter är ju lite speciella med sina "love" och "darling" till alla, vilket ju känns lite besynnerligt i mina ögon (eller öron då). Irritationen gick i alla fall över när jag kom på det :)

      Radera
  4. Roligt att du gillar den bättre än jag. Är förvisso 80-talist men det kanske är däri problemet ligger, jag minns ju varken striderna eller stämningen. Kommer det fler böcker ska jag ändå ge dem en chans till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var väldigt tveksam till den när varken du eller Lotten gillade, men kanske var det därför som jag tyckte om den. Förväntningarna var ju inte direkt höga ;)

      Radera
  5. Jag gillade denna riktigt mycket. Sean Duffy blev snabbt en favorit och jag gillade hela miljön, mycket för att platsen, tiden och händelserna ligger en bra bit utanför det jag brukar läsa. Jag uppskattade helt enkelt det nya och jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i denna serie på svenska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sean Duffy hade något som gjorde att jag gillade honom direkt, jag tror det kan ha varit självinsikt och humor :) Och så blev jag ju helt såld på 80-talsreferenserna ;)

      Radera