"Den upplysta stigen" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 1
Förlag: Lindelöws
Utgivningsår: (original) 1999 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 september 2013



Första meningen: Den gröna mossan hetsade honom.

Baksidetext
I en uppländsk granskog, tusentals mil från sitt hemland, möter peruanen Enrico Mendoza sitt öde. Lantarbetaren Edvard Risberg hittar honom gömd invid en gran. Fyndet vänder upp och ned på den lilla byn Ramnäs. Vad gjorde den unge mannen där och vem hade anledning att döda honom?

Dådet rubbar bybornas cirklar, polisens efterforskningar väcker gamla hemligheter till liv. För Edvard, en grubblande natur, blir det allt svårare att ta sig samman. Mordet faller likt en skugga över hans familj och tvingar honom att konfronteras med sitt liv och de val han tagit för självklara.

Kjell Erikssons mordgåta är också en roman om landsbygdens förändring och generationernas växlingar. Politiska ideal ställs mot bitter verklighet, nya destruktiva krafter tar vid efter gammal ingroddhet. Skuld och hämnd, men även försoning och förändring, präglar människornas liv.

Min kommentar
Jag är svag för deckarserier. Något som torde stå klart för alla läsare av den här bloggen. Därför blev jag överlycklig när jag hittade en serie på hela tio böcker av en för mig helt okänd författare, Kjell Eriksson. Min vana trogen skaffade jag mig alla böcker i serien innan jag började läsa. En vana som inte alltid har lyckligt slut. Efter att ha läst denna första del så är jag faktiskt lite orolig för hur detta ska bli.

Det första som slår mig är språket, det känns lite svulstigt och pretentiöst, förmodligen kallar andra det för poetiskt. Jag tycker väl att om jag vill läsa poetiskt språk så läser jag poesi. Inte deckare. Jag gillar det inte alls. Ett annat oskick som förekommer är en på tok för frekvent användning av utropstecken. Något som jag oftast upplever är en åldersfråga, att det är vanligare bland yngre, men Kjell Eriksson är äldre än vad jag är.

Ibland känns det som att jag läser en politisk skrift, samhällskritiken flödar och det är kängor åt alla håll. Det sänker tempot, får mig att tappa tråden och gör att det blir väldigt långsamt och trist. Jag hoppas att detta kan sorteras in under "debutsjukan". Karaktärernas tankar antyder massor av saker som aldrig får någon förklaring, vilket får mig att undra om jag missat en bok. Jag känner inte heller att jag kommer huvudpersonen, Ann, in på livet, men tanken är väl att man ska lära känna henne bättre i de efterföljande nio böckerna. Inte heller någon av de andra personerna känns djupa, förutom Edvard, i vars huvud vi befinner oss större delen av boken.

Stämningen i boken är lite flummig, det är svårt att sätta fingret på det, men det känns mystiskt, mörkt och otäckt. Vilket är en bra sak i mina ögon. Det får mig i alla fall att fortsätta läsa den här serien, även om jag inte känner mig speciellt sugen på nästa bok just nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den upplysta stigen: Bokbrus, Boktoka och Tofflan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.