"Radhusdisco" av Morgan Larsson

Genre: Drama
Antal sidor: 435
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 11 mars 2015






Första meningen: "Det här uttrycket har ni nog hört", sa vår norrländske lärarvikarie John och plockade upp en krita från hyllan längst ner på svarta tavlan.

Baksidetext
Här möter vi Morris föräldrar: mamma som skickar runt Morris bland alla barnfamiljer i bekantskapskretsen för att han ska smittas av påssjuka, pappa som har en förmåga att få det lilla att kännas stort och som berättar om indianer och äventyr.

Morris trivs med kompisarna på lågstadiet, tjejernas favorit Linus, grannen Henke och Ubbe med de nyaste leksakerna och alldeles speciella lekregler. Motvilligt flyttar han till det gula tegelradhuset och en ny skola och en ny tid, mellanstadiet. Men här finns magister Cliffhanger som berättar historier som ingen annan och nya vänner som han delar både roligt och sorgligt med. På högstadiet blir världen lite större, tjejerna viktigare och drömmen om att få dansa tryckare till True Colors med just den där speciella tjejen kanske viktigast av allt.

Min kommentar
Uppväxtskildringar är alltid intressanta, speciellt om de handlar om den tid man själv växte upp i. Som Radhusdisco gör. Även om jag nu är några år äldre än huvudpersonen Morris.

Det här är något så ovanligt som en positiv och ljus uppväxtskildring med ganska normala människor, de där ungarna som bara fanns utan att göra speciellt mycket väsen av sig. De som hade bra familjeförhållanden, ordinär skolgång och vanliga kompisar. Medelmåttorna som aldrig får göra sig hörda. Precis så som jag själv hade det. För min del räcker det och det vore förödande om bara historier med något "viktigt" att säga blev berättade. Det är precis lika viktigt att berätta att det är fullkomligt normalt om inga katastrofer sker i ens liv. Det är alldeles tillräckligt med allt som ändå händer från man är sju till man är sexton.

Vi får alltså följa Morris från att han börjar i första klass till han slutar i nian. En fantastisk resa. Jag tycker Morgan Larsson verkligen lyckas fånga ett barns tankar och funderingar, speciellt de som kan uppstå när vuxna inte tänker sig för när de svarar på svåra frågor, utan gör det enkelt för sig. Det kan orsaka en hel del onödigt grubbel. De flesta funderingar Morris har är dock ganska roande, nu när man är vuxen, och det blir en del närmast filosofisk funderingar. Här finns inget klemande med barnen, de får (och kan) klara sig själva och den känslomässiga berg- och dalbanan i tonåren är det hög igenkänningsfaktor på.

Den här boken är en riktig trigger för mitt minne, många saker jag gjorde när jag var liten hade jag faktiskt glömt och nu kom de tillbaka. Det vimlar av tidsmarkörer, som hockeylåten, byxben nedstoppade i tubsockorna, V och musiken. För mig som älskar 80-talet så är detta en guldgruva och jag känner att jag vill göra en spellista med alla låtar som nämns. Det har dock Morgan Larsson redan gjort och den är vad jag lyssnar på när jag skriver detta.

Om jag ska nämna något negativt så är det att boken möjligtvis är lite för lång, det stannar upp ibland och blir lite långsamt. Jag kan dock leva med det för den var otroligt uppfriskande och roande.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 (beräknat på 344 betyg).
På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 95 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Radhusdisco: PocketBlogg, boktoka och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus och cdon.