onsdag 10 mars 2021

"Arton grader minus" av Stefan Ahnhem

Författare: Stefan Ahnhem
Titel: Arton grader minus
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 536
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 3
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2021




Första meningen: Klockan hade hunnit en bit över midnatt när taxin saktade in och stannade utanför huset.

Baksidetext
En bil kör ut över kajkanten i Helsingborgs hamn efter en våldsam biljakt. Allt pekar på att det var en olycka, men när föraren, en it-entreprenör som gjort sig en förmögenhet på mobilspel, obduceras visar det sig att han redan varit död i två månader då han hållits nedfryst.

Det är vår och nästan två år har passerat sedan händelserna i Offer utan ansikte. På Helsingborgs kriminalavdelning har det varit ovanligt lugnt. Fabian Risk har kunnat ägna det mesta av sin energi åt att lappa ihop sin familj. Men även om varken han eller någon av hans kolleger skulle säga det högt börjar de bli uttråkade, och när det märkliga fallet med den nedfrusna miljonären landar på deras bord känner de alla samma sak: Äntligen händer det något.

Rakt över sundet har Dunja Hougaard tvingats ta på sig uniformen igen i sitt nya jobb som ordningspolis i Helsingör. Men när en hemlös utsätts för en så pass brutal misshandel att han avlider kan hon inte hålla sig från att dra igång en egen utredning där spåren snart leder till Helsingborg.

Fabian och hans team kämpar mot klockan i en utredning där ingenting visar sig vara som det ser ut. Snart vågar han inte längre lita på sitt eget omdöme, och finner de inte lösningen kommer snart nästa offer att hamna i frysen.

Min kommentar
Det är bara en månad sedan jag läste förra boken i den här serien, som utspelar sig före första delen så det som fortsätter i Arton grader minus var det ett par år sedan jag läste början på. Låter det krångligt? Det är det inte. Egentligen. Ett problem som jag tycker mig ana är dock att det nog inte är meningen att man ska läsa de här böckerna alltför tätt inpå varandra. Det är väldigt mycket samma likadant och det blir ju ganska tydligt när man fortfarande minns den förra boken.

Vi är i alla fall tillbaka i Helsingborg och det gläder mig. Inte för att jag har varit där speciellt många gånger, men tillräckligt för att få ganska tydliga bilder. Besök i Helsingör blir det också, för det är där Dunja jobbar nu. En fundering jag har om detta är om det alltid ska hänga ihop med ett fall i Danmark. Det kommer ju att bli krystat efter ett tag. Eller redan nu faktiskt. Även om kopplingen är lite annorlunda den här gången.

Det jag skrev om förra boken stämmer väldigt bra även för den här. I stort sett allting. Det finns så mycket att irritera sig på här. Bara det här med att danskarna envisas att prata danska enbart med svenskar är underligt och det är störande med ett annat språk i en svensk bok. Även om jag nu inte råkar ha några problem att läsa på danska, åtminstone inte de dialoger som förekommer. Dunja, som jag tyckte riktigt bra om i första boken, börjar bli lite enkelspårig nu och hennes vendetta med sin före detta chef börjar kännas som en tröttsam evighetsmaskin. Handfallna poliser är heller aldrig roligt att läsa om, tycker jag, och ibland är de just det. Lite för handfallna. Jag har också blivit less på hur familjen Risk alltid lyckas bli personligt involverad i fallet. Varje gång. Och det här med poliser som agerar privatspanare... nej, det har jag svårt för. En liten antydning/cliffhanger i slutet gör att jag suckar djupt.

De väldigt innovativa sätten att ta död på folk är utstuderat råa och brutala. Det tillför absolut ingenting, men de är onekligen mycket annorlunda. Även privata problem får ta plats, lagom mycket tycker jag. Dessvärre är det de numera nästan klichéartade problemen som man känner igen från i stort sett alla deckare.

Tempot i Arton grader minus är skyhögt och de korta kapitlen hjälper till att hålla intresset uppe. Det blir ändå aldrig så att jag längtar tillbaka till läsningen, som jag gjorde med de tidigare delarna. När jag väl läser går det dock undan. Det är många karaktärer, men det blir ändå aldrig rörigt och inte svårt att hänga med i svängarna.

Jag tycker det är tråkigt att det verkar som att många författare tror att de måste skruva till det in absurdum och ta död på motsvarande en mindre by för att sticka ut i deckarfloden. För mig har det helt motsatt effekt och blir på tok för mycket. De flesta verkar göra precis så här och har så gjort de senaste åren. All trovärdighet försvinner och även om inte allt behöver vara sannolikt så vill jag kunna tänka att "Ja, det här skulle ju kunna hända i verkligheten. Vad läskigt." Nåväl, fjärde delen är redan inplanerad för läsning i mars. Vi får helt enkelt se vart det tar vägen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 2 402 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Arton grader minus: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och A bookaholic Swede.

4 kommentarer:

  1. Jag tyckte den här var riktigt bra, men ändå så fortsatte jag inte läsa serien. Oklart varför faktiskt. Nu vet jag inte om jag skulle minnas någonting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju också en av de där grejerna som kan göra mig lite irriterad, om en tråd går genom flera böcker. Jag har så otroligt dåligt minne när det handlar om detaljer i böcker. Det är helt hopplöst för mig om jag skulle läsa delarna i en serie när de kommer ut. Det är mycket bättre så här, att läsa dem i hög 🙂

      Radera
  2. Haha, ja du vet ju vad jag tycker om serien. Men jag roas ändå av att läsa dina inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får det bekräftat varje gång, att böckerna inte är för dig 😁 Fabian har inte blivit ett dugg bättre. Kanske till och med tvärtom.

      Radera