"Midnattssol" av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Midnattssol
Genre: Thriller
Antal sidor: 238
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Mere blod
Översättare: Per Olaisen
Serie: Blod på snö 2
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 februari 2021




Första meningen: Var börjar vi den här berättelsen?

Baksidetext
I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet.

Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.

Min kommentar
Man är aldrig för gammal för att prova något nytt. Eller hur? För att göra något riktigt annorlunda så bestämde jag mig för att läsa Midnattssol, andra delen i den här serien, direkt efter att jag hade läst den första. Så brukar jag inte göra... Typiskt nog så visar det sig att detta med en fristående bok i en serie för en gångs skull är sant. Böckerna har egentligen inget alls med varandra att göra. Förutom att de är skrivna på ungefär samma sätt och att de som jagar huvudpersonen också förekommer i första boken.

Miljön är helt fantastisk. Vi har förflyttat oss från Oslo och ända längst upp i Norge, till en liten by befolkad av samer och laestadianer. Jag vet inte speciellt mycket om någon av dem och speciellt laestadianerna framställs väl inte odelat positivt. Fanatism av alla sorter skrämmer mig, men de har en del försonande drag också. Min favorit blir omedelbart tioårige Knut. En underbar och tragikomisk figur. Hans kommentarer är antingen rejält roliga eller rejält religiösa, företrädesvis att man kommer att brinna i helvetet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över en så indoktrinerad pojk.

Huvudpersonen är något av en antihjälte, som det väl oftast är när det handlar om Nesbø. Här har vi alltså en yrkesmördare som inte klarar av att mörda... Det torde vara ganska ovanligt. I alla fall, jag bryr mig om de här människorna och jag hade väldigt gärna velat veta hur det gick för dem.

Detta är kanske inte den mest spännande bok jag har läst av Nesbø, egentligen är den mer intressant än spännande. Här finns ingen action alls, tempot är långsamt och allt är väldigt lågmält. Som thriller tycker jag ändå att den funkar, eftersom den har det där ovissa. Man väntar hela tiden på den där "olyckan" som man vet kommer att hända. Men man vet inte när. Jag vill alltid tillbaka till läsningen när jag har varit tvungen att lägga ifrån mig boken. Den är överraskande berörande. Det hade jag inte alls väntat mig.

Midnattssol är inte lika hårdkokt och korthuggen som Blod på snö, utan mer en fin berättelse som lyckas få in hela livet på dessa få sidor. Den blandar dramatik, komik och romantik på ett väldigt bra och effektfullt sätt. Det är otroligt skickligt.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 13 242 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Midnattssol: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Romeo and Juliet.