Smakebit på søndag: En rysk gentleman

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Jaha, då var det alltså första advent. Synd att det inte var förra helgen, då när vi hade snö och det var kallt. Nu har det på något sätt gått tillbaka till höst. Regnigt, blåsigt och 7-8 grader varmt. Mörkt och trist blir det. Men nu lyser alla julprylar upp 🙂

Jag har tjuvstartat på decembers läsning, tänkte det var lika bra. En rysk gentleman av Karin Alfredsson är den efterlängtade sjätte delen i serien om läkaren Ellen Elg, som åker runt i världen och hjälper utsatta kvinnor. Tio år gick det mellan släppen av femte och sjätte delen. Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket om Ellens liv, men det går nog bra.

Min smakebit är från sida 155:

Äntligen hade Ellen fått tid att sätta sig med Marias dator igen.
    Nisse hade förstås vuxit ur Lucialinnet som han skulle stalledränga i under skolans Luciatåg i morgon, och Hopes linne kunde Ellen inte hitta, hur hon än letade. Nisse kommer att få nöja sig med att vara tomte. Ett par röda långkalsonger, en ut-och-in-vänd röd collegetröja så att Starwarstrycket inte syntes och alltihop fullbordat med en röd toppluva.

Bok: Krypskytten av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Krypskytten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 400
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The final vow
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 7
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 oktober 2025




Första meningen: Du ser inte mannen i kamouflagedräkten.

Baksidetext
Under ett bröllop i skotska Gretna Green blir den nyblivna bruden skjuten till döds bara sekunder efter att hon fått sin ring på fingret. Det är ett brutalt och blodigt mord som närmast liknar en avrättning, och hon är varken det första eller sista offret. Dödssiffran är redan uppe i sjutton personer och folk är livrädda för att gå ut, eftersom ingen vet var Krypskytten kommer att slå till nästa gång. Det enda man vet med säkerhet är att han kommer att göra det.

Washington Poe kallas in och återförenas med Tilly Bradshaw, eftersom polisledningen vet att de är det enda teamet som kan spåra mördaren. Men hur stoppar man en ostoppbar lönnmördare? En prickskytt som aldrig missar sitt mål, aldrig gör misstag - och som har hela landet som sin privata jaktmark? Poe inser snart att ingen går säker, inte ens de som står honom närmast ...

Min kommentar
Den dag, för drygt fem år sedan, som första delen i den här serien dök upp så var det en lyckodag. Vilket jag ju inte visste just då, men efter att ha läst den och ytterligare fem böcker så är det uppenbart att det var så. Krypskytten, sjunde delen, ramlade ner i postfacket och bara några dagar senare så började jag läsa den.

Jag är osäker på om det har varit så i de tidigare böckerna (jag tror att jag har reagerat en gång i alla fall), men här gillar jag inte alls hur historien avslutas. Först får man liksom veta resultatet, sedan ägnas runt sextio sidor åt att berätta i detalj hur det gick till. Något som jag nog kan tycka är ganska uppenbart. Innan man får den långa förklaringen. Fram till dess så är boken lika bra som de tidigare.

Craven har en osviklig vana att välja teman som är så mörka som de bara kan bli. Just detta tema är, i mina ögon, ganska otäckt. Det kan liksom drabba vem som helst och det går inte att skydda sig. Möjligtvis så kan jag inte förstå hur en renodlad psykopat/narcissist har lyckats passera det nålsöga som h*n ju måste ha gjort.

För mig är det nog så att det inte spelar någon som helst roll hur mycket Tilly är med så tycker jag ändå att det är för lite. Hon är i särklass den bästa karaktären här. Emellertid så hade hon nog inte varit så bra om hon inte hade haft Poe vid sin sida. De två har en osannolikt härlig kemi. Ja, det har faktiskt alla i gruppen. En ny karaktär dyker upp, morbror Bertie. Han är ett kul nytt inslag bland de som är filterlösa. Hoppas han blir ett stående inslag.

En av de bra sakerna med de här böckerna, tycker jag, är att det är så skönt med folk som pratar med sina kollegor som man faktiskt gör. I alla fall där jag har jobbat i mitt liv. Ja, förutom Tilly då. Hon är helt filterlös.

Vissa saker förstår jag inte alls varför de är gjorda som de är. Som, till exempel, att Tilly inte berättar för Poe vad hon hittade om livvakten. Det fanns väl ändå inget som hindrade att Poe fick veta det. Förutom att då hade ju även läsaren vetat och då hade en överraskning gått förlorad. Om sådana billiga trick (för det är just vad det är) tycker jag inte. En bra författare ska inte behöva ta till sådana.

För mig är det lite oklart om författaren verkligen tror att någon låter sig luras av upplägget i Krypskytten. Det gör väl ändå ingen, förutom kanske någon stackars ny läsare, som inte har läst de tidigare böckerna. Men så gör väl ingen. Åtminstone borde ingen göra så. Och nu väntar jag på åttonde boken. Enligt uppgift så kommer den, på engelska, i augusti nästa år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,64 i genomsnitt (beräknat på 2 598 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Krypskytten: Tofflan och Fiktiviteter

Kommande böcker december 2025

Numer är jag beredd på att det inte brukar släppas så många nya intressanta böcker i december, men i år blev det minimalt. Kan man nog säga. En enda bok.

Tinna av Satu Rämö
Genre: Kriminalroman
Serie: Hildur (5)
Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2025-12-29
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
I en avlägsen dal på den isländska landsbygden hittas en kropp söndersliten av korpar. En detalj får brottsutredaren Hildur att misstänka mord - och med hjälp av sin moster Tinna väcks minnet av ett gammalt fall till liv. Spåren leder bakåt, till en gärningsman Hildur en gång mött, och till hennes egen familjs allra sista hemlighet.

Samtidigt kallas Jakob hem till Finland för att bistå i ett fall med kopplingar till Island. Någon från det förflutna har återvänt, och Jakob måste stänga en dörr han hållit öppen alltför länge.

Jag har blivit nyfiken på den här serien, efter att en pålitlig bloggare har läst och gillat.

Nyss - Nu - Nästa v48

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Den som fruktar snön av H S Palladino var väl ungefär som jag hade trott, men kanske av andra anledningar. Jag brukar vara svag för opålitliga berättare, men de ska vara det på rätt sätt och inte bara för att jag inte får veta något alls om dem.

Nu: Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes har stått i hyllan i nästan tretton år. Det har tagit emot att läsa den, kanske främst för att jag har hört lite olika åsikter om den. I kombination med väldigt många sidor så blir det inte direkt något som lockar. Den är snart utläst och det var inte alls så illa som jag hade hört.

Nästa: En rysk gentleman av Karin Alfredsson är sjätte delen i serien om läkaren Ellen Elg, som har rest runt i världen och hjälpt utsatta kvinnor. Tio år tog det mellan släppen av femte och sjätte delen. Nästan tolv år mellan läsningen av dem.

Bok: Solsken och parmesan av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Solsken och parmesan
Genre: Feelgood
Antal sidor: 325
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kärlek på italienska 1
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 oktober 2025




Första meningen: De ska träffas på en liten trevlig bistro i Gamla stan som heter Pastis, där det billigaste glaset Chablis kostar lika mycket som ett års sjukförsäkring i Gambia.

Baksidetext
Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef ...

För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen ...

Min kommentar
Efter att ha läst ganska många mörka historier så kände jag att det kunde behövas något ljust och glatt, innan jag gav mig på nästa bok i kön. Jag letade ett tag, ända tills jag kom till H. Då blev jag som en sådan där hund, en pointer, som stannar och står blickstilla när den hittar bytet. Det blev Solsken och parmesan, som jag väl är sist på bollen att läsa.

Ända sedan jag läste min allra första Christoffer Holst så har han varit en favorit, någon man verkligen kan lite på om man vill ha en bok som får en att må bra. Den här boken är inget undantag. Här finns mycket mat och vin, precis som det brukar i hans böcker, och hungrig blev jag. Dansbandsmusik kommer jag dock aldrig att bli sugen att lyssna på. Den tiden är över sedan många decennier.

Detta är en fin liten historia om vanliga människor som försöker navigera genom livet. Helst utan att gå på grund. Men om man gör det så är det viktigt att man inte fastnar där, i ett liv som man inte trivs i. Här finns det karaktärer som jag verkligen kan känna med och jag på riktigt älskar syskonrelationen mellan Rasmus och Carina. Den är så fint beskriven och i den kan jag känna igen mig. Jag älskar tonen mellan dem och mellan Rasmus och Hilda, ja, mellan alla faktiskt. Dialogen känns verkligen som att de pratar med varandra. En bonus är Rasmus systerdotter, en fantastisk unge som får mig att skratta.

Man får flera olika POV, ibland på samma sak. Det är alltid intressant hur olika man kan uppfatta en situation. Precis som Rasmus så hade jag blivit mycket irriterad (förbannad) på någon som, utan att fråga mig, erbjuder mina ... tjänster. Så gör man ju inte och absolut inte framför alla andra.

Om jag skulle till Toscana och hamnade i Öregrund så hade jag blivit våldsamt besviken. Jag tänker att även de som följde med dit borde ha fått pengar tillbaka. Dessutom är det svårt (omöjligt) att hitta italienska råvaror i Sverige. Det spelar liksom ingen roll hur fina, exempelvis, tomater man hittar på ICA. De smakar inte i närheten av de italienska.

Solsken och parmesan är precis vad doktorn ordinerade och den följer mallen för en rom-com. Jag hade för övrigt gärna sett den som film. Den är charmig, mysig, rolig och det blir många fniss. Den har i stort sett allt en feelgood kan och ska ha. Eventuellt saknar jag ännu en nypa svärta, eller kanske en annan sorts svärta, för jag blir inte riktigt berörd. Boken är otroligt snabbläst och jag råkade läsa ut den på ett dygn. Det gick bara inte att låta bli den. Recept på maten de lagar hade varit kul, men hur är det nu ... har en riktig italienare grädde i maten?

På Goodreads hade den 3,40 i genomsnitt (beräknat på 880 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Solsken och parmesan: Lottens bokblogg, Bokstunder och enligt O

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på K

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Författare vars för- eller efternamn börjar på K

Lätt som en plätt och ett gyllene tillfälle att ha med Stephen King.

1. Stephen King, har jag nog sagt många gånger, har varit min husgud sedan mitten av 80-talet, då jag läste min allra första bok av honom, Död zon. Faktum är att den är ganska aktuell nu, eftersom den blivande presidenten i boken har ganska många likheter med Donald Trump. Liknande retorik och glorifiering av sig själv och mediemanipulation. Jag vill poängtera att boken gavs ut redan 1979.

2. Anna Kuru är motsatsen till Stephen King, om man tänker på antal ord. Hennes böcker är väldigt korta och oerhört stämningsfulla. Den första frosten var den första jag läste av henne och den handlar om Allis, som av olika skäl flyr undan till en ensligt belägen stuga i de norrländska fjällen. Allt hon vill är att vara ensam, men det blir hon inte.

3. Lyra Koli får också vara med. Hennes Allting växer överraskade mig rejält. Jag var helt säker på vad det var för typ av bok och det var en som jag inte ville läsa. Jag gjorde det ändå och ingen är gladare än jag. Den handlar om en värld, som efter klimatkatastrofer och världskrig, där människorna lever i artificiella klimatbubblor. Inget händer på riktigt. Allt är VR.

TV-serie: Konflikt #1 (2024)

Titel: Konflikt
Originaltitel: Konflikti
Genre: Thriller
Skapad av: Andrei Alén, Aku Louhimies, Helena Immonen
TV-bolag: MTV Katsomo
Skådespelare: Sara Soulié, Peter Franzén, Julia Korpinen, Charles Gibbons, Salah Isse Mohamed
Premiär: 2024-11-30
Produktionsland: Finland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på TV4 Play 12 oktober - 15 oktober 2025




Handling
Under midsommarhelgen ockuperas den sydligaste delen av Finland, halvön Hangö, av en okänd fiende. Den nyvalda presidenten och försvarsmakten tvingas agera för att rädda civila och återta kontrollen.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista för ganska längesedan, men som sambon av okänd anledning ratade, är Konflikt. Jag ville hemskt gärna se den, så jag bestämde enhälligt att den var nästa att titta på. Efter två avsnitt var vi helt fast och fullständigt överens om att allt är extremt trovärdigt.

Upplägget i den här serien är ungefär samma som i trilogin Operation Garbo, men i Finland. Och så väldigt mycket bättre. Det är svårt att greppa det här scenariot och ännu svårare att föreställa sig hur man själv skulle agera. Låt oss hoppas att vi aldrig får veta det.

Man får följa många olika personer. Förutom statsministern och presidenten så är det även en handfull värnpliktiga som efter en övning fastnat bakom fiendens linjer. Även deras kapten är fast där, men på en annan plats och på egen hand. Till att börja med. Vi får också följa en liten motståndsrörelse och en specialstyrka.

Statsministern höll på att göra mig tokig. Man kan inte förhandla med någon som kommer och ockuperar ens land. Vad ska man förhandla om? Presidenten däremot var av det rätta virket och det är väl så jag hoppas att våra politiker skulle agera om detta hände här. Det är många tuffa beslut att fatta när nationell säkerhet ställs mot den personliga säkerheten.

Mitt enda problem med den här serien var egentligen att den var på finska. Det gjorde att jag ibland inte riktigt hängde med i vem som sa vad, men så blir det alltid när jag inte förstår språket som talas. Min finska är obefintlig.

Konflikt är otroligt intensiv, otäck och skrämmande. Den är dessutom väldigt snyggt filmad. Och trovärdig. Sa jag det? Det påstås vara en andra säsong på gång, men det verkar inte vara bekräftat. Faktum är att jag inte har en aning om hur man skulle gå vidare härifrån.


På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 136 betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 2,7k betyg).
Jag ger den 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Why him? (2016)

Titel: Why him?
Originaltitel: Why him?
Genre: Komedi
Regissör: John Hamburg
Manus: John Hamburg, Ian Helfer, Jonah Hill
Skådespelare: Zoey Deutch, James Franco, Bryan Cranston, Megan Mullally, Keegan-Michael Key
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 7 november 2025





Handling
Barb och Ned Fleming besöker sin dotter Stephanie på college i sällskap med sonen Scotty. Det blir inte riktigt som han tänkt sig då hennes nya pojkvän Laird dyker upp och visar sig vara hans värsta mardröm. Laird, är en framgångsrik men socialt handikappad Sillicon Valley-miljonär som inte riktigt har något filter. Vilket är en av anledningarna till att Ned anser att han inte är passande för hans dotter. Men hans panik urartar då han inser att pojkvännen tänker fria ...

Min kommentar
Jag minns inte längre på vilka grunder jag la till Why him? i vår lista, det var ett tag sedan. Denna fredag tyckte jag att vi kunde behöva en komedi och det har vi inte jättemånga på våra listor, så det fick bli den. Då upptäckte jag, dessutom, att den är ganska gammal (från 2016), men eftersom vi redan satt redo att starta den så orkade jag inte bry mig om det.

Egentligen så förstod jag av de allra första replikerna att det här inte skulle vara en film för oss och jag frågade till och med sambon om vi skulle stänga av. Men vi fortsatte ändå. Humorn är väldigt lågnivå, av kiss-och-bajs klass och varning utfärdas härmed för filmen om du inte tycker att det är kul.

I mitt huvud så tänkte jag att James Franco är en seriös skådespelare. Han gör visserligen sin roll här bra, men det finns inte en seriös molekyl i hela filmen. Rent generellt så är jag oerhört less på att tech-(miljardärer)-människor alltid(?) framställs som otroligt omogna, barnsliga och fullständigt utan social kompetens. Huruvida det gäller miljardärerna kan jag inte svara på, men det gäller definitivt inte de andra. Nåväl, hans karaktär Laird är i alla snäll, men gör fel saker av rätt orsaker. Hans tilltänkta svärfar Ned är bara en hemsk person. Och Bryan Cranston som spelar honom kände ingen av oss igen.

Det är helt omöjligt att inte fråga sig själv vem som ens beter sig så här. Men det stora mysteriet är hur en normalt funtad kvinna kan falla för en sådan. Vad kan hon rimligtvis se hos honom? Förutom pengarna då. Det är ju inte heller så sympatiskt. Elon Musks lilla cameo har inte åldrats väl. Behållningen är nog att halva Kiss överraskande dyker upp.

Jodå, Why him? bjöd på en handfull skratt, men däremellan, större delen av tiden, är den otroligt obehaglig och pinsam. Den är hysterisk, löjlig och överdriven. Könsord, svordomar (jag tyckte det kunde vara kul att veta hur många gånger ordet f*ck sägs och det finns minsann en sådan lista. 78 gånger sägs det) och sex är inte vad jag tycker är roligt.


På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 159 990 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 133k betyg).
Jag ger den 2,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Oväntat besök på Star Street

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Det har kommit snö i Lund! Något som faktiskt inte händer varje år, har jag märkt. Jag skyndade mig ut och tog ett kort på det. Innan det försvinner. För det gör det ju, snabbt. Gärna efter att det har både töat och fryst så att det blir glashalt och skridskor är att föredra.

Läsningen har av okänd anledning saktat ner ordentligt nu. Den har gått tillbaka till det som var "normalt" tidigare i år. Tråkigt, men sant. I alla fall så har jag läst klart alla planerade böcker i november och jag kände att jag nog behövde en, typ, tegelsten. Då hittade jag en gammal författarfavorit, Marian Keyes, och Oväntat besök på Star Street. Den har precis under 600 sidor. Jag har ju läst alla äldre böcker om familjen Walsh, med stor behållning. Om jag har fattat rätt så råder det lite delade meningar om denna.

Min smakebit är sida 146:

De stötte ihop med sikherna på svensexa i kön utanför Samara, och det var en av dem som föreslog att man skulle kapa The Viking Splash. Det tyckte Lydia lät utmärkt, för hon avskydde att stå i kö, det var förödmjukande.
    "Du är för otålig", hade Shoane sagt tidigare, när de ställde sig i kön. Shoane ville komma in på Samara: hon förevisade sina nya, röda skor som större delen av Dublin hade sett, och hon ville att även gästerna inne på Samara skulle få delta i upplevelsen. "Det är Poppys möhippa", hade hon sagt. "Du måste göra allt hon vill."
    "Jag avskyr bara att slösa bort tid", hade Lydia frustrerat svarat. Nuförtiden hade hon så få lediga kvällar ...
    "Vi köar så fort vi kan", hade Poppy lugnat henne. "Vi blir insläppta på tio röda."

Bok: Låt mig vara av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Låt mig vara
Genre: Thriller
Antal sidor: 431
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Let me lie
Översättare: Hanna Svensson
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 oktober 2025




Första meningen: Döden klär mig inte.

Baksidetext
För ett år sedan tog Caroline Johnson sitt liv, som ett tragiskt eko av sin makes tidigare självmord.

Nu är Carolines dotter Anna nybliven mamma. Anna saknar sina föräldrar, och särskilt sin mamma mer än någonsin, och börjar leta efter information om de två dödsfallen. Ju mer hon gräver i det hela, desto mer tveksam blir hon till det hon hittar. Frågan är om föräldrarna verkligen begick självmord. Efter hand blir Anna övertygad om att det är något helt annat som har hänt, och misstanken om att föräldrarna blivit mördade växer sig allt starkare. Men när Anna på allvar lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara hon aldrig någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För snart tio år sedan läste jag Clare Mackintoshs debut och man kan nog väldigt kort säga att den tog mig med storm. Även hennes andra bok var riktigt bra, men trots detta så har den tredje, Låt mig vara, stått och värmt min bokhylla i över sex år. När oktoberläsningen gick undan bättre än förväntat så tyckte jag att det minsann var dags att äntligen läsa den.

Hela läsningen höll på att ta en ände med förskräckelse. Helt oväntat dök det upp ett element som tycktes vara något som jag innerligt avskyr i den här typen av böcker. Sanningen är att jag blev löjligt irriterad, faktiskt ganska arg. Samtidigt tänkte jag att Clare Mackintosh är en alldeles för bra författare för att ta till sådana här tjuvknep. Och det är hon fortfarande. Nog sagt om detta.

Favoritkaraktär är den pensionerade polisen Murray Mackenzie. Han har överhuvudtaget ingen huvudroll, men det är ett riktigt fint porträtt av en människa som bryr sig. Det finns för få av den sorten i litteraturen. Ja, i verkligheten också. De andra karaktärerna är mer irriterande än något annat. Somliga mer än andra. Lite som myggor som man hör surra, men man ser dem inte.

Den svenska titeln missar en del i översättningen, vilket är lite tråkigt. Så kan det ju bli ibland när något egentligen inte går att översätta, men något bättre tycker jag nog att man hade kunnat hoppas på.

Helt ärligt så blev jag fullständigt lurad, ända från början. Jag misstänkte helt fel person. Sedan kom det en viktig ledtråd och då var jag henne på spåren. Trodde jag. Det gällde dock bara till viss del för hon lyckades vilseleda mig om upplösningen. Jösses, vad jag älskar när jag inte kan klura ut allt. Slutet lämnar en fråga obesvarad och det är meningen så. Man får själv komma fram till sin egen sanning. Jag vet vad jag tror.

Låt mig vara har en ganska lång uppbyggnadsfas. Jag gillar det. En thriller ska vara långsam, lite åt det eftertänksamma hållet. Annars är det en action och det passar inte alls lika bra som bok. Vilket får mig att fundera på varför de här böckerna inte har filmatiserats. Alla tre som jag har läst skulle passa förträffligt som film.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 43 096 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Låt mig vara: Vargnatts bokhylla, I heart fantasy och DAST Magazine

Läsplanering december 2025

December, självaste julmånaden, är snart här. Jag har bara en enda utmaningsbok för 2025 kvar så i år tänker jag faktiskt gå all in på julböcker. Eventuellt så finns det en risk att jag tröttnar på det ljusa och glada, men då finns det säkert utrymme för att klämma in något mörkt och dystert också.

• En rysk gentleman av Karin Alfredsson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Juleljus för vilsna själar av Siri Gustafsson.
• Jul på Katthotellet av Jessika Devert.
• Snökaos och chokladpraliner av Anna Alemo.
• Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund.
• Julmiraklet av Caroline Twamley.

En bokvinst!

Det vimlar ju av tävlingar på Instagram, men jag brukar bara scrolla förbi dem. Så gott som alltid så måste man göra något, som jag inte vill, för att vara med. Just den här tävlingen fick mig att stanna till.

Den första anledningen att jag ens läste inlägget var att jag så väldigt gärna ville vinna boken, Månsken och mozzarella av Christoffer Holst. Jag var bara tvungen att kolla vilken motprestation som krävdes. Den här gången var det en enkel sak, man skulle bara svara på ett par frågor och sedan berätta vart i Italien man skulle vilja åka och varför. För mig är det lätt som en plätt och Gardasjön levererade även på det här sättet, för jag vann 😁 Förutom boken så vann man också italienska mandelkakor (goda!) och spaghetti (har inte provat än). Nu funderar jag på om denna kanske vore lämplig att läsa i jultid 🤔 Tack för vinsten Månadens bok och Christoffer Holst.

Bok: Flickan med gåvorna av M R Carey

Författare: M R Carey
Titel: Flickan med gåvorna
Genre: Skräck
Antal sidor: 390
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The girl with all the gifts
Översättare: Johanna Svartström
Serie: Flickan med gåvorna 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2025




Första meningen: Hon heter Melanie.

Baksidetext
Melanie är en mycket speciell flicka. Varje morgon väntar hon i sin cell på att dagens lektioner ska börja. När de hämtar henne håller en vakt en pistol riktad mot hennes huvud medan två andra spänner fast henne i stolen.

Flickan med gåvorna är en historia som utspelar sig i ett ödelagt England efter en zombieapokalyps. För de som hann stänga in sig finns det fortfarande hopp om en framtid och lilla Melanie visar sig vara nyckeln till allt.

Min kommentar
Ibland har man förutfattade meningar om böcker/genrer. Flickan med gåvorna är en bok jag tyckte att alla läste och alla älskade när den kom. Mot bättre vetande (förutfattade meningar) så köpte jag den. Sedan har den blivit liggande (förutfattade meningar). I år bestämde jag mig för att det fick vara nog och gå emot mina förutfattade meningar, så jag tog med den i min Boktolva. Ibland har man så fel.

Något jag överhuvudtaget inte gillar att vare sig läsa om eller se är [spoiler]zombies[/spoiler], så jag var mycket skeptisk när jag började. Men den här historien är inte som alla andra. Det är en väldigt annorlunda bok. Nästan vacker. (En del av) Människorna är hemskare än monster. Ett av monstren är mänskligare än den delen av människorna.

Själv visste jag ytterst lite om boken när jag började läsa, jag hade knappt läst baksidetexten. Jag tror att den vinner på det, så jag tänker inte berätta så mycket. Däremot så funderade jag en del på vad i hela friden boken skulle handla om, efter att jag hade kommit en bit in. Jag insåg ju att här måste det hända något omvälvande. Det gjorde det.

Beskrivningen av hur man på bästa sätt plockar ut en hjärna från en skalle, utan att skada den, är så otroligt detaljerad. Personligen så tycker jag inte att det är speciellt äckligt. Det är oblodigt och vetenskapligt, egentligen mer intressant än äckligt.

Man får inte speciellt mycket bakgrund här, vad det var som hände. Det har gått ungefär två decennier sedan det som hände hände och många minns inte ens hur det var innan. Jag saknar egentligen inte bakgrunden, man får en hel del antydningar, men jag undrar ju. Då kan man ju bli sugen på att läsa fortsättningen, eller prequel är den ju om man ska vara noga. I vilket fall så ska jag snart se filmen som baseras på den här boken. Den är ett måste.

Jag var fullständigt uppslukad av den här historien, från start till mål. Jag kommer nog aldrig att glömma vare sig berättelse eller karaktärer. De känslor som boken får mig att känna är så oväntade. Med tanke på vilken typ av bok det är.

Slutet på Flickan med gåvorna gör mig först förbannad. Sedan andlös. Det är ett fantastiskt slut. Genialiskt. Framför allt fullständigt oväntat. Tänk att jag fortfarande kan bli överraskad. Och fy för förutfattade meningar som nästan fick mig att inte läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 242 876 betyg).
Jag ger den 5,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Flickan med gåvorna: Just nu - just här, I bokhyllan och Malinbooknerd

Tisdagstrion: Systrar

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Systrar

Det var inte ett helt lätt tema den här veckan, men jag lyckades hitta tillräckligt många i alla fall.

1. Hur blir det med julen? av systrarna Annika och Jessika Devert handlar om fyra systrar som, när deras far dör, upptäcker att de inte alls har samma uppfattning om uppfattning om varken barndomen eller pappan. Inte så mycket julbok egentligen, men det finns en del julkänsla.

2. Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson har kanske inte systrar som huvudfokus, men det är en väldigt stor del. Storasyster Gunni har blivit utkastad från Jehovas vittnen och är nu polis. Hennes lillasyster Gerd är kvar i församlingen, men nu har hon försvunnit.

3. Gånglåt av Elin Olofsson handlar väl egentligen också om systrar som har lite olika uppfattning om saker och ting. Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia.

TV-serie: Parenthood #2 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-09-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 9 september - 8 oktober 2025





Handling
Braverman-familjen att navigera vardagens utmaningar. Adam och Kristina hanterar Max Aspergersdiagnos och Haddies försökt till frigörelse. Sarah försöker hitta sin plats i livet och hittar tillbaka till skrivandet. Crosby och Jasmine kämpar med familjelivet, medan Julia och Joel överväger att utöka familjen. Samtidigt försöker Zeek och Camille hålla ihop sitt äktenskap och hitta balans i pensionen.

Min kommentar
Efter att ha sett första säsongen av Parenthood så behövde jag en liten paus från familjen Braverman. De är ju ganska påfrestande, om man är jag. Samtidigt så är de ju helt fantastiska att umgås med så bara några månader senare tyckte jag att det var dags för andra säsongen.

Jag trodde nog faktiskt att de inte kunde bli värre, men jag hade fel. Den amerikanske dubbelmoralen och hyckleriet firar triumfer och det blir så oerhört tydligt här. Den som gör det okej att spionera på sina barn, mer eller mindre behandla dem som fångar med noll rätt till privatliv. Då pratar jag om sextonåriga halvvuxna. Jag blir så vansinnigt irriterad. Den uppfostringsmetoden hade inte fungerat på mig, men mina föräldrar litade på att de hade uppfostrat mig på ett bra sätt.

Det finns massor av scener där alla pratar samtidigt, om sin egen lilla grej. De scenerna är jag omåttligt imponerad av, de känns helt naturliga, men måste ha varit svåra att få till. De får mig att känna exakt samma som jag gör när det händer i verkligheten. Jag vill bara fly.

Adam och Kristina gör mig fullständigt skogstokig och jag funderar på om de är oförmögna att göra något rätt. Har de ingen som helst känsla för hur det är att vara ung? Även Sarah gör mig irriterad. Lauren Graham gör i stort sett samma karaktär som hon är Lorelai i Gilmore girls. Crosby känns nästan normal i sammanhanget, men favoriterna är Julia och Joel. Det är så vilsamt hos dem.

En sådan här familj hade gjort mig till ett nervvrak, men trots alla irritationsmoment så är det ändå en serie som får mig att må bra. Det finns ju ungefär lika mycket att bli glad av som att irritera sig på. Syskonrelationerna är helt underbara. På något udda sätt så är de alltid där för varandra. Även om de ibland är som hund och katt.

Parenthood är lite som att åka berg-och-dalbana, man bjuds på allt. Den är upplyftande och får mig att känna nästan alla känslor som finns. Det bästa är ändå att när de blir för mycket så kan jag bara stänga av.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A house of dynamite (2025)

Titel: A house of dynamite
Originaltitel: A house of dynamite
Genre: Thriller
Regissör: Kathryn Bigelow
Manus: Noah Oppenheim
Skådespelare: Idris Elba, Rebecca Ferguson, Gabriel Basso, Jared Harris, Tracy Letts
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 november 2025





Handling
USA upptäcker att en kärnvapenbestyckad missil avfyrats och är på väg mot en av deras storstäder. Amerikanerna har ingen aning om vem som är ansvarig men de har 18 minuter på sig att bestämma sig för hur de ska svara på attacken.

Min kommentar
En film som jag fick ögonen på för ett tag sedan, redan innan den hade börjat streama, är A house of dynamite. Jag kan inte påstå att jag hade någon koll på vad den handlade om, bara att det var något med en missil. Och så visste jag att Rebecca Ferguson är med i den. Första möjliga helg så bestämde jag enhälligt att vi skulle se den.

Filmen visar väl i stort sett där vi är nu, minus kärnvapenmissil på väg. Frågeställningen är oavsett det samma: Ska vi våga lita på varandra? Eller kanske snarare, just nu, med tanke på vilka som är ledare i de olika länderna: Går det överhuvudtaget att lite på vad någon av dem säger? Filmen ger upphov till massor av frågor, men ger inga svar alls.

Precis när man tror att spänningen ska stegras ytterligare så byts perspektivet. Det enda det egentligen betyder är att man nu får se folk säga det som man tidigare bara har hört dem säga. Det var lite rörigt första gången detta hände, innan man (jag) fattar upplägget, men andra gången hängde jag med. För ja, det upprepas ett par gånger. Jag är osäker på om detta faktiskt tillför något eller om det bara gör filmen onödigt utdragen. Förmodligen så är det första alternativet sant, eftersom jag aldrig blir uttråkad.

Rebecca Ferguson är riktigt bra, tycker jag, men det brukar hon ju vara. Hon kunde i alla fall gott ha fått större utrymme. Idris Elba kände jag faktiskt inte ens igen, men han är också bra.

Min stora undran, och lite av elefanten i rummet, är hur i hela friden man hämnas en attack när man inte vet vem som attackerat. Är det verkligen lämpligt att bomba hela världen i det läget? Bara för säkerhets skull, liksom?

A house of dynamite (älskar titeln, för övrigt, efter att den förklarades i filmen) är en viktig film. Nu mer än någonsin. Jag sällar mig för övrigt till klicken som gillar slutet. De frågor som man ställer sig är inga som kan besvaras av oss vanliga människor, men vi kan/måste ställa dem till de som kan svara.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 144 215 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 63k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Den som fruktar snön

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Ännu en vecka har gått och även den här har varit helt okej. Lika fort som förra gick den dock inte. Den här helgen har varit helt oplanerad och jag måste erkänna att det är min favoritsort. Jag har dessutom äntligen plockat fram mitt pussel igen. Det var väldigt längesedan jag var i den form som krävs för det, men nu så.

Egentligen så läser jag Dödens hemligheter av Stephen Booth, men den är i sluttampen så smakebiten blir från nästa bok jag ska läsa. Den som fruktar snön är H S Palladinos debut och ska vara en psykologisk spänningsroman. En norsk sådan dessutom och det är två saker som brukar passa mig. Vi får väl se.

Min smakebit är från början av boken:

Det är sent på kvällen när hon ringer. Hennes röst har den omisskännliga hesheten hos någon som har varit berusad alldeles för länge.
    "Det är jag", säger hon.
    "Ursäkta?"
    "Jag." En suck. "Azora."
    Det tar några sekunder innan bilden av henne faller på plats i mitt huvud. Jag kväver ett stön, känner hur det drar kallt över axlarna.
    "Hur i helvete ... Hur ...?" Orden, de som är vänliga, men bestämda, är inte lika lättillgängliga längre.
    "Måste träffa dig", säger hon. "Nu."

Bok: Hungermyren av Anna Kuru

Författare: Anna Kuru
Titel: Hungermyren
Genre: Thriller
Antal sidor: 234
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2025




Första meningen: Det är en sommarmorgon när allt tar slut.

Baksidetext
När Mikael återvänder till Kiruna efter flera år i Stock­holm väntar en ny tillvaro som Key Account Manager på ett mindre men växande gruvbolag. En av hans nya arbetskamrater, Blenda, berättar om en guldåder som en­ligt sägen ska finnas i trakterna kring fjället Kuormakka. Men det är en historia som Mikael inte bara känner till sedan tidigare – han är redan fast besluten att hitta guldet.

I byn Karesuando bor Mikaels farmor Laila, som vet saker som ingen annan känner till. När ett fotografi med en risku, en samisk silverbrosch, kommer i dagen väcks gamla minnen till liv: konflikter och dolda hemligheter mellan samer och tornedalingar som sträcker sig över generationer och landsgränser.

Mikaels familjehistoria har länge varit höljd i dunkel. Men det finns de som inte har glömt, och som inte heller kommer att ge sig förrän alla spår av det som en gång hände är utraderade.

Min kommentar
Ända sedan jag läste Anna Kurus första bok, för fem år sedan, så har hon varit en favorit och jag har ständigt väntat på nya böcker av henne. När jag såg att Hungermyren var på gång så blev väntan ännu ivrigare och lyckan var verkligen total när den överraskande dök upp i brevlådan. Den trängde sig omedelbart före i kön.

Egentligen så är jag nog osäker på om jag vill kalla detta för en spänningsroman. För mig spelar det ingen roll, jag läser hennes böcker oavsett vad de kallas. För andra, som ratar allt som antyder minsta spänning, är det ju synd. Det är i alla fall andlöst spännande. Bara inte på det vanliga sättet. Vartenda ord är viktigt och betyder något. Det finns ingen som helst utfyllnad. Om jag ska vara lika kortfattad som Anna Kuru: Läs den!

Det är en både sorglig och vacker historia som vecklar ut sig på dessa få sidor (bara runt 230 stycken). Det märks tydligt att Anna Kuru älskar naturen. Hon förmedlar den kärleken på ett sådant sätt att jag känner samma sak. Kanske måste grundkärleken finnas där, det vet jag inte, för den har jag. Lailas berättelse gör mig alldeles varm i hjärtat, samtidigt som jag blir riktigt ledsen. Det känns väldigt privat och intimt att få titta in i den här världen ett tag.

För mig är det fullständigt obegripligt hur mantrat "grön omställning" kan betyda att man förstör naturen. Inte heller så är ju batterier till elbilar och andra elpryttlar ett dugg miljövänligt. Snarare tvärtom. Men det låter så klart bra med el. Som vi dessutom inte har. Men allt det är så otroligt kortsiktigt tänkt. Det största problemet är väl egentligen att de som sitter och bestämmer var gruvor, vindkraftverk och annat som förstör miljön ska läggas/byggas själva så klart inte bor där. Jag är ganska säker på att de inte skulle vilja ha något av det i sitt eget närområde.

Hungermyren ger mig mycket att fundera på och många tankar väcks. Dock blir det inga enkla svar. Det blir ännu mer speciellt att läsa den nu, när jag faktiskt har varit i området. Både i Kiruna och bara några mil från Karesuando. Det enda dumma med att ha läst boken så här snabbt är att jag nu förmodligen får vänta länge på nästa.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hungermyren: Lottens bokblogg och Tofflan

Fullbordad utmaning 2025:2

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är fjortonde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

Min ambition brukar vara att blanda genrer och 2025 har jag satsat stenhårt på att välja böcker som kanske inte allihop ligger så långt utanför min comfort zone, men som åtminstone inte är deckare. Jag tycker faktiskt att jag har lyckats riktigt bra.

Den betygsmässiga träffbilden var i år ganska spretig. Lägsta betyget 2 och högsta 5 (jajamän!). Lite besviken är jag över att inte ens hälften av de tolv böckerna fick 4 eller högre i betyg, bara fem av dem lyckades med det. I gengäld så var det ju då en som fick 5, det händer inte varje år. Huruvida jag kommer att läsa något mer av någon är faktiskt lite oklart, men fem av författarna (Bäck, Carey, Catton, Dalton, Moyes) kan jag lätt se mig läsa ännu en bok av. Ingen av dem finns dock i min hylla.

Kanske beror det på att jag gick en bit utanför min comfort zone när jag valde böcker till utmaningen, men besvikelserna var betydligt fler i år än förra året. Två av dem (McGee, Thomas) kan jag nog med säkerhet säga att jag inte kommer att läsa igen. Fyra av dem (Avdic, Cronin, Harris, Ishiguro) kommer jag inte att prioritera att läsa mer av, men hittar jag något som verkar intressant så kan det så klart hända.

Betygen blev en 2:a, en 3:a, fem 3,5:or, fyra 4:or och en 5:a, vilket ger ett genomsnitt på 3,62. Ganska mycket sämre än förra året, då det var svindlande 3,75 (3,71 för 2023, 3,33 för 2022, 3,41 för 2021, 3,62 för 2020 och 3,71 för 2019). Det verkar ändå hålla sig hyfsat jämnt. En fullpoängare alltså, men lyckligtvis inte någon på andra sidan skalan.

Betyg 5

Betyg 4

Betyg 3,5

Betyg 3

Betyg 2