Tisdagsutmaning: generationer

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om det något luddiga begreppet generationer.

- Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som definierar din generation, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som påverkat din generation fundamentalt (stort ord p.g.a. dramatiken, men du kanske kan komma på något som påverkade, i alla fall lite).

eller

- Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som skildrar din generation på ett slående sätt, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som på ett trovärdigt sätt berättar historien om din generation.

Det här är så ruggigt svårt så det är fullt möjligt att jag hamnar utanför "ramarna" och det här kommer att bli ett mastodontinlägg, men vet du, det struntar jag i :)

Jag tillhör början på Generation X, den ironiska generationen och delen om ironi är i alla fall sann, det är min typ av humor. Vad som kännetecknar och definierar den blir nog svårt att försöka förklara, men jag kan göra ett försök. Från min synvinkel.

Filmen som mer än någon annan definierar min åldersgrupp, enligt mig, är G - som i gemenskap. Den måste ha varit väldigt banbrytande för vad jag minns så fanns det överhuvudtaget inga ungdomsfilmer när jag växte upp. Antingen var man barn eller så var man vuxen, något mellanting existerade inte. För den som inte sett G så handlar den om tre killar i 18-årsåldern, de har precis gått ut gymnasiet. Det är sommar och vi befinner oss i början av 80-talet. Det handlar om kärlek, sexualitet, droger, grupptryck och allt annat man kan tänkas råka ut för som ung. Rollistan innehåller namn som Niklas Wahlgren, Magnus Uggla, Ewa Fröling, Lasse Strömstedt och bandet Reeperbahn (som i filmen heter Nürnberg 47).

En annan sak som definierar min generation och eventuellt nästa också är blandband. Dessa fantastiska kassettband som fylldes med favoritmusik. Det tog timmar av hårt arbete för att få till ett bra band och var det bästa kärleksbevis man kunde ge bort, eftersom mottagaren visste exakt vilket jobb som låg bakom.

Det finns mycket som definierar min generation och min favorittext som förklarar exakt hur det var är denna, som jag hittade för över tio år sedan någonstans på Internet.

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 60-70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i men blev aldrig överviktiga därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när gatubelysningen tändes. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-box - på det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem.

Vi ramlade ner från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden, bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar var det inte många ögon som blev utstuckna och gräset växte inte inuti oss resten av våra liv. Vi cyklade hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya ideér. Vi hade frihet, fiasko, succeér och ansvar och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Och du är en av dem.

Grattis!

Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn innan lagstiftningsmakten och andra myndigheter reglerade våra liv till vårat eget bästa.

Det goda livet var vårt.

Och så här såg det ut på våra skrivbord. Du vet den där stora tingesten, ofta gjord av trä, som stod i våra rum.