måndag 10 april 2023

TV-serie: Person of interest #5 (2016)

Titel: Person of interest
Originaltitel: Person of interest
Genre: Thriller
Skapad av: Jonathan Nolan
TV-bolag: CBS
Skådespelare: Jim Caviezel, Michael Emerson, Amy Acker, Kevin Chapman, Sarah Shahi
Premiär: 2016-05-03
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 41 min
Såg den på HBO februari-april 2023





Handling
Maskinen återställs på ett provisoriskt nätverk av gömda datorer, men det tar lite tid innan den fungerar tillförlitligt igen på grund av skador som uppstått av strömavbrott medan den låg på lager. På Samaritans anläggning används avancerad VR-teknik på en infångad Shaw för att köra tusentals neurala simuleringar för att få henne att avslöja maskinens plats. Under dessa simuleringar fås Shaw att tro att ett implantat har placerats i hennes hjärnstam och att det påverkar hennes handlingar. Hon vet inte vad som är verkligt eller bara en simulering.

Kampen mellan Maskinen och Samaritan fortsätter.

Min kommentar
Efter att vi hade sett fjärde säsongen av Person of interest, försökte jag lite halvhjärtat få tag i den femte. Vid ett tillfälle så hittade jag faktiskt boxen, men jag köpte den inte just då och nästa gång jag kollade så fanns den inte mer. Det kändes kanske lite tungt att låta den hänga i luften, men jag var beredd att göra det. Sedan upptäckte jag att den streamade på HBO.

Faktum är att jag är mer än lite besviken på den här avslutande säsongen. Förmodligen hade den vunnit på att ses ganska snart efter den fjärde, medan jag kom ihåg något. Nu gick det fem år mellan dem och jag kom inte ihåg någonting. Kändes det som. Detta är ju en ganska invecklad historia.

De första avsnitten fick mig att undra om dialogen alltid har varit så här ... töntig och nog för att jag alltid har varit lite irriterad på karaktären Johns hesviskande. Nu håller jag på att bli smått tokig av den. Alla scener med Harold och Maskinen tråkar ut mig. De är dessutom alldeles för många och för långa. Den enda ljuspunkten är egentligen Sameen. Hon är det som John var de första säsongerna.

Känslan jag får av den här säsongen är att de inte hade en aning om hur i hela friden de skulle avsluta. Då gjorde de det så komplicerat och svårforcerat så att ingen skulle förstå något. I alla fall inte att det inte hänger ihop. Det har ju fungerat för andra serier. Som vanligt så stör jag mig på att samma människor, som ibland är exceptionellt pricksäkra, ibland inte ens skulle kunna träffa en ladugårdsvägg. Teknikdelarna (då menar jag framför allt det som har med hackandet och klonandet att göra) är inte ett dugg trovärdiga. Allt blir för överdrivet.

Person of interest har helt bytt skepnad mellan första och sista säsongen. Den har mer och mer vägt över till att bli en renodlad action i stället för en thriller. Faktum är att jag nog har tyckt att den blivit lite sämre för varje säsong nu. Trots allt är jag ändå glad för att både jag och serien har fått ett avslut. Alla som blint älskar AI borde i alla fall se den. Alla säsongerna.



På TV Time har serien 9,32 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 180 242 betyg).
Jag ger den 2,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: We have a ghost (2023)

Titel: We have a ghost
Originaltitel: We have a ghost
Genre: Komedi
Regissör: Christopher Landon
Manus: Christopher Landon, Geoff Manaugh (novell)
Skådespelare: Anthony Mackie, David Harbour, Jahi Di'Allo Winston, Erica Ash, Jennifer Coolidge
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 126 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 mars 2023





Handling
Familjen Presley har haft det jobbigt en längre tid och försöker sig på ännu en nystart. De flyttar in i ett stort och, visserligen, risigt hus, men är det inte märkligt billigt? Enligt mäklaren är det inga konstigheter med huset, men det finns en anledning, så klart. Det är nämligen ett spökhus.

Min kommentar
Eftersom vi var iväg över helgen så blev det ingen fredagsfilm, det blev i stället en söndagsfilm. Sambon fick ju välja mellan två helgen innan så det var ju passande att ta den som inte blev vald då. Det gjorde det hela enkelt, så det fick bli We have a ghost, som jag hade uppfattat som en skräckkomedi.

Någon skräckkomedi skulle jag inte definiera det här som. Komedi ja, skräck nej. Visst är det en spöke med, men det är mer som Laban eller Casper. Dock är det här en rejäl genremix, den innehåller förmodligen alla som finns. Överraskande nog så funkar det riktigt bra.

Egentligen så är detta en väldigt tragisk historia, men trots det så bjuder filmen på en del skratt. Det enda som inte riktigt fungerar är CIA-tråden. Varför den är med i höljt i dunkel. Den är totalt onödig och tillför absolut ingenting. Det enda den gör är att dra ut på tiden och utan den så hade filmen haft en mer rimlig speltid. Däremot så börjar jag nog bli lite less på nutidsskildringarna, som alltid verkar innefatta sociala medier, hur man slår mynt av dem och hur lätt minsta sak kan bli viral. Vi vet väl allihop att det är så här det är, det behöver inte vara en (stor) del i varenda film.

David Harbour är inget annat än fantastisk som det tysta spöket. Det verkar så lätt när han får fram exakt det han vill och känner, utan ord, bara genom miner och kroppshållning. "Ernests" historia är något oväntad och mycket berörande. Scenen med Jennifer Coolidge som TV-medium är en av de roligaste och får nog bli favoriten. Favoritcitat: "Just because you're not made of matter, doesn't mean you don't matter."

We have a ghost är varm och berörande. Det blir lite familjefilm över det hela, det är inget som direkt sticker ut, men det är riktigt bra underhållning.



På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 22 351 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 18 691 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 9 april 2023

Smakebit på søndag: Badhytten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En härlig påskhelg och trots att det är söndag så är det en ledig dag till att njuta av innan det är dags att gå tillbaka till det lilla ekorrhjulet. Vi stack iväg på en hotellweekend till Skanör under några dagar. Det gäller att passa på att besöka det stället innan alla (andra) turister dyker upp. Där är väldigt fint och mysigt. Om man slår upp ordet pittoreskt i en ordbok så finns det nog en bild på Skanör där.

Boken jag läste under helgen utspelar sig i ... *drumroll* ... Skanör 🙂 Badhytten av Christina Olséni och Micke Hansen är första delen i Mord i Falsterbo. Jag hade redan lagt till den på min läslista (det gjorde jag direkt när vi bokade Skanör) när den här duon gästade Deckarmässan i Skåne för några veckor sedan. Jag kan bara säga att jag blev ännu mer sugen på att läsa den efter att ha lyssnat på dem. Jag läste visserligen ut den igår, men det blir ändå en smakebit ur den.

Min smakebit är från sida 536-537 i e-boken:
Egon cruisade i makligt tempo Hamnvägen ner. Han vevade ner fönstret och sommarvinden fläktade behagligt. En vilsen fluga gjorde en snabbvisit i Bentleyn innan den surrade vidare ut mot friheten. På fotbollsplanen som han passerade på vänster sida pågick en match, och med tanke på att några av barnen sprang med armarna i luften var det uppenbart att det ena laget precis gjort mål. Längre fram på höger sida stod badhytterna på rad. Han hade alltid tyckt att dessa var lite märkligt placerade med tanke på att de låg en bit från havet. Han föredrag själv badhytterna på södra sidan om hamnen, speciellt de som var placerade uppe i sanddynerna. För många år sedan hade han och Ragnar transporterat dit en egen badhytt. Den fick stå i tre veckor innan en vresig och uppblåst badkärring ringde kommunen och anmälde den som svartbygge. Kommunen hade gått på hennes linje och forslat bort badhytten och det hade inte blivit av att skaffa någon ny.

lördag 8 april 2023

Bok: Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti

Författare: Maria Ahlqvist Ruokolahti
Titel: Bedragaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 mars 2023




Första meningen: Grenar knäcktes och snö föll i stora sjok.

Baksidetext
Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men av en dem har dolda motiv.

Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att "vägra bli en Svensson".

För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar. Men hur långt är hon, bedragaren, beredd att gå? Och hur blåögt är egentligen hennes offer?

Min kommentar
När jag letade efter bok att läsa under ett besök i Göteborg så upptäckte jag att jag verkade ha en bok på min Boktolva som utspelar sig där. Då var det ju inte ett speciellt svårt val att ta Bedragaren. Den skulle ju passa alldeles utmärkt, tänkte jag.

Detta är ju en debut och det är inte utan att det märks. Tempot är väldigt ryckigt och det blir osammanhängande när information, som inte verkar höra ihop med något, poppar upp lite varstans. Jag blir också besviken över att vi knappt befann oss i Göteborg alls. En påhittad förort var typ allt. Ja, och ett snabbt besök hos Lasse på Heden.

Boken utspelar sig 1990, närmast ett krav för den här handlingen tror jag. Inga mobiltelefoner som man alltid har med sig och inget Internet där man lätt kan kolla upp saker. Några andra tidsmarkörer hittar jag nog inte, vilket är lite tråkigt. Det är inte helt klart varför Emma och Rebecka är så lika, men en möjlig förklaring erbjuds. Den kan jag köpa. Däremot så har jag svårt att tro på att två personer är så lika att inte ens närstående kan skilja dem åt.

Emma vet jag inte alls vad jag ska säga om. Var ska man börja liksom? Det är oerhört svårt att tro att någon kan förbli så naiv och godtrogen efter allt hon utsätts för. Hon verkar ju ändå inte osmart. Rebecka är bara sjuk. Hon är alldeles för endimensionell och okomplicerad, vilket gör henne ganska ointressant.

Slutet ... ja, det blir faktiskt bara för mycket. Ibland känns det som att författare tror att en historia blir bättre ju mer man trycker in i den, men det är väldigt sällan sant, tycker jag. Jag får inte ihop allt som händer, ibland blir det nästan obegripligt. På en sida funderar Rebecka på hur hon ska rädda Emma. Bara några meningar senare så planerar hon att döda henne. Det gör i alla fall mig förvirrad. En del händelser känns för konstruerade. De är liksom bara där för att skruva till det ännu ett varv.

Jag funderade länge på vilket betyg Bedragaren skulle få och den var på väg att få ett lägre, men jag bestämde mig till slut för en trea. Den har ändå sina stunder av spänning. Det hade inte behövts speciellt många eller stora förändringar för att få detta till en riktigt bra historia. Nu var det alldeles för mycket som störde.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Bedragaren: Mina skrivna ord och Bokprataren.

fredag 7 april 2023

Månadsbokslut mars 2023

Antal lästa böcker i mars 2023: 7

14. Odinsbarn av Siri Pettersen
15. Blickfångarna av Mons Kallentoft
16. Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti
17. Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
18. Emmas nya liv av Anna Alemo
19. Den barmhärtige samariten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
20. En gnista i mörkret av Stacy Willingham

Sidor
Totalt lästa2670
Genomsnitt/dag86
Genomsnitt/bok381

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:0
300-399:6
400-499:0
500-599:0
600-699:1
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:3
3,5:3
4:1
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,35

Serier
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier:2
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
2

Genre
Drama: 1
Fantasy:1
Feelgood:1
Kriminalroman:2
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:0
Thriller:2

Utmaningar
Boktolvan: 2(4/12)
Finish That Series:2(6/18)
Hyllvärmare:5(13/36)
Vi möts igen:1(2/6)

Författare
Olika författare: 8
Ej läst tidigare:4

Kvinnor: 5
Män:1
Duo:1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 1
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:6
Ljudbok:0
Pocket:0

Språk
Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 2

In/ut
Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker:0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Den barmhärtige samariten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Månadens överraskning: En gnista i mörkret av Stacy Willingham
Månadens besvikelse: Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti
Månadens roligaste: Emmas nya liv av Anna Alemo
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Det kan tyckas att det blev många sidor lästa i mars, men sanningen är ju egentligen den att några hundra av de sidorna lästes redan i februari, men så kan det bli ibland. Jag är väl nöjd med mängden, även om jag längtar tillbaka till den tid när jag läste mycket mer. Betygssnittet är jag dock inte nöjd med. 3,35 är faktiskt ganska dåligt, knappt godkänt. En enda fyra.

Fyra av böckerna (Pettersen, Alemo, Kallentoft, Börjlind) ingår i serier. Två av dem (Pettersen, Alemo) är första delen i sin respektive serie. Det är oklart om jag kommer att fortsätta läsa någon av dem. De två andra (Kallentoft, Börjlind) är senaste delen i sin respektive serie. I Börjlinds fall stämmer detta bara i några veckor till. De två är dessutom med i min Finish That Series-utmaning. Två Boktolvor blev det också (Pettersen, Ahlqvist Ruokolahti). En Vi möts igen hanns också med (Alfredsson). Jag tror att detta gör att jag nu ligger före i samtliga utmaningar.

Fem av böckerna var hyllvärmare och två av dem har gjort framträdanden i Hett i hyllan. Jag ligger ganska långt före både mitt officiella (36) och mitt inofficiella (43) årsmål när det gäller hyllvärmare. Två recensionsexemplar hann jag också läsa.

I mars anordnades något så ovanligt och roligt som ett bokevent där jag bor. Skånska deckarmässan. Det hade kunnat gå betydligt sämre med bokinköpen på den, men det blev bara två. Ytterligare en bok köpte jag själv och så kom ett överraskande recensionsexemplar, som redan är läst. Inga böcker fick flytta härifrån.

Om månadens bästa: Den barmhärtige samariten blev ett enkelt val, jag hade ju bara en enda fyra.
Om månadens överraskning: Jag var inte så glad i En gnista i mörkret, efter de första två tredjedelarna. Den sista tredjedelen blev dock en riktigt snygg upphämtning.
Om månadens besvikelse: Den här var svår, men jag väntade mig betydligt mer av Bedragaren.
Om månadens roligaste: Den enda boken som lockade till skratt var Emmas nya liv.
Om månadens mysigaste: Nää, det var inget mysigt alls.
Om månadens otäckaste: Inte heller var det någon bok som var riktigt otäck.