lördag 21 november 2015

"Vinterfolket" av Jennifer McMahon

Författare: Jennifer McMahon
Titel: Vinterfolket
Genre: Skräck
Antal sidor: 346
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The winter people
Översättare: Johan Nilsson
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2015




Första meningen: Min kära moster Sara Harrison Shea blev brutalt mördad vintern 1908.

Baksidetext
I den lilla staden West Hall i Vermont har invånarna vant sig vid mystiska försvinnanden. Sedan Sarah Harrison hittades död 1908 bakom sitt hus, kort efter sin dotter Gerties tragiska bortgång, har trakten surrat av legender och rykten och man aktar sig noga för de djupa och mytomspunna skogarna.

Nu, hundra år senare, bor den 19-åriga Ruthie i det som en gång var Sarahs hus, tillsammans med sin mamma Alice och sin yngre syster Fawn. En morgon är Alice spårlöst försvunnen, och när Ruthie och Fawn letar igenom huset finner de Sarahs dagbok gömd under golvplankorna i moderns sovrum.

Från de slitna dagbokssidorna träder en gastkramande berättelse fram, som tar sin början i Sarahs barndom. Det är en vacker och kuslig berättelse om övernaturliga krafter, lojalitet och ondska - och om en kärlek starkare än döden.

Min kommentar
Ända sedan Lingonhjärta rekommenderade den här boken till mig sommaren 2014 så har jag längtat och längtat. När den till slut dök upp på svenska så kunde jag knappt bärga mig, men jag sparade den till mitt skräcktema i november.

Jag vet att detta är att betrakta som petitesser, men den del av berättelsen som utspelar sig 1908 ska vara Saras egna dagboksanteckningar ändå får vi lite berättat ur hennes man Martins synvinkel också. Jag förstår varför det är med och det måste vara där för att få något sammanhang, men jag blir förvirrad. Förmodligen är detta inget att bry sig om för andra, men det här är en hangup jag har.

En annan liten detalj som jag brukar ha problem med och inte gilla är ett konstant hoppande mellan olika tidpunkter och personer. Precis som det är i den här boken. Det är inte mindre än fyra olika berättare (fem om man räknar Gerties lilla kapitel) och för mig är det faktiskt för många. Skiftena är ändå tydliga och görs på ett bra sätt så har man inga generella problem med detta så är det egntligen inget problem.

Det här är mer en spökhistoria än skräck och stämningen genom hela boken andas mystik. Miljön hjälper till en hel del där, det är vinter, kallt, mörkt och isolerat. Den här boken har alla ingredienser som jag gillar och man får verkligen den rätta känslan. Ändå har jag sväldigt svårt att komma in i historien och den griper aldrig riktigt tag i mig. En av orsakerna kan nog vara det här med att kalla tillbaka de döda. Jag kanske är pragmatisk när det gäller detta och jag tycker boken kanske är lite romantiserande i det fallet (ja, jag vet, det funkar inte så bra, men ändå). För mig är de döda döda och jag har ingen som helst önskan att fysiskt (metafysiskt, ja) få tillbaka dem. Just den biten är helt bortkastad på mig, jag kan inte alls se det genom rosenskimrande glasögon.

Vissa saker är väldigt uppenbara, men det döljer sig ett par gåtor under ytan. Nästan som att författaren försökt skriva en skräckspökthrillerdeckare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men överlag lyckas hon ganska bra, men jag tror det hade blivit ännu bättre om minst en genre hade plockats bort. Jag känner mig också lite förvirrad över Fawn. Hade hon samma förmåga som Sara? De var ju inte släkt på något sätt.

Helt klart är i alla fall att jag ska hålla utkik efter fler böcker av Jennifer McMahon.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,37 (beräknat på 16 betyg).
Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 18 584 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Vinterfolket: C.R.M. Nilsson, Fru E:s böcker och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Hm, om du tyckte 4,0... Jag läste lite mer detaljer än vanligt och ser att det är en del där som inte riktigt är min stil. Så jag avvaktar nog ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen hade den alla ingredienser som jag borde älska, men samtidigt hade den ju en hel del som jag inte gillar. Och hela ta-tillbaka-döda-grejen genom rosenskimrande glasögon funkar inte på mig. Alls.

      Radera
  2. Jag hakade också upp mig lite på hur det förflutna skildrades, men tror att det var så att det bara rörde sig om Saras dagboksanteckningar när det kursivt stod så och att det i övrigt berättades från Martins synvinkel. Jag blev nog nästan mer störd av att Gerties kapitel fick vara skrivet i första person när resten är skrivet i tredje person.

    Men jag tyckte väldigt mycket om den. Det är en mycket atmosfärisk bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, efter ett tag så upptäckte jag att det stod specifikt när det handlade om Saras dagbok, men dessvärre så läser jag inte kapitelrubriker så där jättenoga :) Ja, Gerties kapitel vet jag att jag också reagerade på.

      Radera