onsdag 30 mars 2016

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt

Författare: Carol Rifka Brunt
Titel: Låt vargarna komma
Genre: Drama
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell the wolves I'm home
Översättare: Christina Stalby
Serie: -
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2016




Första meningen: Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.

Baksidetext
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.

Min kommentar
Den här boken hade jag hört så otroligt mycket bra om så när den plötsligt låg i en goodie-bag på Bokmässan 2014 och dessutom författaren själv var där och signerade så var jag ju inte människa att stå emot. Jag hade ingen aning om vad den egentligen handlade om, eller jo, det var något med en tonårstjej och någon med AIDS och alla grät ögonen ur sig när de läste.

Jag kan ju säga med en gång att det där med att gråta när jag läser böcker, det händer inte speciellt ofta. Det måste vara en väldigt speciell bok som på något sätt berör mig utöver det vanliga. Det gjorde inte denna. Den är visserligen väldigt rörande, vemodig och sorglig, jag blir berörd men inte överväldigad.

Det som egentligen lägger stora hinder i vägen för att jag ska bli berörd på riktigt är att jag blir så otroligt arg på de här egoistiska människorna. Rent ut sagt förbannad blir jag. Vilka sällsamt elaka människor. Junes mor är den allra värsta av dem och jag förstår inte hur man kan göra något sådant mot någon man påstår sig älska. Det där är inte kärlek, utan svartsjuka och missunnsamhet. Och Finn och Toby, hur i hela friden tänkte de? Så kortsiktigt, egoistiskt och elakt. Mot alla, men mest Toby. Tänk att inte få sörja den man älskar på riktigt, med stöd och kärlek från andra som också älskat. Min stora undran under läsning är: Vad är det för fel på den här familjen?!

Redan från start läste jag med bävan och bara visste att det inte kunde finnas något lyckligt slut på den här historien. Det handlar inte bara om relationen mellan June och Finn (visst är den lite läskig, det känns inte alls bra, speciellt inte det faktum att alla visste) utan egentligen Junes relation med alla andra också, bland annat systern. Det är en väldigt bra skildring av en tonårings tankar och funderingar, även om June kanske känns en aning naiv för att vara fjorton. Boken är också ett fantastiskt tidsdokument, i alla fall för oss som var med på 80-talet.

Berättandet är väldigt lågmält och jag tycker den är befriande fri från sentimentalitet. Det är mer en berättelse ur Junes synvinkel och vi får uppleva allt med hennes ögon. Kanske blir det lite väl övertydligt ibland, men jag kan nog leva med det. Symbolism och liknelser fungerar inte alltid för mig och jag hade nog kunnat vara utan vargarna. Jag förstår det inte. Inte heller förstår jag titeln, tror jag. Vare sig den svenska eller den engelska [spoiler]och ja, jag vet att tavlan hette så[/spoiler]. Vilka var vargarna?

Slutet är lite väl puttenuttigt och framför allt så går allt för snabbt och lätt. Jag har väldigt svårt för att tro att allt skulle ordna upp sig på det viset och så otroligt kvickt. Det fungerar nog bara i en icke-verklig värld.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 4,0 (beräknat på 336 betyg).
Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 79 711 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Låt vargarna komma: Lotten, C.R.M. Nilsson och Drawreadandtakeaphoto.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

16 kommentarer:

  1. Jag har tänkt så många gånger att jag ska läsa den, jag har den på storytel och allt men kommer aldrig till skott. Så småningom. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs den när du känner att du orkar med någon dag med lite tungsinthet ;)

      Radera
  2. Jag var en av dem som grät floder ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev "bara" alldeles ledsen och sorgsen, till och med sambon frågade vad som var fel :)

      Radera
  3. Jag var tvungen att tänka lite, men det känns som om vi hade en del liknande funderingar ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns egentligen väldigt mycket att säga om den här boken, men jag tycker det var svårt att sätta fingret på allt som fick mig att fundera :)

      Radera
  4. Den här står och väntar i min bokhylla. Hoppas komma till den snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs den inte om du redan är lite nedstämd eller så, då kan det nog bli för mycket ;)

      Radera
  5. Den är jättefin, tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, både fin och lite läskig.

      Radera
  6. Jag grät heller inte till den, men blev berörd. Det här, måste jag erkänna, är en bok som jag har omvärderat med tiden. Jag satte högsta betyg på den, men kände ganska snart efteråt att det egentligen är en fyra. En riktigt bra bok, men inte en fantastisk läsupplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade på femma ett tag, men sedan kom jag fram till att den ju inte alls var så stark som jag vill att en fullpoängare ska vara. Men bra är den definitivt.

      Radera
  7. Tyckte mycket om den här, tur att den är skriven på ett lite lättsammare sätt annars hade jag nog inte orkat läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hade den varit skriven annorlunda så skulle den nog ha blivit för jobbig, men då hade den förmodligen fått ett lägre betyg av mig ;)

      Radera
  8. Åh, den här skulle jag behöva läsa om. Jag kommer tyvärr inte ihåg så mycket :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är nog lite så tyvärr, den berör för stunden, men inte på djupet.

      Radera