Titel: Dödens kemi
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 346
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The chemistry of death
Översättare: Gösta Svenn, Helena Sjöstrand
Serie: David Hunter 1
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 mars 2016
Första meningen: En människas kropp börjar upplösas fyra minuter efter döden.
Baksidetext
David Hunter var en gång i tiden en av Storbritanniens mest framstående rättsantropologer, flitigt anlitad i komplicerade mordfall över hela landet. Men när hans fru och lilla dotter blev ihjälkörda av en rattfyllerist orkade han inte fortsätta utan drog sig tillbaka till en liten by i Norfolk, där han fick tjänst som distriktsläkare. Nu lever han ett lugnt och stillsamt liv, utan några tankar på att återuppta sitt forna yrke.
När två kvinnor inom loppet av ett par veckor hittas brutalt mördade vänder sig den lokala polisen till Hunter för att få hjälp. Kvinnorna har uppenbarligen hållits fångna i flera dagar innan de dödats och deras kroppar har blivit skändade på ett närmast rituellt sätt. Fallet väcker plågsamma minnen till liv och Hunter ställer sig ytterst motvillig till det hela. Men så blir han personligt indragen på ett sätt han aldrig kunnat räkna med. Jenny Hammond, en lärarinna som han nyligen inlett en relation med, försvinner plötsligt och allting tyder på att det är samma person som ligger bakom. Hunter går med på att hjälpa polisen under villkoret att det sker i hemlighet. Hans gamla liv ska ju vara ett avslutat kapitel och han har ingen lust att börja förklara för folk vad han gått igenom. Vad han inte har tänkt på är att byborna fortfarande betraktar honom som något av en främling och snart sprids rykten om att hans besök hos polisen har helt andra orsaker ?
Plötsligt befinner sig Hunter i en fullkomlig mardröm; att det finns de som tror att han har med morden att göra kan han leva med - han vet ju själv att han är oskyldig - men tanken på att mista ännu en person som står honom nära är outhärdlig. Om det verkligen är dubbelmördaren som slagit till igen har de inte många dagar på sig. Någonstans därute kämpar Jenny för sitt liv och Hunters kunskap tycks vara det enda som kan rädda henne!
Min kommentar
För en väldans massa år sedan (2010) köpte jag det som visade sig vara tredje delen i serien om David Hunter. Eftersom jag har något slags diagnos som gör det omöjligt för mig att läsa en serie i oordning så försökte jag hitta första delen, Dödens kemi, något som visade sig vara lite svårare än jag hade tänkt. Men till slut hittade jag den på antikvariat. Och tro det eller ej, nu är den minsann läst också.
Det börjar väldigt bra, bland annat är miljöskildringarna lockande. Trots att de mest består av sankmark och myrar. Jag gillar tonen i boken, den är lågmäld och eftertänksam mitt i allt det hemska. Det finns också väldigt ingående beskrivningar av flugor och larver och allt annat möjligt läskigt, men det hela berättas så... (kan inte hitta rätt ord) kyligt och avsikten verkar inte alls vara att äckla eller skrämma läsaren. Just i det avseendet är detta nästan som en faktabok.
Simon Beckett använder sig av den beprövade tekniken att komma med antydningar om vad som kommer att ske. Det funkar väldigt bra. Vid ett tillfälle trodde jag nästan att han hade glömt bort en antydning, men det hade han inte. Den fick sin förklaring ganska mycket längre fram.
Jag gillar karaktärsbeskrivningarna, även om jag knappt tycker om någon av dem. I den här lilla byn finns alla typer av människor, mest original då och bymentaliteten är väldigt bra beskriven. Speciellt tycker jag om att de perifera karaktärerna är just det, en namnlös diffus massa. En bra författare behöver inte skapa dussintals ovidkommande människor, det funkar ändå.
I början kändes det som om jag misstänkte alla, men ganska snart utkristalliserade sig tre personer. Efter en, i mitt tycke, rejäl ledtråd blev jag helt säker på vem jag skulle fokusera på. Mot slutet tycktes det som att jag hade fel och jag kunde inte fatta hur jag kunde ha blivit så lurad. Det blev jag inte. Slutet i sig är jag inte jätteglad i, för mig känns det väldigt tillrättalagt och jag hade nog tyckt bättre om en mörkare upplösning. Jag tycker att alla trådar knöts ihop på ett snyggt sätt, förutom att gärningsmannens motiv kanske är lite oklart. Å andra sidan, en galning behöver väl inget motiv.
Första halvan är riktigt bra, sedan blir den mer en ordinär deckare. För mig som älskar CSI så är Dödens kemi nästan som om CSI vore en bok. Det känns bra. Ännu bättre känns det att jag redan har både andra och tredje delen i hyllan.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 191 betyg).
På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 9 159 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Dödens kemi: Pocketblogg, Bokmoster och Boktanken.
Boken verkar inte gå att köpa som ny, men på Bokbörsen finns det mängder.
Det låter ju intressant. Men är den från 2006 kan det ju vara svårt att få tag på det.
SvaraRaderaJa, det är nog inte lättare nu än det var för några år sedan. Jag fick ju leta på antikvariat :)
RaderaJag har inte läst något av denna författare men håller med om att man ska läsa serier i följd.
SvaraRaderaJag ser redan fram emot att läsa nästa del :)
RaderaNu blir jag ju nyfiken på den här boken!
SvaraRaderaSå bra :) Den är klart läsvärd!
Radera