onsdag 13 mars 2019

"Ristat i hud" av Ashley Dyer

Författare: Ashley Dyer
Titel: Ristat i hud
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Splinter in the blood
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Carver & Lake 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 februari 2019




Första meningen: En kvinna står mitt i kriminalkommissarie Greg Carvers vardagsrum.

Baksidetext
I månader har poliskommissarie Greg Carver jagat en gäckande seriemördare. En mördare som tillfångatar sina offer och ägnar veckor åt att tatuera varje centimeter av deras kroppar. Tills de blivit ett konstverk att visa upp för världen. Utredningen verkar ha gått i stå när Greg Carver en sen kväll brutalt skjuts ner i sitt hem. Hans kollega Ruth Lake är först på plats, men istället för att begära förstärkning så städar hon snabbt undan alla spår efter mördaren. Vad är det hon försöker att dölja och vem är mördaren? Och är Greg verkligen död?

Min kommentar
För nästan exakt två år sedan hade jag nöjet att läsa den här som originalmanus. Den gången föll jag som en fura, för både karaktärer och historia. När jag såg att den skulle översättas blev jag glad och när boken dök upp hos mig blev jag överlycklig. Det var med nästan skräckblandad förtjusning som jag började läsa det översatta slutresultatet.

Det är nästan omöjligt att låta bli att jämföra manuset (inlägget om det finns här) med översättningen, vilket kanske inte är helt rättvist. Därför gör jag det här, direkt. Jag vet ju inte hur många, om några, ändringar de gjorde på manuset, men det här känns knappt som samma bok. Den humor som jag upplevde att det fanns gott om har antingen redigerats bort eller har helt försvunnit i översättningen. Inte ett enda fniss blev det. Ruth Lake är inte tillnärmelsevis lika intressant och grannen Peggy verkar ha fått en mindre roll. Språket är inte lika smidigt och följsamt på svenska. Framför allt beror det nog på satsstaplingen och alla "och" mellan dem. Ett tag var jag så irriterad att jag knappt kunde fokusera på vad jag läste. Här får det räcka med jämförelser.

Början av boken är så j-kla bra att det nästan kryper i kroppen. Det första stycket sätter alla de grå i arbete. Jag älskar det. Här finns ingen action, tempot är lågt, som det väl brukar vara i en mordutredning. Trots de sällsamt plågsamma morden så får man inga blodiga detaljer. Det är bra gjort. Ofta är det ju helt onödigt att bli skriven på näsan. Min fantasi är kapabel till att själv skapa bilder.

Till skillnad från svenska deckare så är här inget privatliv eller vardagspussel så långt ögat kan nå. Personligen tycker jag det är bättre så. Det är uppfriskande att bara fokusera på brottet.

Ruth vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Rent generellt så gillar jag inte när man bryter mot regler, speciellt inte poliser, och det är Ruth väldigt bra på. Hennes uppsåt är gott, men det gör det inte mindre fel. Jag förstår inte alltid hennes agerande, men hon har någon mörk hemlighet som kanske skulle förklara en del. Om man kände till den. Carver vet jag med bestämdhet att jag inte gillar. Självömkan är inte särskilt tilltalande eller smickrande. Och det är han väldigt bra på. Tom Ivey är en favorit, han är en polis med både hjärta och hjärna. Jag hoppas vi får möta honom igen. Ruths granne Peggy är en annan favorit, det lilla hon var med gav mersmak.

Jag tycker det var mindre tydligt vem förövaren är den här gången, det är inte helt uppenbart. Om jag inte hade läst den förut så skulle jag kanske ha missat det. Vi får även lite inblick i mördarens tankar genom insprängda kapitel, men nu när jag tänker efter så saknar jag nog motivet. Speciellt mördarens intresse av Carver. Framgick det? Har jag bara glömt?

Det här är ju första delen i en serie av de två kvinnor som står bakom pseudonymen Ashley Dyer, författaren Margaret Murphy och polisen/kriminalteknikern Helen Pepper, och Ristat i hud lovar gott inför fortsättningen. Andra delen verkar vara planerad i juni i år, på engelska då. Jag hoppas den översätts snabbt så jag kan få återse de här karaktärerna och Liverpool snart igen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 605 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Ristat i hud: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Lottens bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Ja som sagt, jag blev inte helt klar över motivet heller. Varför just så här och riktat mot den personen? Peggy hade verkligen en liten roll, det var ju bara en scen i princip, men jag håller med om att det var en intressant karaktär

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det slog mig egentligen inte förrän jag skulle skriva ihop det här, att jag inte fattade varför. Det kändes lite märkligt. Jag har ju det där problemet med minnet, men jag är ganska säker på att Peggy hade en större roll i manuset, annars borde jag inte ha saknat henne.

      Radera
  2. Jag håller på med den nu men tycker den är lite småseg. Kolla in på Amazon för Bucket books list.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Småseg? Ja, det är ju inget jättehögt tempo, men jag gillade den mycket. Såg att en svensk onlinebutik hade typ alla olika bucket lists. Utom den för böcker :(

      Radera