måndag 4 juli 2022

TV-serie: Ozark #4 (2022)

Titel: Ozark
Originaltitel: Ozark
Genre: Thriller
Skapad av: Bill Dubuque, Mark Williams
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Jason Bateman, Laura Linney, Julia Garner, Sofia Hublitz, Skylar Gaertner
Premiär: 2022-01-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 14
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Netflix juni 2022





Handling
Marty och Wendy vill ut. På något sätt vill de få iväg familjen från knarkkartellens klor. De gör upp en plan. Tyvärr så finns det andra som hela tiden sätter käppar i hjulen för dem. Inget blir som de tänkt och de får hela tiden hitta på nya lösningar.

Mitt i allt detta så bestämmer sig Wendy för att satsa på politiken. Hon är beredd att göra vad som helst för att komma in i maktens finrum.

Allt kompliceras ytterligare av att Wendys (och Bens) far kommer för att leta efter Ben och att en ovanligt nyfiken och grävande privatdetektiv dyker upp för att leta efter Helen.

Min kommentar
Ozark blev ju väldigt snabbt en stor favorit här. Det är en serie som har/hade allt. Första säsongen var helt magisk och även om allt kanske inte har varit exakt lika bra som då så har den höga nivån ändå bibehållits. Fjärde säsongen, som också är den sista, stod väldigt högt upp på listan.

Eftersom denna avslutande säsong var uppdelad i två delar, vardera bestående av sju avsnitt, så väntade vi tills alla fjorton fanns att streama innan vi började titta. När man väl har börjat så kan man liksom inte sluta. I de första sju avsnitten händer det kanske inte så mycket matnyttigt, det är mer placeringsarbete inför finalen. Känns det som. Tråkigt är det definitivt inte ändå. I de sista sju händer det desto mer.

Säsongens första avsnitt börjar egentligen, kanske inte i slutet, men väldigt långt fram i tiden. Efter en ganska omvälvande scen så hoppar vi tillbaka och får börja se hur vi hamnade där.

Som jag minns det så var det en hel del humor med, åtminstone i första säsongen. Den är helt borta nu. Här är det bara mörkt, för att inte säga becksvart. Det är nästan för mycket elände och det är kanske inte för många vändningar och turer, men de är extremt många. Den här serien är liksom motsatsen till förutsägbar. Det är helt omöjligt att gissa vad som ska hända härnäst.

I det stora hela så är det samma ensemble även i fjärde säsongen. En del nya pjäser introduceras och några gamla försvinner (det vill säga dödas). Det är mycket död här. Wendy har fortsatt utvecklas åt fel håll och blivit för mycket av psykopat. Jag gillar henne inte alls. Samtidigt så är det inte alls svårt att förstå hur både hon och Ben blev som de blev. Deras far är inte klok. På riktigt. Ruth är fortfarande den solklara favoriten, med hästlängder.

Det här ska då vara slutet på Ozark och med tanke på vad som händer i slutet så hoppas jag att det inte blir mer. Jag vill inte se mer.



På TV Time har serien 9,58 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 294 936 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Hustle (2022)

Titel: Hustle
Originaltitel: Hustle
Genre: Drama
Regissör: Jeremiah Zagar
Manus: Taylor Materne, Will Fetters
Skådespelare: Adam Sandler, Queen Latifah, Juancho Hernangomez, Ben Foster, María Botto
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Netflix 10 juni 2022





Handling
Stanley Sugarman är en talangscout för Philadelphia 76ers som är trött på att ständigt resa jorden runt för att hitta talanger. Hans stora dröm är att en dag få bli tränare och det ser ut att bli verklighet, när lagets ägare äntligen ger honom det uppdraget. Oförutsedda saker händer och Stanley blir tvungen att försöka hitta ännu en talang och då helst en supertalang, innan han kan få axla tränarrollen.

Min kommentar
Första gången jag såg reklamen om Hustle så ratade jag den, kan jag väl erkänna, utan att veta något alls om filmen. Då bara på grund av Adam Sandler. Han är en skådespelare som man inte riktigt vet var man har. Ibland är han bara hysterisk och underlig (inte på något positivt sätt), ibland kan han vara riktigt bra. När jag kollade upp betygen på IMDb så ändrade jag mig och tyckte att vi kunde ge filmen en chans.

Jo, jag har ju alltså en liten soft spot för sportfilmer. Helt oberoende av sport egentligen. Det de riktigt bra filmerna har gemensamt är passionen som sportutövarna känner för sin sport och då är själva sporten oviktig. Den passionen finns även här och man behöver inte älska basket eller ens vara insatt för att uppskatta den här historien.

Det är en väldigt lågmäld Adam Sandler vi möter här, vilket känns oväntat men skönt. Han spelar den ena underdogen (jodå, här finns inte bara en, utan två underdogs) och han gör det på ett riktigt bra sätt. De har lyckats samla en stor del av basketens världsstjärnor till den här filmen och det är ju alltid roligt. Nu känner ju inte jag till dem utan det upptäckte jag först när jag skulle skriva ihop det här (eller jo, jag förstod det av eftertexterna, men jag känner fortfarande inte till dem). Världsstjärnorna spelar antingen sig själva eller fiktiva spelare och båda varianterna fungerar bra.

Jag tycker lite för mycket tid ägnas åt uppladdningen inför try-outen. Det blev för mycket samma likadant och en film måste faktiskt inte fyllas ut så att den blir två timmar. Inte särskilt mycket är överraskande eller nytt här, inget alls egentligen. Vi har nog alla sett samma historia förut, men det gör inget. Det är bra ändå och den här resan är ju i stort sett samma för alla som har gjort den.

Hustle är inte den bästa sportfilm jag har sett, men den håller sig helt klart i toppskiktet. Märk väl, detta är ingen komedi, även om den har en del humor. Och Adam Sandler är en bra skådespelare. När och om han vill/får chansen.



På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 54 295 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 34 164 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 3 juli 2022

Smakebit på søndag: Förbundsbryterskan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det bara en vecka kvar till semestern! Tyvärr så är det upplagt för en riktigt jobbig vecka, men eftersom semestern hägrar i slutet av den så tror jag att det finns en chans att det går bra.

Jag har börjat läsa tredje delen i Berättelsen om Blodet, Förbundsbryterskan av Anders Björkelid. Det här är ju fantasy och det är minsann inte alltid det funkar för mig, men det här går över förväntan.

Min smakebit är från sida 203:
Tjiwros kliade uttern under hakan.
    - Såja, sa han. Såja. Var inte så ivrig. Det är visst morgon nu.
    Han plirade upp mot himlen som stadigt blev ljusare. Piskat molnskum låg över fjälltopparna i öster och glödde blåbär och mjölk.
    Han reste sig långsamt upp. Det knäppte i de gamla lederna. Så böjde han sig fram och släppte ned uttern på marken.
    - Så där. Nu är du fri. Kom och gå som du vill. Jag behöver inget trolldjur längre.
    Han stod och såg hur den blanka kroppen svängde fram och tillbaka medan den rann ned mot sjön. Så lyfte han den smala silverringen med hornen av huvudet.
    - När jag tänker efter så är jag också fri nu.

lördag 2 juli 2022

Bok: Alibi AB av Christina Larsson

Författare: Christina Larsson
Titel: Alibi AB
Genre: Drama
Antal sidor: 283
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juni 2022




Första meningen: Felix Koskinen låg i sängen med täcket uppdraget till hakan och funderade på vem han skulle välja i kväll - Hilary Duff, Lauren Conrad, Hayden Panetriere eller Victoria Silvstedt?

Baksidetext
Felix Koskinen, 19 år, har haft ett tufft halvår. Pappa Matti ligger på sjukhuset efter en propp i hjärnan, deras rörmokeri har gått i konkurs och storebrorsan Sebbe är dömd till fängelse för bokföringsbrott. Och alla skyller på Felix, numera alltså pank och arbetslös.

På arbetsförmedlingen charmar Felix till sig en Starta eget-kurs där han blir ihopparad med den kufiska Viola Eckerberg, en kvinna i femtioårsåldern som bor ensam i en enorm villa, slaviskt följer sin veckoplanering och skruvar på sin gamla motorcykel. Hon har 153 i IQ, fotografiskt minne, men har aldrig lyckas att få ett jobb. Nu ska det udda paret komma på en affärsidé tillsammans.

Och Felix får en snilleblixt. De ska starta Alibi AB, ett modernt tjänsteföretag som skapar alibin. Inte för att underlätta brott, utan för att underlätta folks vardag. En mellanchef kanske behöver en anledning att hastigt lämna konferensen och den där jobbiga presentationen, någon annan kanske är otrogen medan en tredje måste fejka en jobbresa för att slippa besöket hos svärmor.

En lysande affärsidé, visar det sig. Kunderna strömmar till och inget kan gå fel. Eller? Lite synd bara att Sebbe har skaffat sig nya vänner på fängelset: Jalle och Ryssen. De är nämligen mycket intresserade av Felix nya affärsverksamhet...

Min kommentar
Jag har läst ett flertal deckare av Christina Larsson, främst kanske för att de utspelar sig i Göteborg och jag har passat på att läsa dem under vår årliga hotellvistelse där. Alibi AB är ingen deckare. Faktum är att jag nog inte riktigt vet exakt vad det är, den är en aning svår att genrebestämma. I alla fall fick den följa med till Göteborg, men den utspelar sig inte där. Tyvärr.

Den här boken heter tydligen, numer, Allt eller inget Viola. Om jag har förstått det hela rätt så bytte den titel efter att den omarbetats och placerades sedan sist i en trilogi, där den egentligen släpptes först. Fast då hette den ju något annat. Jag tror inte att detta är en serie i dess snävaste betydelse, utan mer en serie om klimakteriekvinnor (jo, seriens namn är Klimakterierebellerna) i största allmänhet.

Karaktärerna har gjorts väldigt korkade, trots att i alla fall en av dem har extremt hög IQ. Vilket ju alla vet inte alls säger något om hur intelligent man är när det gäller livet i stort. Det verkar inte heller finnas något hopp om bättring för någon av dem. De gör, om och om igen, fullständigt huvudlösa val. Jag brukar inte ha så mycket invändningar mot (saknat) karaktärsdjup, men här är de för endimensionella. Helt enkelt för klyschiga och de blir närmast karikatyrer. Nu tycker ju jag egentligen att det här till den här typen av bok, men jag klarar inte riktigt av det. Jag gillade ju inte Hundraåringen heller... En liten reflektion är att rörmokaren Matti Koskinen verkar förekomma även i Slaskjobbet. Det är roligt när författare återanvänder sina karaktärer.

För mig blir det här en aning för tramsigt/hysteriskt och jag saknar att känna något för personerna som dyker upp. Man skulle kunna tycka att Viola är precis den typ av personlighet som jag brukar gilla, men även hon blir för mycket. Även om hon faktiskt ligger bäst till. Problemet, för mig, är att jag inte tycker att jag får lära känna dem, bakom fasaden. Jag kommer inte nära och jag känner i stort sett inte någonting för dem.

Alibi AB är rejält skruvad och även om den är bitvis underhållande så blir det för mycket Jönssonligan för mig. Om man gillar buskis/skrönor/revyer så är det högst troligt att man gillar även den här boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 54 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Alibi AB: Jennys blogg, Zidsel och DAST Magazine.

fredag 1 juli 2022

Månadsbokslut juni 2022

Antal lästa böcker i juni 2022: 8

33. Eldbärare av Anders Björkelid
34. Alibi AB av Christina Larsson
35. Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
36. Lust att döda av Anki Edvinsson
37. Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst
38. I Tanger av Christine Mangan
39. Döden för oss samman av Håkan Mattsson
40. Generation X av Douglas Coupland

Antal lästa sidor: 2427
Genomsnitt/dag: 80
Genomsnitt/bok: 303

Snittbetyg: 3,43
Ingående i serie: 5
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 2

Drama: 2
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Humor: 1
Kriminalroman: 1
Lad-lit: 0
Romance: 0
Science fiction: 0
Skräck: 0
Thriller: 2

Boktolvan: 2 (7/12)
Finish that series: 1 (7/12)
Hyllvärmare: 4 (26/36)
Vi möts igen: 1 (4/6)

Kvinnor: 4
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 6
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 4
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 1

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 1
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
Månadens överraskning: Döden för oss samman av Håkan Mattsson
Månadens besvikelse: Generation X av Douglas Coupland
Månadens roligaste: Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert
Månadens mysigaste: Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst
Månadens otäckaste: Döden för oss samman av Håkan Mattsson

Kommentar:
Jag vet inte vad som hände... det kändes som att allt flöt på så bra. Den ena boken efter den andra lästes ut och jag tänkte nog att det skulle bli många, många sidor. Så fel man kan ha. Trots att jag läste massor så blev det egentligen inte fler sidor än vad som nu nog måste betraktas som normalt. Betygssnittet blev inte heller särskilt bra. Till och med lägre än januari som hittills var sämst i år. Då tycker jag ändå att jag läste flera riktigt bra böcker.

Hur många böcker som ingår i serier är lite oklart för juni. Det kan vara fyra, eller kanske fem. Eller kanske till och med sex. Jag väljer den gyllene medelvägen och bestämmer mig för sex stycken (Björkelid, Devert, Edvinsson, Holst, Mattsson). Tre av dem (Edvinsson, Holst, Mattsson) är första delen i sin respektive serie och de båda senare kommer jag att läsa vidare i. Två av böckerna som ingår i serier är senaste/sista delen (Devert, Mattsson). En av böckerna ingår i min Finish That Series-utmaning (Björkelid). I juni blev det två boktolvor (Edvinsson, Mangan) och även en Vi möts igen (Björkelid). Utmaningarna går bra och jag ligger i fas eller före i samtliga.

Tre av böckerna jag läste har varit med i Hett i hyllan, så det var många riktigt varma hyllvärmare som blev lästa. Ytterligare en, inte lika varm, hyllvärmare hann jag med så totalt fyra. Tre recensionsexemplar hann jag med också.

Det blev endast en ny bok i juni. Eventuellt så kan det vara något slags rekord. Dessutom var denna enda bok inte en jag köpte själv utan en överraskning från förlaget. Jag lyckades inte göra mig av med någon bok.

Om månadens bästa: Det var en tuff kamp om förstaplatsen där både Söta, röda sommardrömmar och Döden för oss samman fick se sig slagna av Dagboken jag faktiskt skrev.
Om månadens överraskning: Jag hade hört en del bra om Döden för oss samman, men jag trodde nog egentligen inte på det. Det mesta stämde.
Om månadens besvikelse: Generation X var inte sämst i juni och inte heller faktiskt dålig, men jag hade förväntat mig betydligt mer.
Om månadens roligaste: Det är kul att känna igen sig när man läser så Dagboken jag faktiskt skrev vinner.
Om månadens mysigaste: Jo, det är en del hemska mord i Söta, röda sommardrömmar, men däremellan är den otroligt mysig.
Om månadens otäckaste: Det som är otäckt i Döden för oss samman är nog att jag faktiskt inte ser det som helt otroligt att detta skulle kunna hända.