onsdag 12 augusti 2015

"Britt-Marie var här" av Fredrik Backman

Genre: Humor
Antal sidor: 359
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Partners in Stories
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 augusti 2015






Första meningen: Gafflar.

Baksidetext
Britt-Marie var här är en roman om att förlora sig, förälska sig och att sparka på det som rullar.

Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än "till salu"-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.

Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.

Britt-Marie var här är en roman om fördomar (inte för att Britt-Marie har fördomar, givetvis inte), korrekt organiserade bestickslådor (gafflar-knivar-skedar, i den ordningen, men inte för att Britt-Marie ältar!) och en landsbygd vid en transportsträcka. Det är en berättelse om andra chanser, första sparkar och hur nästan allt går att rengöra med bikarbonat.

Min kommentar
Två böcker har jag läst av Backman tidigare och fullkomligt älskat sönder. Sambon har tjatat om Britt-Marie i nästan ett år. Du fattar att mina förväntningar var höga va? Jag försökte verkligen att inte förvänta mig en ny Ove-bok. För det kunde han väl inte ha klarat.

Nej, någon ny Ove tycker jag inte att det är. Medan Ove var som tagen direkt ur verkligheten så kände jag (i alla fall i början) att Britt-Marie bara var för mycket. Nästan som en karikatyr. Från start är hon i stort sett korkad och för mig blir det lite för mycket fars när hon ringer Arbetsförmedlingen för allt och det blir för tokigt och absurt när hon ställer dumma frågor till alla. Igenkänningsfaktorn är inte på något sätt lika hög som för Ove och jag får inte alls samma varma känsla. I början.

Precis som Ove så har Britt-Marie en hel del i bagaget, händelser som gör att hon blir den hon är. Egentligen är den här historien djupt tragisk, det är så lätt att bli kvar i invanda spår. Men naturligtvis blir det bättre. Britt-Marie förstår till slut att man själv får ta ansvar för att ens liv blir till det man vill och att leva någon annans liv inte är optimalt. Det jag tycker lyser igenom allra starkast är att det finns en viktig skillnad i varför man är behövd (något som vi alla har behov av att känna oss). Är det för att den som behöver oss är bekväm och vill ha någon som sköter marktjänsten, där denna någon kan vara vem som helst. Eller är det för att den som behöver oss helt enkelt inte kan tänka sig ett liv utan oss. Personligen föredrar jag den senare sorten.

De övriga karaktärerna är, som vanligt, även de lite kantiga och kantstötta, men jag älskar dem också. Speciellt Sami. Och Någon. Och Bank. Och faktiskt Britt-Marie, för hon tar sig ut ur sin kokong och blir en fjäril under bokens gång. Jag är så glad att jag fick vara med på hennes resa tillbaka till livet. En lite rolig grej hände när jag skulle sätta mig och skriva detta och plötsligt såg Britt-Marie framför mig. Den jag såg var huboten Vera i Äkta människor.

Fredrik Backman kan som ingen annan använda liknelser som verkligen berättar hur saker och ting är, han har ett osvikligt öga för den mänskliga naturen och för vad som får oss att ticka. Teorin om att vilket fotbollslag man håller på speglar ens personlighet är obetalbar och jag hoppas den är sann (jag håller på Liverpool och de som gör det ger aldrig upp).

Slutet var inte alls vad jag hade förväntat mig och då hade jag ändå två alternativ. Det blev ett tredje och naturligtvis var det det bästa möjliga slutet. Det är nästan så jag hoppas på en fortsättning för jag vill veta hur det går för Britt-Marie. Och alla i Borg.

Fredrik Backmans böcker kan nog uppfattas som enkla och lättsamma, men de är faktiskt både komplicerade och djupa. Det gör dem väldigt svåra att skriva om. Orden räcker liksom inte till. Jag är inte alltid helt säker på att jag på ett medvetet och formulerbart sätt förstår vad han vill få fram, men det gör inget. Jag älskar böckerna ändå och undermedvetet känner jag mig stärkt och full av hopp.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 3,67 (beräknat på 357 betyg).
Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 462 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Britt-Marie var här: Lotten, Carolina läser... och C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

12 kommentarer:

  1. Jag gillade också Britt-Marie var här. Hon blev mänskligare i den här boken än i Mormor hälsar och säger förlåt.
    Nej, någon Ove är det inte. Den boken är bättre. Men visst är även boken om Britt-Marie mycket läsvärd. Fredrik Backman skriver böcker som man mår bra av att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är fascinerad av Fredrik Backmans förmåga att se vad det är som får människor att ticka. Sedan att Britt-Marie blev en aning för mycket i början är ju en helt annan sak. Nu vill jag bara att han ska skriva en ny bok :)

      Radera
  2. Kan inte bestämma mig om jag ska läsa något av Backman. Hans böcker har blivit riktiga snackisar och jag är frestad. Samtidigt är jag inte säker på om jag kommer stå ut med huvudpersonerna. Jag gillar kantighet, men kanske inte så mycket kantighet. Jag får nog läsa om Ove eller Britt-Marie och kolla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig var Ove betydligt lättare att tycka om än Britt-Marie. Ove var bara kantig, Britt-Marie var mest konstig :)

      Radera
  3. Jag tyckte också att boken var lite sorglig och tragisk, men oj vad jag älskade den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han skriver ju sådana böcker, den käre Backman.

      Radera
  4. För mig var Ove starkare för att den var så oväntad, men jag tyckte den här hade samma värme. Hans liknelser kan tyckas banala men de äter sig in så man blir helt frälst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev bara irriterad på Britt-Marie i början. Hon hade inget som var lätt att tycka om :) Backmans liknelser är helt fantastiska, jag förstår precis hur han tänkte att något ser ut/är :)

      Radera
  5. Jag började lyssna men slutade för att jag inte stod ut med Britt-Marie. Nu, många månader senare, har jag gett boken en andra chans och nu, när jag är mer förberedd på Britt-Maries personlighet tycker jag faktiskt om boken. Bara tre timmar lyssning kvar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis, stod inte heller ut med Britt-Marie. I alla fall inte i början. Hon tar sig dock :)

      Radera
  6. Kan inte längta tillräckligt efter en ny Backman bok :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas den är på gång snart :)

      Radera