Rasande Rose (Stephen King) - Jag är ganska dålig på att komma ihåg detaljer från en bok (speciellt slutet, som ju är en helt ovidkommande detalj), men jag brukar inte ha några som helst problem med att komma ihåg känslan jag hade när jag läste. Känslan för den här boken är djupt oangenäm.
Röde Orm (Frans G Bengtsson) - En fantastiskt rolig bok. Om jag någon gång känner att jag får tid att börja läsa om böcker, så blir detta en av de första.
Rött regn (Dennis Lehane) - Den första jag läste av Lehane. Om jag inte minns fel så var det en månadsbok i bokklubben som jag glömde avbeställa. Så kan man också hitta nya favoriter.
Rötter (Alex Haley) - Många känslor passerade revy under läsningen av denna och jag är egentligen inte helt säker på att jag vill utsätta mig för det igen. Otroligt tragisk.
Rödhake (Jo Nesbø) - Tredje delen om Harry Hole, den övermänsklige norske polisen. Det var ungefär här jag i stort sett blev förälskad i honom.
Usch, Rötter ja. Vilken fruktansvärt hemsk bok, men väldigt bra också.
SvaraRaderaJa, kanske borde man läsa om den, men jag vet faktiskt inte om jag orkar.
RaderaVar Rasande Rose oangenäm för att den var dålig eller läskig/hemsk?
SvaraRaderaKänslan var oangenäm för att boken var otroligt läskig, rent psykiskt :)
RaderaRödhake är min absoluta favorit av Nesbö. Riktigt bra!
SvaraRaderaFör mig var Rödhake den bok där det vände :) De första två var jag mest irriterad över, den där Hole som var som stålmannen och även om han blev slagen nästan till döds så var han snart uppe på benen igen. När jag läste Rödhake så började jag tycka om honom :)
Radera