"Silverkronan" av Anna Jansson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maria Wern 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2003 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 23 juni 2012




Första meningen: Om teve hade haft ett annat utbud av romantik på lördagskvällen skulle Mona Jacobsson inte ha blivit åtalad för medhjälp till mord.

Baksidetext
Wilhelm Jacobsson försvinner spårlöst på Gotlandsbåten. Han är en småbonde som hankar sig fram, egensinnig och i ständig träta med sina grannar. Han är gift med "byhoran". Mona Jacobsson har alltid varit utsatt: Mobbad i skolan och med knäckt självkänsla. Hon blir med barn när hon är 15 år. "Fader okänd."

Maria Wern och hennes kollegor Hartman och Arvidsson sommarvikarierar på Gotland. Den berömda Medeltidsveckan pågår. Fallet med den försvunne hamnar på deras bord. Under pågående utredning hittar en semesterseglare av en slump ett lillfinger i en plastpåse i vattnet. Några dagar senare är en äldre dam är ute och rastar sonens rottweiler. Hunden rymmer, börjar gräva i ett stenröse och gräver upp ett lik - Wilhelms. Lillfingret är hans.

Utredningen av mordet på Wilhelm står dock och stampar. Mördaren är fortfarande på fri fot och ytterligare mord inträffar. Vad har den gamla distriktsköterskan Svea gjort för ont? Och varför vill någon silversmeden Birgitta illa - och just på hennes möhippa? Men den unge aspiranten på polisstationen har fått förtroende för Maria Wern och tack vare hans upplysningar kan mysterierna skingras och ännu ett mord förhindras i sista minuten.

Min kommentar
Jag blev så glatt överraskad av förra boken i serien om Maria Wern, Må döden sova, som jag tyckte var så mycket bättre än de två tidigare. Tyvärr verkar Anna Jansson ha gått tillbaka till sin gamla stil i den här boken. Och faktiskt tycker jag nog att det mer liknar turistreklam för Gotland än en deckare. Men jag måste bara säga att första meningen verkligen är lysande.

Historien tappar i fart på grund av oändliga stycken med drömmar och fantasier, som inte på något sätt bär berättelsen framåt och även långrandiga föreläsningar av olika slag. En av dem har jag tagit upp i ett annat inlägg, en bokbloggsjerka som handlar om berättartekniska detaljer som man stör sig på. Tyvärr är det exemplet inte det enda, utan här vimlar det av krystade dialoger när en person berättar något för någon annan. Otroligt störande. En annan liten störande detalj är att endast en enda person, en gammal gubbe, talar gotländsk dialekt. Visst förstår jag att det är för att man ska inse att han är riktigt gammal och inskränkt, men är det verkligen... snällt? Det får mig dessutom att tappa tempo i läsningen eftersom jag måste ljuda orden för att få dem att låta rätt i huvudet :) Men det är samtidigt lite charmigt.

Jag tycker att motivet på något sätt tappas bort i det stora hela också, det hade kunnat göras så mycket mer av det, nu när det ändå var så långsökt. Jag har svårt att se att någon överhuvudtaget skulle göra på det viset och tycker inte det är trovärdigt. Och jag måste bara säga att det är så förutsägbart vem som är den skyldige att det nästan blir löjligt.

Dagen efter jag läst ut den här boken åkte jag faktiskt iväg till Gotland och bara som en liten teaser så lägger jag in ett foto här som är på Jungfrutornet i ringmuren, där kan man säga att hela det här fallet fick sin upplösning.

Kanske kan man tycka att betyget är för högt efter allt negativt jag skrivit, men faktum är att det ändå är spännande och det är ju trots allt en spänningsroman.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Silverkronan: Bokhyllan i pepparkakshuset, Bokloggen och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.