"Nightflyers" av George R R Martin

Författare: George R R Martin
Titel: Nightflyers
Genre: Science fiction
Antal sidor: 150
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nightflyers
Översättare: Ylva Spångberg
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 1980 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 september 2019




Första meningen: När Jesus från Nasaret hängde döende på sitt kors passerade volcryn, inom ett år från hans lidande, på väg utåt.

Baksidetext
När en vetenskaplig expedition gör sig redo att söka efter en mytomspunnen utomjordisk ras är det bara skeppet Nightflyer som står tillgängligt. Besättningen består endast av kaptenen Royd Eris, som presenterar sig genom ett spöklikt hologram.

Kaptenens ovillighet att visa sig för forskarna är dock inte det enda som orsakar oro. Med i expeditionen finns en telepat som från första stund känner av en farlig närvaro. De är inte ensamma ombord på Nightflyer.

Endast forskaren Melantha Jhirl har nu möjlighet att lösa mysteriet. När allt fler oförklarliga händelser inträffar faller det på hennes bord att utreda om hotet är verkligt.

Men först måste hon hålla sig levande.

Min kommentar
När jag fick ett mejl om den här boken från förlaget så blev jag eld och lågor. En gammal bok av George R R Martin! Jag har inte läst Kampen om järntronen (men sett TV-serien), men på 90-talet läste jag en av hans böcker, Harmagedon rag, som jag tyckte väldigt mycket om. Nightflyers är dessutom en science fiction (blandad med skräck) så jag var inte nödbedd alls. Jag var bara tvungen att läsa den.

Jag har inte läst speciellt långt innan jag får Alien-vibbar. Och då menar jag den första Alien-filmen, den från 1979. Nightflyers är en helt annan historia, men den har samma känsla. Det är klaustrofobiskt, lite att vara instängd i ett utrymme som man inte kan lämna, ihop med andra människor. Som man inte vet om man kan lita på. Tyvärr så är det mer tell än show här och det som författaren vill förmedla med alla sina ord når inte riktigt ända fram till mig. Jag hade velat ha mer händelser och agerande i stället för en massa ord. Vissa påståenden upprepas väldigt ofta, för att banka in det i medvetandet antar jag, men jag blir bara less.

Karaktärerna är inte många, bara en handfull, men de blir aldrig riktigt riktiga. De känns platta. Själlösa är nog ett bra ord. Dialogen upplever jag som lite krystad. Människorna har spännande titlar, nästan allihop, och jag förstår nog inte hälften av dem. Jag gillar att de där volcryn som de jagar är så mystiska och att jag, förmodligen, vet lika mycket om dem som forskaren.

Idén är jätteintressant och Nightflyers var nog riktigt bra för 40 år sedan, men nu är det en historia som liknar många andra (egentligen är det ju tvärtom). Utförandet är kanske inte det bästa. Och George R R Martins egenhet att ta död på alla började tydligen långt innan Game of thrones. Nightflyers har för övrigt blivit en TV-serie på Netflix. Hur de har lyckats göra den här lilla, tunna boken till tio en-timmarsavsnitt kan jag inte förstå, men det har jag tänkt ta reda på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 3 188 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Nightflyers: Vargnatts bokhylla och, C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.