onsdag 16 september 2020

"Ett rent helvete" av Anne Liljeroth

Författare: Anne Liljeroth
Titel: Ett rent helvete
Genre: Drama
Antal sidor: 346
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Danuta 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 augusti 2020




Första meningen: Kära D, jag ser på väderleksrapporten att även du har det kallt.

Baksidetext
Danuta är firma Rent Hus mest uppskattade medarbetare. Hon älskar att städa och hon älskar sina kunder. Men eftersom saker sällan undgår henne, reagerar hon allt oftare på hur dåligt hennes kunder mår, trots att de har det så bra.

Familjen Seger har slutat prata med varandra och Caroline Seger är nära ett sammanbrott. Ossian Schröder, framgångsrik modeguru, söker efter meningen med livet men på helt fel ställen.

Med små och, även för den uppmärksamme, oansenliga gester, försöker Danuta hjälpa sina kunder att se det goda i livet och lära dem att uppskatta vad de redan har. Men budskapen missuppfattas, intrigerna tätnar och Danuta hamnar oförutsett i skottlinjen.

Min kommentar
Jag har ett helt gäng böcker av Anne Liljeroth i hyllan. Av någon anledning så har det inte blivit så att jag har läst någon av dem. Trots att jag har varit nyfiken på hennes författarskap ganska länge nu. Mina funderingar var att jag skulle plocka in henne på min Boktolva nästa år. Men så dök Ett rent helvete upp som en överraskning och jag bestämde mig för att nu var det dags.

Jag har förstått det som att "alla andra" som läst denna fullkomligt älskar Danuta, städerskan och jag känner mig rätt ensam om att nästan bli vansinnig på henne. Hon styr och ställer med andras liv, men vägrar envist att ta tag i sitt eget. Jag tycker att hon är en beskäftig, självgod, snokande besserwisser och jag hade blivit tokig på henne om jag haft henne som städerska. Tänk bara, hon sorterar om i bokhyllan hos en av kunderna 😲 Det är inte det enda hon gör och jag kan väl säga, om jag ska gissa, att jag hade reagerat exakt likadant som Caroline när hon hittade det hon hittade. I sin iver att hjälpa så blir det ofta(re) så att Danuta stjälper. Det bästa med henne är hennes yrkesstolthet. Den borde alla ha, oavsett vad de gör.

Hela familjen Seger är på riktigt hemsk. Ett praktexempel på att vad man sår får man skörda. Om man inte ställer krav/berättar vad man tänker så kan det bli så väldigt fel. Caroline är en riktigt trasig människa. Hon får överhuvudtaget ingen hjälp hemma och hon verkar aldrig ha begärt det heller. Mannen ger sig bara ut och tränar. Dottern gör inte ett handtag, utan stökar bara ner, behandlar sin mamma som en betjänt och ser hemmet som något slags hotell. Sonen sitter bara och spelar. Och Carolines chef, Sven, ska vi bara inte tala om. Hans människosyn är fullkomligt vidrig. Det hemskaste är att jag vet att den förekommer. Speciellt bland chefer. Jag hade också blivit utmattad om jag hade jobbat där under de förhållandena samtidigt som jag haft den odugliga familjen.

Det finns en del uttryck i boken som återkommer ganska frekvent. I alla fall så ofta att det stör mig lite. Hela temat är säkert angeläget, men ett jag egentligen inte kan greppa riktigt. Kanske är jag lycklig lottad. Jag har aldrig någonsin undrat vem jag är eller känt något behov av att "hitta" mig själv. Jag är ju liksom jag, hela tiden. Därför har jag lite svårt för navelskåderiet här. Något jag också har lite svårt för är lösa trådar, men här är mitt problem mer det motsatta. Det går lite väl snabbt och lätt i slutet, men lyckliga slut är inte heller att förakta.

Ett rent helvete handlar om precis det den heter. Hur man liksom bara hittar sig själv på en plats som inte är så bra och inte vet hur man ska ta sig därifrån. Kanske är detta mer en feelgood, med tanke på slutet. Här finns i alla fall tillräckligt med svärta för att det ska vara en bra feelgood i så fall. Jag gillar att slutet ändå lämnar en del dörrar öppna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 6 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Ett rent helvete: Idas recensioner.

2 kommentarer:

  1. Den här har jag varit lite nyfiken på. Den hamnar inte högre på listan nu, men kanske någon gång. I framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju sett att "alla andra" verkar älska den och har så smått börja fundera på om det är mig det är fel på 🤔 Mitt problem var nog Danuta, just den människotypen klarar jag bara inte av...

      Radera