Titel: Det vackra mysteriet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 462
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The beautiful mystery
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamche 8
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2020
Första meningen: I början av artonhundratalet insåg katolska kyrkan att den hade ett problem.
Baksidetext
Inga utomstående ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Québec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad - och de sjunger. Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som "det vackra mysteriet". Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna.
Min kommentar
Jag försöker ju läsa den här serien efter årstiderna och Det vackra mysteriet utspelar sig i början av hösten. Lite senare in i september än vad jag läste den, men det är ju petitesser. Den här boken är väldigt annorlunda mot de andra i serien i det att den utspelar sig i en helt annan miljö. Min första reaktion var "Va? Inget Three Pines alls?!", men det funkade faktiskt. Även om jag saknar alla de som befolkar den där byn.
I stället för Three Pines så blir ett kloster någonstans i norra Quebec skådeplatsen. Det blir ju så klart en hel del religion och även många filosofiska funderingar. Filosofin är en vanligt förekommande gäst, men nu blir det med en religiös knorr. Eftersom det finns ett begränsat antal misstänkta så blir det en riktig pusseldeckare av det. Väldigt mycket Agatha Christie, faktiskt, och då specifikt då Poirot. Gamache påminner mycket om honom, fast oändligt mycket mer sympatisk.
Vi får göra en rejäl djupdykning ner i Gamaches och Jean Guys relation. Och själsliv. Man kan ju hävda att det blir betydligt mer verklighetstroget när det förs in saker som tablettberoende, men jag gillar det inte. Jag avskyr det och vad det gör med Jean Guy, min favorit, och jag har det riktigt jobbigt med att läsa om honom på det här viset. Då är det betydligt enklare att bli rent förbannad på Gamaches chef, som fungerar som motvikt till munkarnas fromhet(?). Det han gör (om det är han och det är det väl?) skvallrar om en människosyn som är fullkomligt vidrig.
Något jag också tröttnat lite på att läsa om är det där som hände för x antal böcker sedan. Jag förstår att det är ett trauma (det var det nästan för mig också), men jag vill inte läsa om det mer. Jag vill tillbaka till det mysiga.
Något som överraskade mig är den lilla berättelsen i slutet, om vargarna. Den ena tapper, tålmodig och vänlig, den andra rädd och grym och de slåss på liv och död. Den som överlever är den man matar. Den sas ha berättats av en montagnais, en ur ursprungsbefolkningen. Det är samma historia som jag fastnade för i filmen Tomorrowland. Jag hade glömt bort den, men nu ska jag ta till mig den. Igen.
Det vackra mysteriet är inte lika mysig som böckerna som utspelar sig i Three Pines och det börjar onekligen bli lite mörkare här. Den är extremt långsam (inget negativt) och eventuellt är den lite för utdragen. Det jag saknar mest (förutom Three Pines) är den underfundiga och spetsiga humorn, men bristen på det kanske hänger ihop med mörkret som sänker sig över huvudpersonerna.
På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 46 266 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Det vackra mysteriet: Bokstunder, Fiktiviteter och Tofflan.
gillade denna, välskriven och spännande i en annorlunda värld, intressant.
SvaraRaderaAlla böckerna i serien är välskrivna, men den här var väldigt mycket annorlunda mot de andra i serien.
RaderaÄven om jag älskar serien var den här boken den som varit tyngst att läsa. Mycket för att den var så mycket mörkare och för att Three Pines och folket där inte var med. När tänker du läsa nästa bok? Blir det i december? Den här slutar ju på ett sätt som gör att man vill fortsätta rätt snabbt för att få veta hur det kommer gå med Beauvoir. Jag hoppas på att få den tionde boken i födelsedagspresent. Men uteblir den så blir det ett snabbt inköp :).
SvaraRaderaJa, jag håller med. Den var så otroligt mörk och jag avskydde verkligen det som hände med Beauvoir. Han är ju liksom min favorit. Jag tyckte ju inte illa om honom här, men mitt hjärta blödde. Nästa bok blir i december ja, den lär ju utspela sig runt jul. Tionde delen kan jag nog tänka mig att önska mig i julklapp 🙂
Radera