måndag 13 juli 2020

Film: Shazam! (2019)

Titel: Shazam!
Originaltitel: Shazam!
Genre: Actionkomedi
Regissör: David F Sandberg
Manus: Henry Gayden
Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sydkorea
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 juni 2020





Handling
Alla har en superhjälte inom sig – ibland krävs det bara lite magi för att locka fram den. Genom att säga “shazam” förvandlas 14-årige fosterhemskillen Billy Batson till den vuxna och rippade superhjälten Shazam. Med sina nyvunna krafter gör Billy precis vad varje tonåring skulle göra – har kul med dem! Kan han flyga? Har han röntgensyn? Kan han skjuta blixtar med händerna? Kan han skippa samhällsprovet? Med ett barns oräddhet ger sig Shazam ut för att testa sina krafter men måste snabbt lära sig hantera dem för att stoppa den ondskefulla Dr. Thaddeus Sivana.

Min kommentar
Det här med superhjältefilmer alltså... de har inte något speciellt bra trackrecord hos mig. Därför har jag inte varit så sugen på att se Shazam!, trots (eller kanske tack vare) att en kollega rekommenderade den. Behovet av roligt och lättsamt är ju ovanligt stort just nu så jag tänkte att vi chansar.

Shazam! visar sig vara inte ännu en blasé superhjätefilm som tar sig själv på alltför stort allvar. Konceptet är annorlunda och nytt (i alla fall om man inte känner till den här superhjälten sedan tidigare). Denna superhjälte visar sig vara väldigt ofrivillig och ovillig (och inte så duktig heller, om sanningen ska fram). Här finns massor av roliga scener/repliker och mycket ironi, vilket kan vara anledningen till att den ironilösa generationen inte gillar filmen. Det som är precis som vanligt, tyvärr, är den otroligt långa och sega slutstriden. Hälften hade varit nog.

Jag gillar hela familjen som förekommer här, både föräldrar, barn och deras relationer. Allt går kanske lite väl lätt där mot slutet och då blir det också lite väl amerikanskt. Trots en svensk regissör. Jag gillar att Shazam! inte tar sig själv på allvar överhuvudtaget och jag tycker om att det är ljust och glatt (oftast) och inte mörkt och eländigt. Det finns ju så klart en hel del som är ologiskt och konstigt här, men jag bestämde mig, redan från start, att ha ett öppet (och förlåtande) sinne. Kanske är det därför betyget blir så högt, men jag känner mig givmild eftersom jag efter filmen var på gott humör. Och jag kan helt klart tänka mig att se om den.

Shazam! är väldigt underhållande och en av de bättre ur DC-universumet, tycker jag. Ett tips bara, stäng inte av filmen för tidigt. Först kommer det ett klipp med upplägg för en fortsättning och allra, allra sist kommer det ännu ett klipp.



Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 196 602 betyg).
IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 233 308 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 12 juli 2020

Smakebit på søndag: Större än störst

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Första semesterveckan är slut. Det känns som att jag skulle kunna vara ledig länge. Väldigt länge. Så kommer det ju inte att bli, men jag hoppas verkligen att två veckor till räcker.

Jag hade planerat att ge ett smakprov ur boken Större än störst av Andreas Roman i dag. Det kommer jag att göra, trots att jag faktiskt läste ut den igår. Den var på tok för bra för att sluta läsa. Så kan det gå. För den som har läst annat av Roman så kan jag berätta att detta inte är skräck. Väldigt långt ifrån till och med. Detta är en riktigt vacker och vemodig berättelse om vänskap, att växa upp och drömmar. Och det tycker jag inte bara för att den handlar om spelutvecklare.

Min smakebit är från sida 32, där vänskapen mellan de udda figurerna Elliot och Calvin startar:
    Han hade också en anteckningsbok. Han verkade knappt lägga märke till mig och när han stirrat klart på skärmen gick han alltid rakt över gatan och in på en lunchrestaurang Där satt han resten av dagen i ett av båsen och jobbade med papper och penna, En lång kvinna rörde sig runt honom då och då, lika vilt gestikulerande som om hon kämpade mot en orkan. De verkade skratta mycket ihop.
    Han återvände hela tiden till affären. Till en början var jag på min vakt. Jag tänkte att han var väl som de andra ungarna i trakten. I bästa fall ointresserad. I värsta fall en skitstövel.
    Samtidigt såg han så lugn ut. Hans nyfikenhet på omgivningen fick mig att tro att han faktiskt var från en annan plats. Dessutom hängde han hela tiden runt Atarin med penna och block i högsta hugg, precis som jag, så oavsett vad jag tyckte om saken så delade vi ett intresse. Efter ett tag lärde vi känna varandra, så där som man gör när man inte pratar med någon men råkar befinna sig på samma plats tillräckligt länge för att det helt enkelt bara måste växa fram någonting ur det.
    En dag sa jag:
    "Hej."

lördag 11 juli 2020

"I kallt förvar" av David Koepp

Författare: David Koepp
Titel: I kallt förvar
Genre: Science fiction
Antal sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold storage
Översättare: Per Hagman
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2020




Första meningen: Världens största enskilda levande organism är Armillaria solidipes, mer känd som svampen honungsskivling.

Baksidetext
En dödlig organism hotar att förgöra allt liv på jorden. Nu tvingas tre främlingar samarbeta för att stoppa den och rädda världen...

Roberto Diaz sändes ut av Pentagon för att utreda en möjlig bioterrorattack, men fann något mycket värre: en extremt snabbmuterande organism med kapacitet att förinta allt liv på jorden. Han lyckades tygla organismen och begrava den djupt nere i en ödslig militäranläggning.

Nu, många år senare, har den levande materian börjat leta sig ut och bara Diaz vet hur den ska stoppas. Han kallas in för att hjälpa två säkerhetsvakter - en före detta fånge och en ensamstående mamma - och under en skräckfylld natt tvingas den udda trion samarbeta för att stänga in den dödliga faran. Allt de kan förlita sig på är extrem tur, mod och en krass humor. Kommer det räcka för att rädda hela mänskligheten?

Min kommentar
Jag försöker ta emot så få recensionsexemplar som möjligt i år, men när jag blev tillfrågad om jag ville läsa David Koepps I kallt förvar så var det omöjligt att tacka nej. Den handlar om en dödlig organism som kan ta kål på hela världen... Visst verkar den passa perfekt just nu? Jag tyckte dessutom att jag kände igen författaren och när jag kollade upp honom så upptäckte jag varför namnet kändes bekant. Han är nämligen en väldigt känd manusförfattare och regissör. Tänk Jurassic Park, Mission: Impossible och många andra kända filmer.

I kallt förvar börjar väldigt lovande, men efter ett tag börjar jag reta mig lite på något som jag nog måste kalla ett omständligt språk. Ibland växlas det också in på något sidospår, som får alldeles för mycket utrymme i den här tunna boken. Vid ett flertal tillfällen har jag glömt början på meningen/stycket/händelsen när jag kommer till slutet av den. Eller snarare tillbaka till det som triggade sidospåret.

Allt är väldigt humoristiskt berättat och glimten i ögat finns där hela tiden. Det brukar passa mig bra och så även den här gången. Trovärdigheten ligger runt noll-strecket (hade jag sagt innan den här våren, just nu känns det som att jag kan tro på vad som helst), men det stör faktiskt inte. Här finns hjortar som åker hiss, katter (och människor) som exploderar och en svamp som analyserar, värderar risker och drar lärdom. Det är onekligen ett intressant grepp att ha med svampens synvinkel, eller vad man ska kalla det. Faktum är att den nog är mest trovärdig.

Det är nog ofrånkomligt att det märks att David Koepp skriver filmmanus, allt är väldigt filmiskt. För mig blir det för mycket splatter och för likt zombies. Jag föredrar läskigheter som inte innefattar exploderande människor. Frågan är om inte I kallt förvar hade passat mig bättre som film.

Avdelningen för olika funderingar:
Vem tog hand om svampen som fanns i bakluckan och vid trädet? Eller försvann det också, samtidigt som resten?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 5 379 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om I kallt förvar: Jag kan inte hitta någon.

fredag 10 juli 2020

Och ännu lite fler

Ibland kommer det böcker, efterlängtade men överraskande.

Det kom ett bokpaket, som jag inte alls var beredd på. När jag öppnade det så blev jag så glad att det faktiskt kom ett litet, litet tjut. Andreas Roman har jag läst en del böcker av, som jag verkligen gillat. Jag visste ju att Större än störst skulle komma i juni, men jag förväntade mig inte att den skulle dyka upp här. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

När jag fyllde år i maj så hade inte Stephen Kings novellsamling Blod säljer släppts än. Så jag önskade mig den i efterskott. Till slut kom den. Förmodligen blir det att den åker fram när behovet/suget efter noveller vaknar igen.

torsdag 9 juli 2020

Hett i hyllan #256

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Lite mer från Bokmässan 2016...
Jag tror inte att jag kände till Utan dig av Pernilla Alm innan jag såg den i feelgoodbubblets goodiebag.

Detta är nog ännu en av de där böckerna som jag tittar lite undrande på och funderar över genren. Det är ju svårt att bedöma utan att ha läst den, förstås. Och det ska ju vara svärta i en feelgood. Faktum är att det nästan är så att ju svartare svärta desto bättre feelgood, så den här kan ju vara bra. Det är nog i alla fall snart dags att börja gräva i den här feelgoodshögen. Jag villhöver feelgood.

Så här står det på baksidan:
Vad händer när livet tar oss på avvägar och tillvaron slås i bitar på ett ögonblick?

Bostadsrätt i centrala Stockholm. Bröllopsplaner och tankar på barn. Mikaela och Thomas står i startgroparna för sitt liv tillsammans, när Thomas är med om en klättringsolycka och allt förändras. I känslostormarna efter olyckan flyr Mikaela till ett destruktivt liv i Barcelona för att glömma det som varit. Men verkligheten kommer till slut i kapp.

Det är dags för Mikaela att konfrontera sina rädslor och stå för de val hon har gjort. Om inte hon tar ansvar för sin lycka, vem gör det då?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 juli 2020

"Den mörka ängeln" av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Den mörka ängeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 301
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dark angel
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2020




Första meningen: "Den här graven har legat orörd i över tvåtusen år."

Baksidetext
Ruth blir smickrad när hon kontaktas av den italienska arkeologen Angelo Morelli som hon tillbringade en natt med för länge sedan. Han behöver hjälp med att uttolka ett fynd av benrester i en liten bergsby nära Rom. Det var åratal sedan Ruth hade semester, så en vistelse i Italien kan hon inte tacka nej till.

Tillsammans med sin dotter reser Ruth till Castello degli Angeli, där det inte blir så rofyllt som hon hoppats på. I byn hittar hon en medeltida helgedom men också mörka hemligheter som leder tillbaka till krigsåren och motståndsrörelsen. Överraskande nog dyker dessutom hennes arbetspartner kommissarie Harry Nelson upp, vilket kommer väl till pass när ett mord sker. Vad är det Ruth är på spåren som någon i byn är beredd att mörda för att hålla hemligt?

Min kommentar
Den mörka ängeln är den tionde delen i serien om Ruth Galloway och nu har jag hängt med henne i tio år (första delen läste jag 2010). Det är inte utan att Ruth börjar kännas som en kär gammal vän. Faktum är att jag gärna hade varit vän med henne i verkligheten. Och Cathbad. Och Flint. De andra... kanske inte så gärna.

Till min stora glädje och förvåning förflyttar vi oss til Italien i den här boken. Inte för att jag inte gillar Norfolk, men det blir lite variation. Själva mordgåtan tycker jag inte känns speciellt trovärdig, det blir väldigt många, väldigt osannolika händelser. Nu är det ju inte det som är det viktiga i de här böckerna och inte därför jag läser dem. Relationerna mellan karaktärerna är det som gör det speciellt.

Ruth sysslar fortfarande alldeles för lite med sitt faktiska jobb, arkeologi, även om anledningen till att hon åker till Italien egentligen lovade mer. Jag tycker gott att hon kunde ha grävt mer bland benen, men det funkar så här också. Jag älskar verkligen pragmatiska och lite cyniska Ruth. Harry däremot, han hade gjort mig fullkomligt tokig. Det här överbeskyddande draget han har, det är nästan som att Ruth (och Kate) är en ägodel. Både Ruth och Harry borde ta tag i sin relation och bestämma sig. Det här velandet är inte kul alls. Personligen hade jag gillat en Ruth som ber Harry fara och flyga.

Både Harrys fru, Michelle, och en av hans döttrar, Laura, får ganska stora roller här. Att lära känna Laura bättre är roligt, hon var ju så liten när jag träffade henne första gången. Michelle vet jag inte vad jag ska tycka om. Ett lite oväntat dödsfall sker också och jag kan inte låta bli att undra vart den här historien ska ta vägen nu.

Något jag inte reagerat på tidigare (så jag vet inte om det har varit likadant) är alla dessa ofattbart vackra kvinnor (och män) med fantastisk figur och otroligt hårsvall. Jag tröttnar rejält på dem. Det kan ju vara så att det är Ruth som ser dem som sådana och då kanske jag förstår det mer, men trött blir jag. Less är jag också på att Ruth alltid lyckas bli personligt inblandad i alla fall. Och inte bara hon. Det är inte speciellt trovärdigt.

Nu har jag bara en oläst del kvar. Den håller jag på ett tag. Till i höst kanske. Så jag inte blir helt utan. I oktober släpps ju den senaste delen på svenska.

Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 7 903 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Den mörka ängeln: Johannas deckarhörna, malins bokblogg och Fiktiviteter.

tisdag 7 juli 2020

Book Snob Book Tag

Vargnatts bokhylla är en outsinlig källa till sådana här roliga tags. Denna hittade jag hos henne förra sommaren.

1. Adaptation Snob: Do you always read the book before you see the movie?
Nej, ibland händer det att jag ser en film utan att veta att den bygger på en bok. Om jag får välja så läser jag boken först.

2. Format Snob: If you had to choose only one format for the rest of your life - print, electronic, or audio - which would it be?
Ett enkelt val; den tryckta boken så klart.

3. Ship Snob: would you date or marry a non-reader?
Ja, det skulle jag nog kunna göra. Huvudsaken är att min läsning accepteras.

4. Genre Snob: You have to ditch one genre and never read it again, which would it be?
Självhjälpsböcker. Kanske lite fusk för egentligen så har jag redan valt bort dem.

5. Uber Genre Snob: You can only read one genre for the rest of your life, which would it be?
Denna är ju lite svårare... Jag tror att jag skulle tröttna på alla genrer om jag bara läste en. Eftersom genrer ändå är lite flummigt så väljer jag genren spänning.

6. Community Snob: Which genre do you think receives the most snobbery from the bookish community?
En omöjlig fråga, det här med genrer är ju väldigt flytande. Klassiker och Nobelpristagare känner jag ibland blir lite snobbigt behandlade, men det är ju ingen genrer.

7. Snobbery Recipient: Have you ever been snubbed for something you've been reading or for reading in general?
Nej, det tror jag inte. I så fall har jag inte brytt mig om det. Jag kan ju ibland tycka att både deckare och feelgood ses lite nedlåtande på, men det finns ju så oerhört många olika sorter. Både bra och mindre bra, men det gäller ju faktiskt alla genrer.

måndag 6 juli 2020

Film: Parasit (2019)

Titel: Parasit
Originaltitel: Parasite
Genre: Drama
Regissör: Bong Joon-ho
Manus: Bong Joon-ho, Han Jin-won
Skådespelare: Kang-ho Song, Seon-gyun Lee, So-dam Park, Hye-jin Jang, Yeo-jeong Jo
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sydkorea
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 5 juni 2020





Handling
Ki-taeks familj är en färgstark skara som hankar sig fram genom livet med hjälp av påhittighet och list. Men några pengar har de inte. Så när sonen, Ki-Woo, erbjuds jobbet som privatlärare till dottern i en rik familj så tvekar han inte en sekund. Väl på plats börjar han smida planer för resten av sin familj som en efter en får jobb i det nya huset. Men lögnerna blir allt fler och det dröjer inte länge innan situationen är helt utom kontroll.

Min kommentar
Det är inte jätteofta jag blir sugen på att se filmer som har fått någon Oscar. I alla fall inte tack vare det. Parasit var jag nyfiken på redan innan den fick Oscar för årets bästa film (2020) och jag förbokade den så fort det gick. Sedan blev den bara stående, av någon okänd anledning. Till slut blev det i alla fall dags att ta sig an den.

Jag ser inte filmer från Asien så där jätteofta, men det händer och ofta tycker jag om dem. Däremot är jag osäker på om jag någonsin har sett en film från Sydkorea. Det är ju väldigt annorlunda, främst för att i alla fall jag är helt utlämnad åt översättaren och jag känner mig inte riktigt bekväm med det. Jag vet ju hur illa det ibland kan vara när engelskspråkiga filmer översätts. Och så finns det ju en del kulturella referenser som jag kanske inte förstår alternativt missar helt och hållet.

Familjen här är helt otroligt kreativ och driftig. Jag vet inte om jag vill kalla dem parasiter, de försöker ju göra att jobb. Även om de ljuger och ställer till det för andra för att uppnå sina mål. Men alla är vi väl parasiter. På olika sätt. Just asiatiska filmer får mig alltid att tro att skådespelarna spelar över. Jag vet inte vad det beror på, men så är fallet även här. Kanske är det bara så det är. Det passar bra här i alla fall.

Trots att filmen är över två timmar så tappar jag inte intresset (det skulle vara i slutet då) och det känns faktiskt inte att den är så lång. Årets bästa film tycker jag inte att den är/var. Once upon a time... in Hollywood (den enda av de nominerade som jag har sett) är bättre.

Parasit är väldigt samhällskritisk och jag skulle nästan vilja kalla den en satir. Den är rolig, hemsk och allt däremellan. I slutet blir det på tok för mycket för mig, det urartar totalt, men innan dess är det riktigt bra. Jag tvekade lite om betyget, just på grund av det urballade slutet, men den får det högre ändå. Jag kommer ju förmodligen att se om den.



Letterboxd hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 567 512 betyg).
IMDb hade den 8,6 i genomsnitt (beräknat på 421 926 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 5 juli 2020

Smakebit på søndag: Du kommer inte undan...

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu har jag semester. Även om den inte alls kommer att bli som det brukar så tror jag att den aldrig har varit mer efterlängtad än nu. Tre hela veckor ska jag bara vara. Det var väldigt längesedan jag hade så lång semester i följd, men eftersom det inte blir några utlandsresor, vare sig i sommar eller i höst, så tyckte vi att vi lika gärna kunde ha mer semester nu.

I morse påbörjade jag Du kommer inte undan... av Christina Larsson. Detta är tredje delen om kriminalkommissarie Ingrid Bergman och den utspelar sig i Göteborg. Jag såg nu att den tydligen utspelar sig i jultid, men strunt samma. Här har skett ett mord på en adress som inte ligger alltför långt ifrån där jag en gång bodde.

Min smakebit är från sida 20:
    "SOS Alarm. Vad har inträffat?"
    Han såg på skärmen att samtalet kom från en mobiltelefon registrerad på Lina Wikman. Det var helt tyst i den andra änden av linjen. Kanske var det ännu ett så kallat kassersamtal, dessa blev allt vanligare. Folk med mobiltelefonen i bakfickan som inte använde knapplåset. Så hörde han något som lät som ett kvidande, det fanns någon där i alla fall.
    "Jag uppfattar att du inte kan prata", började han. "Kan du knacka en gång?"

lördag 4 juli 2020

"Goda grannar" av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Goda grannar
Genre: Drama
Antal sidor: 357
Originalspråk: -
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juni 2020




Första meningen: Redan när jag öppnar dörren hör jag sirenerna.

Baksidetext
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

Min kommentar
Mattias Edvardsson har väldigt snabbt seglat upp som en självklar favorit. Han har ett smått fantastiskt track-record där han ligger på ett genomsnitt av 4,5 i betyg på de fem böcker jag läst innan Goda grannar. Jag vill inte påstå att jag var orolig när jag började läsa denna senaste, men ibland så förstör ens egna förväntningar mer än vad man kan tro.

Det är lite jobbigt att skriva ihop det här inlägget, det finns så många lager i boken. Lite som en lök. Jag kan känna igen så många vardagliga situationer och så många saker som är högaktuella i samhället i dag. Jag känner med och kan förstå allas agerande och reaktioner. Vilket i sig är jobbigt, eftersom de inblandade väldigt ofta tycker helt tvärtom. Jag knyter an till allihop. Det är helt enkelt ett fantastiskt jobb med psykologin.

I Goda grannar finns det tre berättare och det finns även två olika tidstrådar; före olyckan och efter olyckan. Det här är ett berättargrepp som jag ofta har svårt för, men det beror på att inte många klarar av att skriva så här. Mattias Edvardsson behärskar den konsten till fulländning. Vi får träffa Mikael, som är lite naiv och gärna vill tro alla om gott, förutom när han själv drabbas; grannen Jacqueline, som bara vill bli älskad; Fabian, Jacquelines son, som bara vill ha en pappa, men endast om han jamsar med och inte säger ifrån. Och så har vi Bianca (som inte är berättare), Mikaels fru, som är rädd för precis allt och har förutfattade meningar om allt och alla.

Den stora biten i den här boken, tycker jag, är hur bortförklaringar och acceptans av någons dåliga uppförande kan få förödande konsekvenser. Oviljan att ta tag i saker och kalla dem för vad de är kan ställa till det ordentligt. En del kommer undan med vad som helst, de har något att skylla på och det är ju synd om dem. Många gånger är det bara brist på uppfostran. Allt blir som en gigantisk eko-kammare, där alla bara hör det som passar med vad de redan tror/tänker. Ingen bryr sig om att skaffa sig hela bilden. Ingen har helt rätt. Ingen har helt fel. Sanningen ligger, som så många gånger, någonstans i mitten. Det mesta som händer hade kunnat undvikas om de kommunicerade.

En sak som jag upptäckte i Goda grannar, och som jag fullkomligt älskade, är de smått sarkastiska tankarna som karaktärerna har mitt i dialogen. De är fantastiskt roliga. Det är nästan omöjligt att sluta läsa när man väl har börjat. Jag vill inte sluta läsa. Jag är så glad över att jag inte bor i ett villakvarter. Slutet är inget mindre än perfekt. Och Mattias fantastiska track-record står sig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 15 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Goda grannar: Just nu - Just här, Kapprakt och Johannas deckarhörna.

fredag 3 juli 2020

Månadsbokslut juni 2020

Antal lästa böcker i juni 2020: 8

33. Förrädare av Manda Scott
34. Röd skymning av E P Uggla
35. Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce
36. Goda grannar av Mattias Edvardsson
37. Den mörka ängeln av Elly Griffiths
38. I kallt förvar av David Koepp
39. En högre rättvisa av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
40. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist

Antal lästa sidor: 2900
Genomsnitt/dag: 96
Genomsnitt/bok: 362

Snittbetyg: 3,68
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 1
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 3

Drama: 2
Kriminalroman: 2
Science fiction: 2
Skräck: 1
Thriller: 1

Boktolvan: 1 (7/12)
Finish that series: 2 (10/18)
Hyllvärmare: 3 (26/36)
Vi möts igen: 1 (3/6)

Kvinnor: 4
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 4

Antal nykomna böcker: 11
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Goda grannar av Mattias Edvardsson
Månadens överraskning: Röd skymning av E P Uggla
Månadens besvikelse: Förrädare av Manda Scott
Månadens roligaste: I kallt förvar av David Koepp
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist (i novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben)

Kommentar:
Jag anade att det skulle ha blivit mycket läst i juni. Det kändes som att vissa böcker mer inhalerades än lästes. Helt rätt var det inte, märkte jag nu, men det är i alla fall mer än vad jag läst under en månad på väldigt länge. Ett betygssnitt på 3,68 låter kanske inte heller speciellt högt, men det var egentligen bara en bok som drog ner det.

Hälften av böckerna, alltså fyra, ingår i olika serier. Två av dem finns med i min Finish That Series-utmaning, en av dem är andra delen i en serie där inte den första är översatt, tre av dem är senaste utgivna/översatta delen. Den här utmaningen ligger jag lite före i. En Boktolva blev det också och även här ligger jag lite före. I Vi möts igen-utmaningen blev det också en och här ligger jag i fas. Tre av böckerna var hyllvärmare och fyra är recensionsexemplar.

Nytillskotten blev kanske lite väl många i juni. Tre av dem är recensionsexemplar, en är en försenad födelsedagspresent och då återstår sju stycken som jag själv är skyldig till. Dumma pocketrea. Några kalas har fortfarande inte anordnats, vilket gör att inga böcker har flyttat ut.

Om månadens bästa: Goda grannar var ohotad.
Om månadens överraskning: Röd skymning var mycket bättre än vad jag förväntade mig.
Om månadens besvikelse: Spionthrillers är en svår genre och Förrädare var alltför rörig.
Om månadens roligaste: Det kan låta konstigt, men I kallt förvar var i särklass roligast.
Om månadens mysigaste: Fortfarande inget mysigt.
Om månadens otäckaste: Jag är inte särskilt lättskrämd, men Speciella omständigheter fick mig att rysa. Och lyssna lite extra efter att jag släckt ljuset.

torsdag 2 juli 2020

Hett i hyllan #255

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu mer från Bokmässan 2016...
Tills något annat tar vid av Agneta Vorberg vet jag egentligen inget om.

Det var väldigt många böcker i goodiebagen på feelgoodbubblet och även denna kommer därifrån. Jag är inte säker på att jag tycker att den låter som en feelgood, men jag är nog inte helt hundra på vad som är definitionen på den genren. Förutom den uppenbara då, att man ska må bra av den. Då känns inte beskrivningen som att den riktigt passar. Nåväl, ena delen av historien verkar utspela sig på landet utanför Göteborg. Det kan ju vara något.

Så här står det på baksidan:
Kristin och Marie lever två helt olika liv i varsin del av landet. Trots att de är systrar har de ingen kontakt med varandra. Gemensamt för dem båda är drömmen om en förändring.

Kristin är advokat och gift med den framgångsrike stjärnadvokaten Johan Adelsten. De bor i centrala Stockholm och har två små döttrar. Kristin liv kantas av lyxiga middagar och glamorösa fester. När hon förväntas bli delägare i advokatbyrån hon arbetar på inser hon att hon egentligen vill göra något helt annat. Något som hennes svärmor med alla medel försöker stoppa. Svärmor Brita är en kvinna som snärjt sig själv i sociala konventioner och överklassens obehagliga boja. Att Kristin vill dreja och inte vara advokat är något som helt övergår Britas förstånd.

Marie är gift med Håkan och bor i ett renoveringsobjekt på landet utanför Göteborg. Hon arbetar som barnskötare men vill skola om sig till ekonom. Motvilligt inser hon att hennes äktenskap knakar rejält i fogarna. Frågan är om hon vill få ordning på förhållandet eller vill lämna Håkan. Dessutom bär hon på en djup sorg och saknad.

Båda gör en inre resa mot själslig tillfredsställelse – så svår på grund av omgivningens förväntningar och krav. Omständigheterna gör att systrarna till slut träffas. Något de inte är beredda på.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 1 juli 2020

"Två sekunder i Byron Hemmings liv" av Rachel Joyce

Författare: Rachel Joyce
Titel: Två sekunder i Byron Hemmings liv
Genre: Drama
Antal sidor: 397
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Perfect
Översättare: Katarina Jansson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 juni 2020




Första meningen: 1972 lade man två extra sekunder till tiden.

Baksidetext
År 1972 läggs två sekunder till tiden, för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Byron Hemmings visste detta eftersom James Lowe hade sagt det till honom. James Lowe var den smartaste pojken i skolan. Men hur kan tiden ändras?

När tiden flyttas fram sker det ofattbara. När Byrons mor kör honom till skolan den morgonen är hon stressad. Hon gör ett oförlåtligt misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna? Kan det som hände någonsin rättas till?

Min kommentar
För några år sedan läste jag en annan bok av Rachel Joyce, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd, som verkligen överraskade mig på att positivt sätt. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa något mer av henne och Två sekunder i Byron Hemmings liv har väntat i hyllan ända sedan bokrean 2016. Motivationen har inte varit jättehög för jag har hört en del saker om den som fått mig att tro att den kanske inte alls passar mig lika bra.

Vi får följa två trådar, en med Byron som utspelar sig 1972 och en med Jim som utspelar sig i nutid. I stort sett fungerar det bra, men ibland blir det lite rörigt. Speciellt i Byrons tankar, då kan det bli otydligt om det han tänker händer nu eller om han ser tillbaka på något som hänt tidigare. Ganska ofta är det bägge samtidigt, känns det som. För att göra det ännu besvärligare så kommer det en del franska, insprängt i dialogen. Jag kan fortfarande inte franska och har heller inga som helst avsikter att lära mig det. Det är ett oskick att inte översätta utländska fraser i en översatt bok.

Byrons familj är oerhört märklig. Jag förstår inte överhuvudtaget hur pappan passar in där. Han "hälsar på" under helgerna, annars bor han i London(?) där han jobbar. Han är i alla fall extremt läskig med en alldeles tydlig bild av hur saker och ting ska vara. Inklusive hans fru. Som för övrigt är underlig även hon, men det är mycket lättare att förstå henne. Så knepig blir man nog när man är gift med en man av den typen. Byron och James känns ovanligt naiva för att vara 11 år. Jag kan inte alls känna igen mig i deras tankegångar.

Här finns också något som förmodligen ska räknas som en tvist. Den gillar jag inte alls. Det är ett billigt trick och helt opåkallat. Dessutom är det väldigt genomskinligt. Slutet blev lite hastigt också, så där snabbt blir man nog inte fri från psykiska besvär.

Originaltiteln på den här boken är Perfect, en titel som jag tycker passar mycket, mycket bättre. Den handlar ju trots allt om den perfekta ytan, som inte får repas eller smutsas ner. De där två sekunderna... nej, även om de nu är upphovet till allt som händer så spelar de egentligen ingen roll.

Två sekunder i Byron Hemmings liv är en tragisk historia, men den lyckas inte drabba mig på riktigt. Mest beror det nog på att jag ibland uppfattar vissa karaktärer som karikatyrer och jag undrar vad boken egentligen vill vara. Vill den vara tragisk eller ironisk/rolig? På det här sättet blir det inte något av det, fullt ut.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 14 509 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Två sekunder i Byron Hemmings liv: Endast eböcker, Bloggbohemen och Boktanken.

tisdag 30 juni 2020

Tisdagstrion: Semesterläsning

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Semesterläsning.

Jag vet ju inte riktigt hur den här semestern blir, om det blir som vi har tänkt oss eller ej. En del av planeringen ser i alla fall ut så här.

1. Du kommer inte undan... av Christina Larsson är tredje delen i serien om polisen Ingrid Bergman och utspelar sig i Göteborg.

2. Vita spår av Emelie Schepp är andra delen om åklagare Jana Berzelius och utspelar sig i Norrköping.

3. Skintown av Ciarán McMenamin utspelar sig i 90-talets Nordirland.

måndag 29 juni 2020

TV-serie: Dublin murders #1 (2019)

Titel: Dublin murders
Originaltitel: Dublin murders
Genre: Crime
Skapad av: Sarah Phelps, Tana French (böcker)
TV-bolag: BBC One
Skådespelare: Sarah Greene, Killian Scott, Tom Vaughan-Lawlor, Leah McNamara, Moe Dunford
Premiär: 2019-10-14
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på SVT Play juni 2020





Handling
Poliserna Rob Reilly och Cassie Maddox utreder ett barnamord i den lilla orten Knocknaree. Knocknaree är ett samhälle på gränsen mellan det gamla Irland och det nya. Utredningen visar sig att det inte är första gången som barn försvunnit i det lilla samhället.

Min kommentar
När jag läste första delen i Tana Frenchs serie om Dublin Murder Squad blev jag inte alls imponerad. Jag tyckte rent ut sagt att den var ganska dålig. Andra övertygade mig om att jag skulle fortsätta läsa, vilket jag gjorde. Och blev omvänd. När jag såg att böckerna skulle filmatiseras blev jag så klart jätteglad. Efter att ha sett första säsongen så vet jag inte längre.

Mitt allra största problem med TV-serien är nog att de slagit ihop de två första böckerna i den här första säsongen. De har krystat fram en dålig "övergång" mellan dem och även om jag nu har lite dåligt minne och inte riktigt kommer ihåg detaljer från vare sig Till skogs eller Okänt offer, bara huvuddragen, så tror jag mig minnas att förutsättningarna för Cassies fall var annorlunda i boken.

Åtta, nästan en timme långa, avsnitt blir på tok för mycket. Det är ofta utdraget, ibland blir det till och med segt och ointressant. Däremellan är det ofta spännande. Det finns många logiska luckor här. Kanske blev de tydligare i filmatiseringen eller så fanns de inte i böckerna. Jag lutar åt det senare. Frenchs böcker ger inte intryck av att vara hafsiga.

Karaktärernas agerande känns många gånger orealistiskt, de reagerar väldigt märkligt väldigt ofta. Den irländska poliskåren framställs som korkad. Det som en 18-årig tjej på något sätt bara förstod (en av de logiska luckorna) upptäcktes inte av polisen, trots, får man förmoda, rigorösa bakgrundskontroller.

Jag tror det hade funkat bättre med var historia för sig. På det här sättet blev det bara rörigt och konstigt.



TV Time har serien 9,42 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 4 714 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: John Wick: Chapter 3 - Parabellum (2019)

Titel: John Wick: Chapter 3 - Parabellum
Originaltitel: John Wick: Chapter 3 - Parabellum
Genre: Action
Regissör: Chad Stahelski
Manus: Derek Kolstad, Shay Hatten, Chris Collins, Marc Abrams
Skådespelare: Keanu Reeves, Halle Berry, Asia Kate Dillon, Laurence Fishburne, Mark Dacascos
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 130 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 29 maj 2020




Handling
Efter att ha dödat en medlem av The High Table, ett Internationellt sällskap för yrkesmördare så blir John excommunicado och utesluts ur gruppen med en prislapp på sitt huvud på 14 miljoner dollar blir han måltavla för lönnmördare från hela världen.

Min kommentar
Ända sedan någon gång på 90-talet så har jag varit lite svag för Keanu Reeves (inspirerad av min systerdotter) och jag har nog sett det mesta han har gjort. Allt har sannerligen inte varit bra. Filmerna om John Wick är ett praktexempel. Jag gillade den första filmen, men tvåan var verkligen inget vidare. I alla fall inte om man vill ha lite handling. Egentligen ville jag inte se trean, men jag har ju svårt att släppa något halvfärdigt och när jag hittade John Wick: Chapter 3 - Parabellum (vilken titel!) på Viaplay så tyckte jag att vi ju kunde ge den en chans.

Det visar sig att jag återigen blir lurad av det höga betyget på olika filmsajter. Den här gången faktiskt även av en kollega. Allt jag tyckte om tvåan passar också för trean.

Av filmens två timmar så ägnas, utan att överdriva, en timme och trekvart åt slagsmål. Det ena blodigare, mer utdraget och våldsammare än det andra. Den lilla tid som återstår består av oerhört krystad dialog. Man verkar ha gjort en grej av att försöka fundera ut platser där man inte brukar slåss (bibliotek, stall), med vapen som man inte brukar använda (hundar, hästar). Visst, det är innovativt, men så otroligt löjligt. Att en häst sparkar bakut när man trycker den lite på sidan är så osannolikt korkat.

Inget som sker i filmen är egentligen sannolikt. Ta bara de här glasmontrarna i slutet av filmen. De fullkomligt exploderar så fort John Wick ramlar in i dem. För övrigt verkar de vara okrossbara och går inte ens sönder av andra kroppar, pistolkulor eller knivhugg (och då snackar jag rejäl kniv. Det är högst besynnerligt. Allt känns som ett spel.

Jag kan avslöja också att det är ett upplägg för en fjärde film. Men nej, nu räcker det. Oavsett vad andra tycker. Det här blir bara töntigt.



Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 186 154 betyg).
IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 247 239 betyg).
Jag ger den 2,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 28 juni 2020

Smakebit på søndag: Skintown

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Men jösses, vad det har varit varmt den här veckan. Aldrig har jag varit gladare över lufkonditioneringen som står i "kontoret". Och fläktarna i vardagsrummet och sovrummet. Jag kan lugnt säga att jag inte hade klarat mig utan någon av dem. Tyvärr gjorde ingen av dem speciellt stor nytta när IKEA-leveransen dök upp i lärdags. 24 paket på 235 kilo. Det är inte så kul att montera möbler när det är 30 grader varmt. Men, men... leveransen innehöll, bland annat, två nya bokhyllor och en läsfåtölj så jag är ändå hyfsat nöjd.

Boken jag läser nu, En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, är sjätte och senaste delen om den osympatiske kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Den är snart utläst och jag vill inte ge en smakebit från slutet så den blir i stället från nästa bok jag ska läsa. Skintown av Ciarán McMenamin utspelar sig i Nordirland och jag tror att det är 90-tal, men säker är jag inte.

Min smakebit är från sida 9, det allra första stycket i boken:
En kaskad av Thousand Island-dressing sprutar ur Hawaii-burgaren och rusar mot jorden, en ilsken rosa störtflod som drar fram rakt över min Stone Roses-T-shirt. Jag bryr mig inte. De sju ölen jag har halsat i mig för att ens känna någon hunger tar hand om allt. Chippie Street har brustit ut i sång sedan stängningsdags och jag kommer gladeligen att hänga på i melodin och omfamna gatans fröjder om jag kan övertyga någon av dem att låta mig vara med. Trehundrafemtio meter förvirrade hormoner som hålls samman av en orgie i sprit, spya och frityrsmet. Tre fish and chips-hak och två kinesiska gatukök trängs sida vid sida på en liten gata i en liten stad under en enorm lördagskväll.

lördag 27 juni 2020

"Första hösten - Röd skymning" av E P Uggla

Författare: E P Uggla
Titel: Röd skymning
Genre: Science fiction
Antal sidor: 246
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Första hösten 2
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 juni 2020




Första meningen: "Rör dig!"

Baksidetext
Fyra veckor efter utbrottet. Blomdammet har svepts upp i atmosfären och evig skymning råder i Sverige. Men de smittade jagar inte längre. De dör och förvandlas till en del av skymningslandskapet. Myndigheterna gör en kraftsamling och hoppet spirar. Sverige kan ta sig ur det här. Det är då de kala, frosttyngda trädgrenarna får onaturligt röda löv.

Min kommentar
Förra våren så läste jag Blå gryning, första delen i serien Första hösten. För ett par veckor sedan så efterlyste Swedish Zombie personer som ville läsa Röd skymning, andra delen i serien som e-bok. Jag anmälde mig som frivillig, på studs, så klart. Även om jag kanske inte gillade exakt allt i förra delen så ville jag verkligen veta hur det skulle sluta.

Några detaljer från vad som hände i Blå gryning minns jag egentligen inte, precis som vanligt, men jag har inga som helst problem med att komma tillbaka till den här världen. Om jag inte minns alldeles fel så befann vi oss i norra Sverige när förra boken slutade och nu befinner vi oss i trakten av Sundsvall. Man kan säkert känna igen miljön om man har varit där (vilket jag inte har), men det här är ju en dystopisk värld så mycket är annorlunda.

Vi får följa Adam, Charly och Parvin på deras odyssé genom ett ödsligt och kallt Sundsvall med omnejd. Jag gillar karaktärerna och deras relationer. Det blir liksom inte ens tramsigt när ung och blyg kärlek skildras (det är inte speciellt mycket av den varan, så låt dig inte avskräckas av det). Jag stör mig dock lite på att Parvin framställs/känner sig så gammal och trött. Hon är ju typ 65 och så oerhört gammal är man (oftast) inte vid 65. Alla tre perspektiven är spännande och intressanta att följa. Jag längtar aldrig ifrån en tråd, men däremot längtar jag alltid till de andra två oberoende av vilken jag befinner mig i.

Röd skymning är riktigt spännande fram till ungefär hälften. Där blir det återigen så att det blir för mycket av det goda för mig. Jag är inte mycket för det här med monster och här finns spindelliknande varelser som spottar frätande ämnen, varelser som kryper inne i människor och ibland tar sig ut (tänk Alien) och så vidare. Jag var mer beredd på detta den här gången så det funkade bättre. Jag är mer av en less is more-människa när det gäller monster, speciellt i bokform, men den här filmen hade jag väldigt gärna velat se.

Det ger en extra dimension att läsa Röd skymning mitt under pågående pandemi ute i verkligheten och jag gillar verkligen idén och den dystopiska delen i boken. Monsterdelen... not so much. Det är kanske inte riktigt rättvist mot boken, men jag vill ju inte missa en bra historia bara för att det råkar vara monster i den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Röd skymning: Håkans Hylla, Old adult reads young adult och Tentakelmonster.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 26 juni 2020

Läsplanering juli 2020

Jag vet ju inte riktigt hur den här semestern blir, om det blir som vi har tänkt oss eller ej. Planeringen ser i alla fall ut så här, men jag kommer förhoppningsvis hinna med fler för det sammanlagda antalet sidor är väldigt lågt.

Skintown av Ciarán McMenamin. Boktolva. Hyllvärmare.
Du kommer inte undan... av Christina Larsson. Hyllvärmare.
Viskaren av Karin Fossum. Finish That Series.
Vita spår av Emelie Schepp. Hyllvärmare.

torsdag 25 juni 2020

Hett i hyllan #254

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ytterligare två från Bokmässan 2016...
Äta kakan och ha den kvar och Den som väntar av Kristin Emilsson är de två första delarna i serien om Amanda Berger.

Även de här två kommer från goodiebagen från feelgoodbubblet på Bokmässan. Det känns ganska bra att bli påmind om dessa nu, när behovet av feelgood har slagit i taket. Jag tror att jag måste gräva fram dem ur deras gömsle. Nu på sommaren torde vara ett lämpligt tillfälle. Det finns i alla fall ännu en del i den här serien nu. Kan ju vara bra att veta om man vill läsa även den...

Så här står det på baksidan av första delen:
Amanda Berger lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i en Stockholmsförort där ytan är allt, och där det är viktigare att vara lyckad än lycklig.

När hon blir uppsagd från sitt jobb håller hon det hemligt för sin omgivning och börjar istället trassla in sig i lögner. Lögnerna växer och snart finner sig Amanda leva ett fullskaligt dubbelliv. På helgerna är hon den ansvarsfulla tvåbarnsmodern i villan i Bromma. I veckorna är hon den ensamstående flygvärdinnan i innerstan, som jobbar extra i en second hand-butik, får nya vänner och skaffar sig en yngre älskare.

Allt rullar på och Amanda trivs med sin nya tillvaro, ända tills den dag hon upptäcker att hon inte är den enda som ljuger.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 24 juni 2020

Kommande böcker juli 2020

Det är onekligen ett ovanligt år i år. På så många sätt. Även när det gäller boksläpp i juli verkar det. Så här många brukar det sannerligen inte vara.

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg
Genre: Drama
Serie: Flanagans (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-07-01
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Del två i den hyllade serien om lyxhotellet Flanagans. Vännerna Elinor och Emma har offrat allt för att Flanagans ska förbli framgångsrikt. Men priset har varit högt. De hemligheter som länge varit väl förborgade under lager av skuld och skam hotar nu att avslöjas. Hur stark är deras vänskap? Och kommer hotellet att överleva om sanningen om ägarna avslöjas?

Frankie är Emmas 22-åriga dotter, en karismatisk ung kvinna som hatar sin mamma. Emma kämpar för att komma henne nära, men såren är kanske för djupa. Billie älskar sin mamma Elinor, ändå får kraven på perfektion henne att flytta till Uppsala.

Samtidigt som 1980-talet når sin kulmen tar intrigerna på Londons mesta lyxhotell ny fart.


Jag har inte läst första delen i den här serien, men hennes serie om Sonja och väninnorna har jag läst och gillat.



Sovsågott av Anders Roslund
Genre: Kriminalroman
Serie: Ewert Grens (10) & Hoffman och Grens (5)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2020-07-01
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
De var båda fyra år när de försvann samma dag. Nu sörjs de på samma kyrkogård i var sin grav.

Men varken flickan under det vita träkorset eller flickan som heter Linnea finns i sina kistor.

För att förstå hur de hör ihop måste kriminalkommissarie Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann besöka den mörkaste av mörka världar och utkämpa sitt hittills svåraste, skitigaste, farligaste uppdrag.


Jag ligger lite efter i den här serien (som nu uppenbarligen har blivit två serier).



Beatrice av Lina Bengtsdotter
Genre: Kriminalroman
Serie: Charlie Lager (3)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-07-01
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Första delen står fortfarande oläst i min hylla.



Fruset guld av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Genre: Kriminalroman
Serie: Rönning & Stilton (6)
Antal sidor: 410
Utgivningsdatum: 2020-07-02
Förlag: Norstedts

Från Bokus
I slutet av en lång varm sommar hittas liket av en man i en bortsmält snöficka i Arjeplogsfjällen. Mannen sköts ihjäl för cirka tjugo år sedan. Olivia Rönning skickas upp för att utreda fallet.

På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd - hon kan inte kontakta omvärlden. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp.

Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på - eller dölja - sanningen om den döde mannen.

När Tom Stilton får höra vad Olivia råkat ut för lämnar han genast sin lugna tillvaro i Thailand för att hjälpa henne.

Tillsammans avslöjar de att den mördade mannen på fjället är ett offer för en gåta som sträcker sig ytterligare ett halvsekel tillbaka i tiden.


Jag har visserligen bara läst första delen än så länge, men alla andra delar står i hyllan.



Byn av Ragnar Jónasson
Genre: Kriminalroman
Serie: -
Antal sidor: 320
Utgivningsdatum: 2020-07-18
Förlag: Modernista

Från Bokus
Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Hennes pappa tog livet av sig när hon var i tonåren, och hon är orolig för att hon själv ska gå samma öde till mötes.

Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre oros fylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka.

Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.


Två delar om Hulda har jag läst och gillat så jag täntke nog fortsätta läsa honom. Detta verkar vara en fristående bok.



Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Genre: Kriminalroman
Serie: Gunnar Barbarotti (6)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-07-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Jag borde verkligen inte leva.

Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012-13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.

Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?


En ny Barbarotti?! Den måste jag ju bara ha!



Strandläsning av Emily Henry
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2020-07-23
Förlag: Lavender Lit

Från Bokus
Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.

Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romcoms och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.


Den låter som något man har läst/sett förut, men ibland är det precis vad man vill ha.



I hjärtats bibliotek av Phaedra Patrick
Genre: Feelgood
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2020-07-08
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Martha Storm ångrar att hon aldrig skaffade familj. Hon är drygt 40 och saknar kraft att ta tag i sitt liv. Hon älskar att läsa och skriva, men vikariatet på biblioteket är osäkert. En dag får hon en mystisk bok med posten. Den innehåller en hälsning från hennes mormor. Men mormor Zelda har varit död sedan länge ... Martha bestämmer sig för att ta reda på sanningen, och när hon börjar nysta i det förflutna upptäcker hon familjehemligheter som kommer att förändra hennes liv.

"Om kärleken till böcker" står det också i beskrivningen. 'Nuff said.

tisdag 23 juni 2020

Tisdagstrion: Sommartider

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Sommartider.

Egentligen så hade jag velat ha myspysiga sommarböcker i veckans trio, men jag hittade inga. Därför går jag all-in när det gäller rysliga hemskheter. Man kan säga att listan blir hemskare och hemskare...

1. En sax i hjärtat av Marie Bengts har ju en titel som låter förfärlig, men detta är faktiskt en mysdeckare. Om du är glad i kakor, specifikt vaniljhjärtan, så är det bäst att du ser till att du har en hel höga sådana lätt tillgängliga när du läser.

2. Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en suggestiv och olustig historia som utspelar sig under en varm sommar. Långsamt och olidligt spännande.

3. Hennes ögon blå av Lisa Hågensen beskrivs som en thriller med paranormala inslag som utspelar sig i Bohuslän. Det är spännande, läskigt och roligt.