Film: Mig äger ingen

Titel: Mig äger ingen
Originaltitel: Mig äger ingen
Genre: Drama
Regissör: Kjell-Åke Andersson
Manus: Pia Gradvall, Åsa Linderborg (bok)
Skådespelare: Mikael Persbrandt, Ida Engvoll, Tanja Lorentzon, Saga Samuelsson, Ping Mon H Wallén
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: Sverige
Längd: 109 min
Serie: -
Såg den på TiVo 17 juni 2016





Handling
En berättelse om en ensamståendes pappas relation till sin dotter. Om alkoholens makt, om barnets utsatthet men också om kärlek, svek och röda fanor i 70-talets Sverige.

Min kommentar
Jag kan börja med att säga att jag har inte läst boken, så jag kan inte alls avgöra huruvida filmen är trogen boken. Enligt uppgift så är en hel del tydligen ändrat.

Jag växte upp på 70-talet och är i samma ålder som Åsa Linderborg. Det här är en tidsresa rätt in i arbetarsjälens Sverige och en historialektion för den som inte var med. Hela vänstermentaliteten tycker jag är autentiskt skildrad, det fanns en hel hög proletärer där jag växte upp. Vänsterrörelsen stod väl på topp här och i stort sett allt var vänsterpropaganda, till och med barnprogrammen, i alla fall var det så jag upplevde det, genom ett barns ögon. Därför blev jag väldigt förvånad över läraren som klagade på vänsterpropaganda i Lisas uppsats(?). Allt var möjligt på 70-talet, men här någonstans börjar också folkhemmets förfall.

Skådespelarna är fantastiska och det här måste ju vara Persbrandts paradroll. Så långt från macho-Gunvald som det bara går att komma. De två yngre upplagorna av Lisa (Saga Samuelsson och Ping Mon H Wallén) är också väldigt bra. Den enda jag inte kände mig riktigt bekväm med är den äldre Lisa (Ida Engvoll). Först trodde jag på allvar att jag åkt tillbaka i tiden och att det var en ung Helena Bergström som var med. Det kanske var meningen, men det var inte bra.

För mig är detta en film om en far och en dotter. Jag såg också min far som en hjälte, som kunde allt. Igenkänningsfaktorn är hög, förutom missbruksdelen. Pappan är i grund och botten en bra person, men för att klara sitt eländiga jobb så tar han till flaskan. Jag ser inte misären, jag ser bara en far och en dotter som älskar varandra mer än livet självt. Det är en vacker film, tragisk utan att vara sentimental. Det jag inte kan förstå är hur man kan lämna sitt barn hos en person som man själv inte klarar att leva med. Bara för att man tycker synd om den och vill ge den det finaste man har.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 216 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 1 319 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.