"You had me at hello" av Mhairi McFarlane

Författare: Mhairi McFarlane
Titel: You had me at hello
Genre: Feelgood
Antal sidor: 400
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: You had me at hello
Översättare: Lina Erkelius
Serie: -
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 mars 2018




Första meningen: "Men satans skit, vilken jävla otur..."

Baksidetext
Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med sambon Rhys. I förvirringen (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt suddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och — för Rachel — en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han, vilket talar sitt tydliga språk. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?

Min kommentar
Den här boken hade jag hört väldigt mycket om, och inte ett ont ord tror jag, så när jag hittade den på en sommarrea fick den så klart följa med i beställningen. I nästan tre år har den stått där i hyllan och sett övergiven ut. I år fick den ingå i min boktolva och nu var det äntligen dags att läsa den.

Trots att jag hört så mycket om boken så hade jag faktiskt ingen aning om vare sig miljö eller handling. Till min stora glädje så utspelar den sig i Manchester och inte London. Inte för att jag har varit i Manchester, har bara landat på flygplatsen där, men jag kan lätt översätta till andra städer i norra England.

Det tar inte speciellt lång tid innan jag faller pladask. Jag kommer inte ihåg om det var första Starwars-referensen eller den fantastiskt humoristiska tonen som fick mig på fall, men det är många, många igenkännande leenden. Replikskiftena får mig också att småle lyckligt.

Rachel är en karaktär som jag i vanliga fall förmodligen inte alls hade gillat, hon är på tok för velig och har den där låt-gå-mentaliteten som jag inte tål. Hon fattar i stort sett inga beslut överhuvudtaget utan låter allt bara hända. Ändå är hon helt omöjlig att inte tycka om. Hennes kompisar Mindy, Caroline och Ivar är fantastiska och jag vill också ha dem som vänner. Karaktärerna är så mycket kött och blod att det känns som att jag kan ta på dem.

Jag har nog inte klart för mig vilken typ av historia det här ska vara, det känns som en väldigt sockersöt kärlekshistoria. Något som jag ju inte alls brukar gilla, men den här boken är speciell. Det mesta verkar, till en början, handla om hur man klarar vardagen, speciellt efter ett stort uppbrott. Låter det trist? Det är i så fall det sista den här boken är. Inte ens innan den där tvisten kommer, den som jag väl borde ha fattat, men jag tror ju på folk. Jag känner mig nästan lite lurad och allt blev en helt annan historia. En ännu bättre. Man skulle kunna kalla den förutsägbar, men inte ens det vill jag gå med på. Ett tag funderade jag faktiskt på hur allt skulle gå.

När jag markerade boken som läst på Goodreads så såg jag att det tydligen finns något slags fortsättning på boken, en nästan novellkort bok. Jag vet inte om jag kommer att läsa den, tycker att jag kanske gillar slutet på You had me at hello och låter karaktärerna bara leva vidare i mitt huvud. Men jag kommer nästan alldeles säkert att läsa mer av Mhairi McFarlane, för det här gillade jag. Mycket.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 111 betyg).
På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 17 037 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om You had me at hello: Lottens bokblogg, Carolina läser... och Feelgoodbiblioteket.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.