Smakebit på søndag: Begrav dina döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har börjat läsa Begrav dina döda av Louise Penny, som är sjätte delen om Armand Gamache. Det här är en serie som jag försöker läsa efter årstiderna i böckerna och denna utspelar sig, mestadels, under Vinterfestivalen i Quebec. Beskrivningarna av den staden gör mig så otroligt sugen på att åka dit. Tills dess får jag hålla till godo med att vandra runt där genom Google Maps och det verkar vara precis lika fint som det låter.

Det var lite svårt att hitta en bra smakebit, som inte avslöjade någonting, så det fick bli en från den lilla byn Three Pines. Där vi så klart också har en liten tråd. Fallet från förra boken är ju inte riktigt, riktigt klart. I alla fall inte enligt mig.

Min smakebit är från sida 277:

"Tio till."
    Clara stönade och lyfte upp båda benen samtidigt.
    "Hela ryggen i mattan!"
    Clara struntade i befallningen. Det här var inte vackert, och det var definitivt inte perfekt, men hon tänkte minsann göra det ändå.
    "Ett, stön, två, stön, tre..."
    "Har jag berättat om när jag åkte skidor i Mont Saint-Rémy?"
    Pina, träningsinstruktören, behövde tydligen inte andas. Hennes armar och ben såg ut att röra sig, med militär precision, oberoende av resten av kroppen medan hon låg på mattan och pratade på för fullt.
    Myrna svor och svettades och utstötte ibland andra ljud medan Ricky Martin sjöng "Livin' la Vida Loca". Clara tyckte om att träna bredvid Myrna eftersom man kunde skylla mycket av oljuden på henne. Dessutom kunde man gömma sig bakom henne. Hela träningsgruppen kunde gömma sig bakom Myrna
    Myrna vände sig till Clara. "Om du håller fast henne, så dödar jag henne."
    "Men hur skulle det gå till? Vi skulle bara åka fast." Clara hade tänkt igenom saken. Hittills hade hon gjort tolv av de tio benlyft som Pina hade beordrat, och nu klagade Pina högljutt över besvärliga snowboardåkare medan hennes egna pneumatiska ben rörde sig upp och ner.
    "Ingen skulle säga något", sa Myrna och lyfte benen en millimeter. "Och om någon hotar med att skvallra, dödar vi dem också."
    Det var en fullt acceptabel plan, tyckte Clara.