Titel: Asätarna i Kungsträdgården
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hatet 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 oktober 2021
Första meningen: Adolf Bergsjö såg sig omkring.
Baksidetext
En eftermiddag i november utsätts SEB i Kungsträdgården för ett våldsamt angrepp. Krypskyttar beskjuter bankentrén och dödar flera av de anställda. Kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson tillkallas. De misstänker att Sverige drabbats av ännu en terroristattack, bara månader efter dådet på Drottninggatan. Men trots en massiv insats slinker förövarna igenom polisens nät och verkar ha lämnat landet.
Under utredningen framkommer det att samtliga offer arbetade på samma avdelning på banken. Men varför blev de dödade och av vem? Polisen anlitar den unga KTH-doktoranden, krypteringsexperten och tidigare AFA-medlemmen Linn Ståhl för att analysera offrens datorer. Det visar sig att det är många som haft något att dölja. Linn inser att de högerextremister som tidigare angripit henne kan vara inblandade igen, och genomför en egen parallellutredning för att få svar på sina misstankar.
Ju mer hon gräver, desto tydligare blir det att hennes gamla fiender är tillbaka. Och att de är ute efter henne...
Min kommentar
För snart två år sedan läste jag första delen i den här serien och jag var väl inte direkt övertygad, men eftersom tredje delen överraskande dök upp när den släpptes så tyckte jag att jag får väl göra ett andra försök och läsa Asätarna i Kungsträdgården. Det kändes ju ändå lite som att jag läste första boken vid lite fel tillfälle. Alltså la jag till serien i min Finish That Series-utmaning i år.
Det är alldeles för många trådar, en av dem hade lätt kunnat ha plockats bort. Jag har inte tillgång till författarens schema över karaktärer och händelser, inte heller ska jag behöva rita upp ett eget. Uppenbarligen så är det för många karaktärer även för författaren. Kriminalteknikern byter plötsligt efternamn vid ett tillfälle. Ett annat onödigt inslag är Kvastmo. Han är ett udda och dråpligt tillskott, men onödigt.
Jag uppskattar inte alls den "enkla" lösningen att ibland kalla gärningsmannen för "mannen". Det känns som fusk och ska inte behövas. Ledtråden man fick var i och för sig väldigt tydlig, men den missade både polisen och jag. Det får jag ta på mig. Karaktärerna gör ibland saker som krävs för att andra saker ska hända, men som inte alls stämmer med deras personlighet. Och ja, precis som i förra boken är det speciellt Linn jag tänker på. Linn är det förresten alldeles för lite av och då menar jag hackergrejorna. Tack och lov så är det inte speciellt mycket skateboardåkande i alla fall.
I övrigt är det ganska mycket som irriterar mig. Vanligtvis gillar jag korta meningar, även de som består av ett enda ord. Ibland. När de däremot står som spön i backen blir det bara störigt. Eller så beror det på att just de här korta meningarna i många fall var onödiga. Ofta förklarade de något som var solklart eller så upprepade de en förklaring av något som var solklart. De övertydliga politiska markeringarna stör mig oerhört mycket. De är inte direkt subtila, utan känns mer som att bli skriven på näsan. Något jag aldrig kommer att uppskatta. Det här med personlig inblandning och att huvudpersoner hamnar i livsfara tas till en helt ny nivå. Jösses, vad jag stör mig på det. Varje gång. Och alla dessa kursiverade ord... vad vill författaren med dem?
Intrigen i Asätarna i Kungsträdgården är rörig, invecklad och kanske inte hanterad på ett bra sätt. Det blir för överdrivet och osannolikt. Tredje delen ska läsas om bara någon vecka, är det tänkt. Jag hoppas verkligen att den knyter ihop säcken. Just nu är den vidöppen.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,17 i genomsnitt (beräknat på 106 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Asätarna i Kungsträdgården: Bokstunder, Annikas litteratur- och kulturblogg och DAST Magazine.
När jag läste den här för snart fyra år sen ville jag gärna läsa den tredje och sista delen för att se hur det skulle gå. Men uppenbarligen dog lusten snabbt - mycket med tanke på hur karaktärerna hoppade med huvudet före i diverse saker utan någon större eftertanke (min känsla efter att det gått en tid). Det blir spännande att se om du väcker upp någon ny lust efter att du läst den tredje boken eller dödar den totalt :).
SvaraRaderaJag har så svårt för när karaktärer gör huvudlösa saker bara för att något annat ska kunna hända. Linn är ju en analytisk person och det stämmer inte riktigt när hon kastar sig in i underliga skeenden.
RaderaNu känner jag att jag fick ett väldigt stort ansvar här 😁 Jag har egentligen inga större förväntningar på tredje boken, men det hade jag å andra sidan inte på denna heller...