Bok: De blindas rike av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: De blindas rike
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 422
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Kingdom of the blind
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 14
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 februari 2024




Första meningen: Armand Gamache saktade in till krypfart.

Baksidetext
En dag får Armand Gamache ett egendomligt brev med en inbjudan till en övergiven bondgård. Väl på plats upptäcker han att en främmande kvinna utsett honom till sin testamentsexekutor.

Gamache är fortfarande avstängd från sin tjänst och har därför gott om tid, och han blir nyfiken. Tillsammans med de två andra exekutorerna - Myrna Landers, bokhandlaren i Three Pines, och en ung byggare - tar han sig an uppdraget. Men testamentet inkluderar punkter som är så osannolika att de snart börjar misstänka att kvinnan som skrivit det inte varit vid sina sinnens fulla bruk.

När en död kropp påträffas ställs testamentet i ett nytt ljus, som med ens får det bisarra dokumentet att framträda i en betydligt mer olycksbådande dager. Det är inte heller det enda hotet Gamache ställs inför. Händelserna som ledde till hans avstängning sex månader tidigare är nu på väg att komma ikapp honom.

Min kommentar
Serien om Armand Gamache är en av mina absoluta favoritserier. Den är så bra att jag har läst ikapp och nu är i fas med den svenska utgivningen. Tyvärr. Det betyder ju att jag får vänta länge på nästa bok. De blindas rike är fjortonde delen och Louise Penny lyckas fortfarande hålla en hög standard.

När jag läser de här böckerna så njuter jag så mycket av att umgås med mina gamla vänner att jag nästan helt glömmer bort att fundera på vem som är förövare. Men bara nästan. Den här gåtan var nog en av de minst kluriga i serien.

Knarktråden från förra boken fortsätter här, den är jag inte så glad i, men den känns avslutad nu. En tråd som däremot förefaller att ha evigt liv är den att överheten alltid vill sätta dit Armand Gamache. Han, i sin tur, verkar ha fler liv än en katt. Jag vägrar att påstå att jag är trött på Armand Gamache, men börjar han inte bli lite självgod? Lite för mycket helt enkelt. Det tycks inte finnas någon hejd på vad han är beredd att göra för det "rätta". Precis som vanligt så finns det en del moraliska dilemman att fundera över och det är faktiskt lite jobbigt att alltid behöva ta ställning till om ändamålet verkligen alltid helgar medlen.

Egentligen är det för lite av alla andra karaktärer. Till och med Henry. Myrna är väl i och för sig med mer än vanligt och finns det inte ett litet embryo till romans här? Det är visserligen svårt att veta hur gamla de här människorna är, men jag hoppas de är i passande ålder. Hon är värd det. Ruth är sitt gamla vanliga jag, eller faktum är att hon är ännu mer Ruth än hon brukar. Amelia, som vi lärde känna i förra boken (väl?) vill jag gärna fortsätta följa. Jag har en förhoppning om att det kan bli ordning även på henne. Och Jean-Guy ... jag vet inte vad jag ska tro om det som verkar hända med honom. Han är ju en av mina topp tre-karaktärer.

De blindas rike kan nog vara den som jag håller för svagast i serien, men det säger inte speciellt mycket. Det är fortfarande riktigt bra. Småmysigt, småroligt, som det ju alltid är när folket i Three Pines är i närheten. Jag tröttnar nog aldrig på vare sig dem eller byn.

På Goodreads hade den 4,33 i genomsnitt (beräknat på 60 766 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om De blindas rike: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tofflan