Kvinnoalfabetet bokstaven Å

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

Å är ingen kul bokstav, men det kommer att bli mycket värre.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Å?
Det är ju lätt Åsa Larsson. Hennes serie om Rebecka Martinsson är helt fantastisk.

2. Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar?
Malin Åkerman har blivit en stor favorit här hemma de senaste åren. Hon är en fantastisk skådespelare.

3. Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Å i titeln vill du lyfta fram?
Jag lyckades faktiskt hitta en bok i hyllan, Å andra sidan av Marian Keyes, som ju passar in på båda kraven. Den är både om och av en kvinna.

4. Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Åsa Hellberg är jag väldigt nyfiken på och hennes Sonjas sista vilja står redan i hyllan.

Hett i hyllan #33

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi stannar kvar ett tag i juni 2012, även veckans bok är inköpt då.

Hösten 2008 läste jag min allra första Ian Rankin-bok, om jag inte minns alldeles fel så var det i samband med en resa till Skottland (den utspelar sig där). Det hjälpte nu inte ett dugg, för jag blev väldigt besviken på I de dödas namn, som är sextonde delen i serien om John Rebus.

Logisk som vanligt så tänkte jag att det kanske bara var John Rebus jag inte gillade. Därför köpte jag första delen i Ian Rankins serie om Malcolm Fox, Misstro. Jag gissar att även denna utspelar sig i Skottland, närmare bestämt i Edinburgh.

Tydligen löper serierna om John Rebus och Malcolm Fox ihop längre fram. Vi får väl se om jag följer med så långt.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt

Författare: Carol Rifka Brunt
Titel: Låt vargarna komma
Genre: Drama
Antal sidor: 415
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell the wolves I'm home
Översättare: Christina Stalby
Serie: -
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2016




Första meningen: Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.

Baksidetext
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.

Min kommentar
Den här boken hade jag hört så otroligt mycket bra om så när den plötsligt låg i en goodie-bag på Bokmässan 2014 och dessutom författaren själv var där och signerade så var jag ju inte människa att stå emot. Jag hade ingen aning om vad den egentligen handlade om, eller jo, det var något med en tonårstjej och någon med AIDS och alla grät ögonen ur sig när de läste.

Jag kan ju säga med en gång att det där med att gråta när jag läser böcker, det händer inte speciellt ofta. Det måste vara en väldigt speciell bok som på något sätt berör mig utöver det vanliga. Det gjorde inte denna. Den är visserligen väldigt rörande, vemodig och sorglig, jag blir berörd men inte överväldigad.

Det som egentligen lägger stora hinder i vägen för att jag ska bli berörd på riktigt är att jag blir så otroligt arg på de här egoistiska människorna. Rent ut sagt förbannad blir jag. Vilka sällsamt elaka människor. Junes mor är den allra värsta av dem och jag förstår inte hur man kan göra något sådant mot någon man påstår sig älska. Det där är inte kärlek, utan svartsjuka och missunnsamhet. Och Finn och Toby, hur i hela friden tänkte de? Så kortsiktigt, egoistiskt och elakt. Mot alla, men mest Toby. Tänk att inte få sörja den man älskar på riktigt, med stöd och kärlek från andra som också älskat. Min stora undran under läsning är: Vad är det för fel på den här familjen?!

Redan från start läste jag med bävan och bara visste att det inte kunde finnas något lyckligt slut på den här historien. Det handlar inte bara om relationen mellan June och Finn (visst är den lite läskig, det känns inte alls bra, speciellt inte det faktum att alla visste) utan egentligen Junes relation med alla andra också, bland annat systern. Det är en väldigt bra skildring av en tonårings tankar och funderingar, även om June kanske känns en aning naiv för att vara fjorton. Boken är också ett fantastiskt tidsdokument, i alla fall för oss som var med på 80-talet.

Berättandet är väldigt lågmält och jag tycker den är befriande fri från sentimentalitet. Det är mer en berättelse ur Junes synvinkel och vi får uppleva allt med hennes ögon. Kanske blir det lite väl övertydligt ibland, men jag kan nog leva med det. Symbolism och liknelser fungerar inte alltid för mig och jag hade nog kunnat vara utan vargarna. Jag förstår det inte. Inte heller förstår jag titeln, tror jag. Vare sig den svenska eller den engelska [spoiler]och ja, jag vet att tavlan hette så[/spoiler]. Vilka var vargarna?

Slutet är lite väl puttenuttigt och framför allt så går allt för snabbt och lätt. Jag har väldigt svårt för att tro att allt skulle ordna upp sig på det viset och så otroligt kvickt. Det fungerar nog bara i en icke-verklig värld.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 4,0 (beräknat på 336 betyg).
På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 79 711 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Låt vargarna komma: Lotten, C.R.M. Nilsson och Drawreadandtakeaphoto.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckoutmaning: Berätta om din afrikanska drömresa!

Veckans utmaning på Kulturkollo: Afrika.

Vilken är din drömresa? Berätta om en resa du gjort, en resa du drömmer om eller kanske en resa som du läst om.

Jag har nog egentligen alltid drömt om att besöka Sydafrika, där verkar vara väldigt vackert, men drömresan jag ska berätta om här går till ett helt annat ställe.

Sedan 2007 eller 2008 har sambon och jag ett fadderbarn (vi "fick" henne när hon började i första klass, nu går hon i nionde) i Gambia genom den ideella föreningen Chigambas. Vi valde just Chigambas eftersom sambon på den tiden jobbade ihop med en av grundarna och vi visste att alla pengar kom fram och gjorde nytta. Poängen är i alla fall att man hjälper ett barn genom skolan så att fler barn får utbildning.

Föreningen hjälper till med att ordna resor till den här lilla byn, Basse, så att man kan hälsa på sitt fadderbarn och besöka byn som i stort sett är uppbyggd med hjälp av faddrar. Det är en resa som vi pratat om lite löst här hemma, än så länge har den inte blivit av, men det hade varit otroligt intressant, och kul, att se hur det ser ut och att träffa alla de här människorna som vi läser om i föreningens lilla tidning. För att inte tala om hur roligt det hade varit att träffa den där lilla flickan, som nu har blivit nästan vuxen.

Top Ten Tuesday: De bästa böckerna jag läst senaste tiden

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är 10 Of My Most Recent 5 Star Reads (Or Ten Of The Best Books I've Read Recently if you don't 5 star stuff...or you could do 5 of my latest five star reads & five of my most disappointing or 1 star reads).

Det här är en omöjlig uppgift. Jag satte inte mer än fem fullpoängare på hela förra året. Och de var dessutom med på en Top Ten Tuesday i december. I år har jag än så länge inte läst någon fempoängare. Blir min lista tom då? Nej. Jag gör en lista på de tio bästa jag läst hittills i år. Trots att de inte nådde ända fram. Som vanligt är de inte i inbördes ordning.

1. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
2. Iskallt spår av Stephen Booth
3. Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith
4. Snögloben av Amanda Hellberg
5. Jag är Pilgrimen av Terry Hayes
6. Enkel biljett till nattens ände av Johan Frick
7. Vem är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz
8. Triptyk av Karin Slaughter
9. Dödens kemi av Simon Beckett
10. Hela havet stormar av Arne Dahl

TV-serie: Deutschland 83

Titel: Deutschland 83 - Säsong 1
Originaltitel: Deutschland 83
Genre: Thriller
Skapad av: Anna Winger, Jörg Winger
Skådespelare: Jonas Nay, Maria Schrader, Ulrich Noethen, Sonja Gerhardt, Ludwig Trepte
Premiär: 2015-06-17
Produktionsland: Tyskland
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på TiVo januari-mars 2016






Handling
Året är 1983 och det kalla kriget når kokpunkten. Ryska SS20-missiler i Östtyskland riktas mot väst och amerikanska Pershing II-missiler kommer snart att placeras i Västtyskland med tänkta mål i öst. Kärnvapenkrig hotar. Den 24-årige östtyske gränspolisen Martin Rauch rycks från den verklighet han känner till och skickas till väst som hemlig agent för Stasis räkning. Med en tjänst inom den västtyska armén som täckmantel måste han få tag i topphemlig information om Natos militära strategi.

Min kommentar
Historia är ju intressant, speciellt andra världskriget och efterföljande kalla krig ligger mig varmt om hjärtat. Eller vad man ska säga. När jag såg trailern för Deutschland 83 så visste jag att jag bara måste se den. Alltså sattes boxen på serieinspelning, sedan var det bara att luta sig tillbaka.

Den här serien är så bra på så många olika sätt. Jag vet inte hur autentisk den är, men jag gissar att den inte ligger alltför långt bort från sanningen. Det som gör den så bra är att den inte bara handlar om Martin Rauch som spion utan också om Martin Rauch som ung man som plötsligt finner sig i ett land av överflöd och helt andra värderingar än vad han växte upp med. Det är lika mycket en uppväxtskildring (jag vet inte vad jag annars ska kalla det, men han ska ju föreställa 24) som en spionthriller. Det är i vilket fall otroligt spännande att följa hans uppvaknande. Martin är nämligen en bra människa som till slut börjar tänka själv.

Några av de andra karaktärerna håller nästan på att göra mig vansinnig. En är så hjärntvättad och indoktrinerad att jag blir mörkrädd. En annan är den sedvanliga krigiska typen, som vill ha krig till varje pris. Jag har så oerhört svårt att förstå hur någon vid någon tidpunkt kan tycka att censur är något bra. Visst är det lite ironiskt att DDR betyder Deutsche Demokratische Republik?

1983 var jag lite yngre än Martin Rauch, jag var i alla fall i tonåren så jag tycker att jag borde känna till något om allt som verkade hända då. Dessvärre har politik egentligen aldrig intresserat mig och jag har ingen aning om vi faktiskt var så här nära ett kärnvapenkrig som det framställs i Deutschland 83. Jag får lite vibbar av filmen Tretton dagar här. Jag kan tänka mig att detta var början till slutet av det kalla kriget.

En bonus är att soundtracket är riktigt bra. Tycker ju jag som fortfarande anser att musiken på 80-talet är den bästa någonsin.

Tydligen är planen att det ska bli en fortsättning på serien, Deutschland 86 och Deutschland 89, men det verkar inte ha kommit igång än. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det är nämligen väldigt kul med en bra, tysk TV-serie. Den har till och med sänts i USA, med undertexter och allt. Bara det.



På TV-serier.nu hade säsongen 4,0 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4 353 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: The Rewrite

Titel: The Rewrite
Originaltitel: The Rewrite
Genre: Komedi
Regissör: Marc Lawrence
Manus: Marc Lawrence
Skådespelare: Hugh Grant, Marisa Tomei, Allison Janney, Bella Heathcote, Chris Elliott
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på DVD 11 mars 2016





Handling
En gång i tiden var Keith Michaels en hyllad Oscarvinnande manusförfattare som levde det ljuva livet i Hollywood. Men lyckan varar inte för evigt och när han några år senare finner sig frånskild, utan inspiration, arbetslös och nästintill pank beslutar han sig för att lämna Hollywood och börja undervisa på ett college i lilla Binghamton. Hans geniala plan går ut på att han ska jobba så lite som möjligt, dejta heta collegetjejer i mängder och samtidigt skriva ett nytt succé-manus för att ta sig tillbaka in i Hollywoods grädda. Men livet blir inte riktigt som han tänkt sig i den nya staden – speciellt inte efter att han träffat Holly, en hårt arbetande singelmamma och collegestudent.

Min kommentar
Till min oerhörda förvåning (och stora glädje) skrev Lotten om en film med Hugh Grant som jag helt och hållet missat. Det var bara att snabbt besöka en onlinebutik och beställa. En särdeles trist fredag kände vi oss manade att se den, behovet av något roligt var stort.

Vi blev inte besvikna. Den här filmen är precis lika charmig som alla andra Hugh Grant-filmer, trots att han inte alls egentligen har den där pojkaktiga charmen längre. Han börjar ju bli gammal han också. Hugh Grant spelar det där charmiga svinet som vi känner igen från, bland annat, Om en pojke, och helt ärligt, ingen kan det som han. Men om han inte ser upp så kan valet av rollkaraktär snart sluta med att han bara blir patetisk. Lite som att Hugh Grant spelar (en yngre) Hugh Grant.

Jag blev lite extra glad när jag upptäckte Allison Janney i en liten, men betydelsefull roll. Som vanligt gör hon ett bra jobb. Både Marisa Tomei och Bella Heathcote gör det också bra, men min favorit blir nog Chris Elliott, som spelar en Shakespeare-älskande citatmaskin. Han är obetalbar. Kemin mellan alla karaktärer är lysande och speciellt kombon Hugh Grant/Chris Elliott.

Efter ungefär tio minuter så gissade vi hur det skulle sluta. Och vi hade rätt. Det gör absolut ingenting, för vägen dit är rolig, underhållande, charmig, gullig och ibland tankeväckande. Filmen sätter inga djupa spår, men det är en perfekt feelgood och man får precis det man förväntar sig. Varken mer eller mindre. Den aspirerar inte på något sätt på att vara djup eller originell. Om man inte gillar förutsägbara, roliga, lättsmälta och underhållande må-bra-filmer så ska man definitivt styra undan från denna.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 153 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 10 376 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Mios blues

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har ännu inte kommit någon smakebit från Mari och inte heller någon vikarie, men jag kör ändå. Påskens läsning har gått helt i påskekrimens tecken, för en gångs skull har jag medvetet lyckats planera rätt. Igår började jag läsa Mios blues av Kristina Ohlsson och det är andra och avslutande(?) delen i serien om Martin Benner. Denne hårdkokte advokat med det stora hjärtat, som jag oväntat nog tycker så mycket om.

Min smakebit kommer från sida 129.

Det var tanken som inte fick finnas. Den att jag inte dragits in i Sara Texas och hennes sons historia av en slump. Att jag hade en egen roll att spela, vare sig jag själv var medveten om det eller inte. Och att den rollen på något jävla sätt hörde samman med min allra smutsigaste hemlighet. De där förbannade mardrömmarna. I vilka jag alltid begravdes stående. De kolliderade med vad jag fått veta av Malin. Eller kolliderade gjorde de kanske inte - de skapade en tänkbar brygga mellan då och nu. En brygga som skrämde vettet ur mig.

Kommande böcker april 2016

Ojdå. Jag får nog öka lästakten...

Funny girl av Nick Hornby
Genre: Lad-lit
Serie: -
Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2016-04-06
Förlag: Forum

Från Bokus
1964 års Miss Blackpool, Barbara Parker, vill inte vara ännu en meningslöst leende skönhetsdrottning. Hon vill få folk att skratta, precis som Lucille Ball. Lyckan finns att hitta i London, så hon lämnar familjen och tryggheten bakom sig och flyr till den sprudlande och omvälvande huvudstaden. Frågan är bara hur hon ska bli upptäckt när hon måste tillbringa dagarna bakom en parfymdisk.

Ett slumpartat möte med en agent och ett namnbyte senare, och Sophie Straw är född. Med sin charm och skönhet, och inte minst sin självsäkra humor, lyckas Sophie knipa både huvudrollen i en nymodigt frispråkig sitcom och sin förföriske motspelare, Clive. Programmet blir en stor succé och älskas av det brittiska folket. Men Sophie upptäcker snart att en lyckosam karriär alltid har ett pris.

Nick Hornby var det väldigt längesedan jag läste. Kanske dags igen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Stora små lögner av Liane Moriarty
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2016-04-08
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.

Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone - kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll...

Den här får jag nog avvakta med tills jag har läst Öppnas i händelse av min död...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Kraften av Siri Pettersen
Genre: Fantasy
Serie: Korpringarna (3)
Antal sidor: 540
Utgivningsdatum: 2016-04-14
Förlag: B Wahlströms

Från Bokus
Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkas arv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Jag har ju alltså inte läst den första boken än, men intresserad kan man väl få vara ändå?

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

LEONA - Alla medel tillåtna av Jenny Rogneby
Genre: Kriminalroman
Serie: Leona (2)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2016-04-14
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
En man spränger sig själv utanför Riksdagshuset i Stockholm, men överlever. Agerade han ensam eller är fler dåd att vänta? Utredare Leona Lindberg sätts att förhöra honom. Men Leona, som nätt och jämnt klarat sig genom en rad hårda prövningar efter händelserna i förra boken är minst sagt distraherad. Hennes fokus ligger av förklarliga skäl på annat håll, familjen är splittrad, hon är utsatt för hot och i stort behov av likvida medel - fort. Tur då att hon har sin förmåga att som ingen annan tänka utanför boxen. Med en fot på var sida om lagen drar hon i gång en alldeles speciell verksamhet, där storslagna projekt ska genomföras. Och ju högre risker, desto större vinst i potten. Men tiden är knapp och hon pressas snart från alla håll och kanter.

Ännu en serie om jag inte påbörjat än, men jag tror nog att jag kommer att gilla.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Saharasyndromet av Christian Unge
Genre: Thriller
Serie: Afrikatrilogin (3)
Antal sidor: 373
Utgivningsdatum: 2016-04-14
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
Fem hjälparbetare för Läkare utan gränser blir kidnappade av en terroristgrupp vid ebolacentret i Sierra Leone. I vansinnesflykt genom öknen pressar kidnapparna sina jeepar och attackeras av militären, och terroristledaren blir dödligt skadad.

Kirurgen Martin Roeykens insjuknar längs vägen med hög feber. Hans unga kollega, Mette Gobanski, får ett ultimatum: Rädda terroristen eller dö. Samtidigt försöker hon hålla sin vän Martin vid liv. När de till slut hamnar i en skola i Algeriet förstår Mette att mardrömmen bara börjat - man använder barn som levande sköldar.

Hemma i Stockholm inser Martins dotter Bella att tidskriften hon jobbar för har koppling till den skadade terroristledaren. Hon gör allt hon kan för att övertyga Säpo om att få flyga ner till Algeriet. Målet är att förhandla med terroristerna innan den franska och algeriska militären sätter in sin attack.

Har ju läst och gillat de två första delarna, så denna avslutande del är ju ett måste.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Istider av Fred Vargas
Genre: Kriminalroman
Serie: Kommissarie Adamsberg (8)
Antal sidor: 450
Utgivningsdatum: 2016-04-28
Förlag: Sekwa

Från Bokus
En gammal sjuk kvinna hittas livlös i sitt badkar, fullt påklädd och med uppskurna handleder. Alla bevis pekar mot självmord, förutom att det i närheten av kroppen har tecknats en märklig symbol i form av en giljotin. En vecka tidigare hade hon trots sitt tillstånd gjort förtvivlade försök att posta ett brev. Vad kan det ha innehållit? Den komplicerade utredningen för med sig kommissarie Adamsberg och hans kollegor från Paris gator till en dimmig ö utanför Islands kust. Allt ställs sedan på ända när det dyker upp en koppling till ett mystiskt hemligt sällskap som vurmar för Robespierre och Franska revolutionen.

Jag ska nog försöka få tag i första delen i den här serien, så får vi se sedan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Mordbrännaren av Gustafson & Kant
Genre: Kriminalroman
Serie: Singöserien (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2016-04-11
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
En våldsam brand utbryter en höstnatt i husvagnar och tält på Singö camping, där en grupp romer bor. Kriminalinspektör Solbritt Andersson, som är utlånad från Stockholm till Norrtälje polisstation, och hennes kollega Lena Karlsson leder utredningen. Förövarna har inte lämnat några spår på platsen, bortsett från att de har sprejmålat en brun triangel på en vägg. Snart står också en gård på norra Singö i lågor. Finns det ett samband mellan mordbränderna?

Parallellt med de komplicerade brandutredningarna fortsätter polisen arbetet med att kartlägga nätverket kring den gäckande spionen och ex-militären Sven Löwengrip. Det förflutna kastar återigen långa skuggor över skärgårdsön.

Nej, första delen har jag inte läst än.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Bödelns sång av James Oswald
Genre: Kriminalroman
Serie: Kommissarie McLean (3)
Antal sidor: 528
Utgivningsdatum: 2016-04-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
En ung man hittas hängd i sitt hem i Edinburgh. Det ser ut som ett simpelt, sorgligt självmord men kriminalkommissarie Tony McLean blir förbryllad av det egendomliga självmordsbrevet. En andra hängd man, och ytterligare ett underligt meddelande, pekar mot ett olycksbådande mönster.

McLean är mitt uppe i en utredning om prostitution och trafficking, och kämpar samtidigt med att försöka länka de två självmorden till varandra. Upptäckten av ett tredje självmord övertygar honom att det ligger ont uppsåt bakom. När han gräver djupare finner McLean svar som kommer honom mycket närmare inpå livet än han kunnat föreställa sig. Något skräckinjagande stryker omkring på stadens gator och att bringa det inför rättvisan riskerar att utplåna allt som McLean håller kärt.

Jag har verkligen gillat den här serien och denna måste flytta hem till mig.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

---

Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2016-04-30
Förlag: Modernista

Från Bokus
När den treåriga flickan Coco - tvilling till identiska systern Ruby - försvinner under sin pappas femtioårsfest, väcker fallet en enorm uppståndelse i medierna. Flickans föräldrar är rika och har stort inflytande, liksom de vänner vars sommarhus vid havet festen hölls i.

Vad var det egentligen som hände den där ödesdigra kvällen?

Handlingen sträcker sig över två helger. Den första är den då Coco försvinner. Den andra den då de mörkaste av hemligheter till sist ska komma att avslöjas...

Jag har längtat efter något nytt av Marwood ända sedan jag läste Granne med döden. Äntligen!

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

"Hela havet stormar" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Hela havet stormar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 480
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2016




Första meningen: Slöjans halvgenomskinlighet.

Baksidetext
Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.

Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.

Min kommentar
Det var ett tag sedan nu som jag läste serien om A-gruppen, som jag fullkomligt älskade och även Viskleken (första delen i serien om Opcop) och helt ärligt så har jag nog saknat Arne Dahl.

Trots att det var nästan fem år sedan jag läste Viskleken så kommer jag ganska snabbt in i det hela, men jag har lite svårt att komma ihåg detaljer. Det som hjälper till väldigt mycket är att alla som var med i A-gruppen känns som gamla vänner och jag är så glad att jag får träffa dem igen. Till och med Viggo dyker upp och får spela en liten roll, pensionerad eller ej.

Boken börjar väldigt bra, med den alldeles speciella Arne Dahl-tonen och det känns lite som att svepa in sig i en mysig och trygg filt. Humorn är på topp och ironin flödar. I alla fall i de delar som handlar om Opcop. Här finns nämligen ytterligare två "delar". Den ena berättas av en okänd person och här är språket lite febrigt, nästan som om någon yrar och det mesta är kryptiskt och konstigt. Den andra "delen" består av rapporter, här är språket lite torrt och antydningarna står som spön i backen. Allt eftersom boken fortsätter flyttas fokus mer och mer till Opcop, vilket ju borde vara bra, men tyvärr stannar både handling och humor upp lite.

Karaktärerna är många, väldigt många och jag får egentligen inte komma nära någon. Inte ens de som jobbar i gruppen. Jag saknar det fokus som fanns på gruppmedlemmarna i böckerna om A-gruppen, där kändes det lite som att jag kunde karaktärerna utan och innan. De var som nära vänner. Någon sådan känsla får jag inte alls här. Men jag måste säga att avsnittet om Felipe Navarro och hans fötter kan vara något av det roligaste jag har läst. Alla sidokaraktärer tröttar nästan ut mig och jag är mäkta imponerad över att författaren har lyckats hitta namn till dem allihop.

Jag tycker det är extra kul att så många fiktiva karaktärer från andra böcker får vara med också, bland annat nämns Deon Meyers polis Griessel. Och jag funderar på att ge TV-serien The Wire en ny chans. Om Arne Dahl tycker att det är världens bästa serie så...

Trådarna är nästan lika många som karaktärerna och ett tag flänger jag runt i stort sett hela världen i jakten på vittnen och förövare. Det blir lite för spretigt. En händelse förblir outforskad och jag är lite tveksam till om en sådan här organisation inte skulle fråga sig [spoiler]hur i hela friden den där trojanen hamnade på Pauls dator[/spoiler].

Det kan vara en fördel att läsa Hela havet stormar ganska nära inpå Viskleken, eftersom en del av handlingen därifrån sträcker sig in i den här boken. Jag kan tycka att historien är lite väl fantastisk och det där med slump har jag väldigt svårt för. Och trots att jag ganska snabbt listade ut själva huvudhistorien så blev jag överraskad av en härlig liten twist där på slutet, som jag helt hade missat. Det var en härlig känsla.

Nu ska det inte dröja alltför länge innan jag läser tredje delen, Blindbock.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,39 (beräknat på 139 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 181 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hela havet stormar: Bokstunder, Bokberoende och Annika.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Kvinnoalfabetet bokstaven Z

Enligt O (bilden är lånad från henne) gillar alfabetsutmaningar. Förra gången var jag inte med så nu tänker jag hänga på. Den här versionen handlar om att lyfta fram kvinnor inom kulturen. Det kan ju aldrig vara fel.

På Z hade jag hur många kvinnor som helst att välja mellan, dock bara en enda författare. Då blir det extra besvärligt när det helt överraskande dyker upp en helt ny frågeställning...

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Z?
Det är väl synd att kalla en författare för favorit när man bara har läst en bok, men Zinat Pirzadeh är den enda författare jag har läst som har ett namn på Z.

2. Finns det någon författare på Z som du provsmakat och skulle vilja läsa mer av?
Nej, egentligen inte för det var ju här jag hade hoppats på att kunna använda Alexandra Zazzi. Det tänker jag ju göra ändå för man skulle ju kunna säga att jag har provsmakat och hon har ju faktiskt skrivit böcker... I alla fall så gillar jag henne och har gjort ända sedan hon var med i Expedition Robinson 1998. Och vann.

3. Finns det någon annan kulturpersonlighet på Z som du gillar?
Någon gång i höstas så satte jag mig framför TV:n för att äta lunch. Där visades just då Ellen DeGeneres Show. Av någon anledning blev jag sittande framför det, trots att jag brukar titta på något inspelat i stället för TV när jag äter. Det kan bero på att det just då var dags för Sia (som jag hade med på boktaven S) att sjunga sin jättehit Chandelier, en låt som jag bara älskar. Medan Sia sjöng så dansade Maddie Ziegler. Det var något av det mest fantastiska jag har sett. Helt plötsligt förstod jag allt det där med att gestalta musiken och gå in i sin karaktär. Jag var trollbunden och jag är ganska säker på att jag hade ett zombieliknande uttryck i ansiktet under tiden. När uppträdandet var slut så tappade jag hakan fullständigt, Maddie var vid det här tillfället 13 år, vilket betyder att hon bara var 11 när musikvideon här nedanför spelades in. Herregud!


4. Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Z som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Gabrielle Zevin har skrivit boken Livet enligt Fikry. Den har jag inte läst, men den står här i hyllan och väntar.

En väldigt efterlängtad box plus en bok

Jag har ju ännu inte börjat läsa Kampen om järntronen (första delen står beredd i hyllan och har gjort så sedan 2011), eftersom min plan är att vänta tills alla böcker åtminstone är skrivna. Däremot ser jag ju TV-serien med stor glädje (eller vad man ska säga).

Femte säsongen brydde jag mig inte ens om att låtsas att jag inte behövde äga så jag spelade inte in den när den gick på TV. I stället förbokade jag den direkt när man kunde. Förra veckan dök boxen upp här.

Lite roligt är det att sambon, som bara brukar vilja se Castle och som jag inte ens vågade föreslå Game of thrones för, direkt sa att vi skulle börja titta. Nu är ju jag lika besvärlig med TV-serier som med böcker, så man bryter liksom inte bara mitt i en serie (säsongsvis då) och börjar titta på någon annan, alltså ska vi bara kolla klart femte säsongen av Castle. Sedan blir det dags för femte säsongen av Game of thrones.

I lördags kom Västmanländskan och lämnade en bok till mig. Jag blev nyfiken när hon skrev att den utspelar sig i Skåne och tydligen handlar den om poliser i Vellinge. Hon ville inte ha den kvar så den fick flytta hem till mig i stället. Det ska bli spännande att se vad Och sedan aldrig mer av Cecilia Lindblad kan erbjuda. Tack snälla!

Bokbloggsjerka 25 – 28 mars

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Så här i påsktider gör vi det enkelt så att alla som vill hinner ut i solen (om den behagar titta fram): vad ska ni läsa i påsk?

Skönt med en enkel fråga så här på den långa fredagen, som ju nu för tiden i alla fall inte känns som en evighetsdag som aldrig tar slut.

Av någon underlig anledning så har det inte alltid blivit påskekrim för mig, trots att jag största delen av året faktiskt läser jus deckare. Helt omdevetet har jag valt något annat just till påsk. Därför har jag de två senaste åren medvetet försökt att välja "rätt" genre.

Just nu läser jag De utstötta av Elly Griffiths, sjätte delen i serien om Ruth Galloway. Eftersom jag kommit drygt halvvägs in i boken så lär den ju inte räcka mycket längre än i dag. Naturligtvis har jag en reservplan. Om (när?) det behövs så står Mios blues av Kristina Ohlsson i startgroparna. Jag hoppas jag hinner den också, det hade varit lite kul eftersom jag läste första delen, Lotus blues, som påskekrim förra året.

Hittade ett påskträd i stan...

Glad Påsk!

Läsplanering april 2016

Med april kommer våren, förhoppningsvis, och då satsar jag på nya böcker. Eller ja, relativt nya i alla fall. Jag har planerat betydligt färre sidor den här gången så jag inte ska bli det minsta stressad.

• Jag lät dig gå av Clare Mackintosh.
• Galveston av Nic Pizzolatto.
• Små svarta lögner av Sharon Bolton.
• Vem var Alice? av T.R. Richmond.
• Middagsmörker av Charlotte Cederlund.

Hett i hyllan #32

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi rör oss så sakteliga framåt i tiden, men jag befinner mig fortfarande i juni 2012.

I början av 2000-talet läste jag min första David Baldacci, Flykten, och jag gillade den inget vidare. Den innehöll något av det sunkigaste jag träffat på inom kvinnosyn och, helt ärligt, det är inget som jag överhuvudtaget brukar tänka på, om den inte är exceptionellt sunkig vill säga.

Jag hade inga som helst planer på att läsa mer av Baldacci, men som alltid när det gäller böcker så är jag väldigt lättpåverkad. Många talade sig varma om hans serie om Kamelklubben och när jag då hittade första delen, som faktiskt heter just Kamelklubben, så tänkte jag ju givetvis att han ska få en chans till. Så värst sugen verkar jag ju ändå inte ha varit, eftersom den fortfarande är oläst efter nästan fyra år.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Tisdagsutmaning: Passion

Veckans utmaning på Kulturkollo: Passion.

Veckans utmaning är enkel – jag vill helt enkelt att du berättar om din passion vara vad den vara må (bakning, böcker, film, gummistövlar, fallskärmshoppning, bokmärken, knappsamling, skrivmaskiner…). Det behöver naturligtvis inte vara en pågående passion utan kanske något du ägnade all din tid åt som tioåring eller något du tror att du kommer snöa in på som pensionär.

Jag vet egentligen inte vad jag ska svara på detta. Nästan allt jag gör snöar jag in på och blir väl då, per definition, en passion. En del överlever bara ett kort tag medan andra håller i sig i decennier. En del försvinner ett kort tag, men kommer tillbaka med förnyad styrka. Det korta och enkla svaret hade givetvis varit böcker, men det är ju liksom självklart.

Kanske blir det lättare om jag tar det från början, så ursäkta på förhand, men nu babblar jag igen.

Jag upptäckte nog ganska tidigt i mitt liv att om jag inte skulle bli uttråkad av något så var jag tvungen att göra detta något till 100% och med fullt fokus. På det viset blir faktiskt det mesta ganska kul. Man skulle kunna säga att resten är historia, men då blir det ju inget babbel.

Min allra första passion var nog faktiskt ishockey och den har följt med i nästan hela mitt liv. Just nu skulle jag nog vilja kalla det för ett vanligt, sunt intresse, men ända upp i 30-årsåldern var jag fullständigt insnöad. När jag var mindre var väggarna i mitt rum tapetserade med bilder och egenhändigt gjorda teckningar. På rasterna i gymnasiet, satt jag och gjorde egen statistik över målskyttar, utvisningar och plus-/minusstatistik. På torsdags- och söndagskvällar var jag som fastlimmad vid radion och referaten från matcherna som spelades då. Jag missade inga matcher när det var stora turneringar, inte ens Canada Cup. Jag gick upp mitt i natten och tittade. Om det var en match som började klockan 2 (ja, på natten) så sov jag före och efter (förhoppningsvis). Om den började klockan 4 så åkte jag alltid direkt till jobbet när matchen var slut. Även om jag inte är en riktigt lika stor nörd nu så missar jag fortfarande inga stora internationella turneringar och jag ikläder mig alltid min matchtröja (ja, en riktig, inköpt för 500 kronor under junior-VM i Malmö) när jag tittar. En av mina stora drömmar är att någon gång få åka till Canada och titta på en NHL-match. Tack och lov så delar sambon det här intresset. Även om han inte har någon matchtröja.

Jag tror jag hoppar över några decennier här och i stället berättar vad jag tänkte göra när jag blir pensionär. Det började egentligen för så där tio år sedan, när jag av en händelse hittade ett MMORTS-spel (Massive Multiplayer Online Real-Time Strategy) vid namn Travian. Det var något av det roligaste jag har spelat, men tyvärr så gick det inte så bra att kombinera med ett jobb. Medan man sov kunde man nämligen bli utplånad av sina fiender. Och hur kul är det att vakna till det. Eller gå och lägga sig när det blinkar ett varningsmeddelande att någon är på väg att anfalla. Sambon började också spela (vi är i mångt och mycket samma personlighet) och det slutade med att vi satt uppe för länge och sedan gick upp tidigare för att inte missa så mycket. Jag bestämde mig för att det här inte fungerade så jag avslutade den spelomgången genom att skicka iväg alla mina soldater i ett anfall, logga ut och sedan inte logga in igen. Spelsuget blev dock för stort och något år senare intalade sambon och jag oss att man ju inte behöver bli en av storspelarna, kanske kunde man spela lite mer oseriöst? Så vi provade igen. Och historien upprepade sig. Och vi slutade igen. Då bestämde jag mig för att när jag blir pensionär då, då ska jag spela Travian igen. Det här var 7,5 år sedan nu. Ibland går jag och kollar att spelet faktiskt finns kvar, men jag har inte börjat någon ny spelrunda.

"Dödens kemi" av Simon Beckett

Författare: Simon Beckett
Titel: Dödens kemi
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 346
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The chemistry of death
Översättare: Gösta Svenn, Helena Sjöstrand
Serie: David Hunter 1
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 mars 2016




Första meningen: En människas kropp börjar upplösas fyra minuter efter döden.

Baksidetext
David Hunter var en gång i tiden en av Storbritanniens mest framstående rättsantropologer, flitigt anlitad i komplicerade mordfall över hela landet. Men när hans fru och lilla dotter blev ihjälkörda av en rattfyllerist orkade han inte fortsätta utan drog sig tillbaka till en liten by i Norfolk, där han fick tjänst som distriktsläkare. Nu lever han ett lugnt och stillsamt liv, utan några tankar på att återuppta sitt forna yrke.

När två kvinnor inom loppet av ett par veckor hittas brutalt mördade vänder sig den lokala polisen till Hunter för att få hjälp. Kvinnorna har uppenbarligen hållits fångna i flera dagar innan de dödats och deras kroppar har blivit skändade på ett närmast rituellt sätt. Fallet väcker plågsamma minnen till liv och Hunter ställer sig ytterst motvillig till det hela. Men så blir han personligt indragen på ett sätt han aldrig kunnat räkna med. Jenny Hammond, en lärarinna som han nyligen inlett en relation med, försvinner plötsligt och allting tyder på att det är samma person som ligger bakom. Hunter går med på att hjälpa polisen under villkoret att det sker i hemlighet. Hans gamla liv ska ju vara ett avslutat kapitel och han har ingen lust att börja förklara för folk vad han gått igenom. Vad han inte har tänkt på är att byborna fortfarande betraktar honom som något av en främling och snart sprids rykten om att hans besök hos polisen har helt andra orsaker ?

Plötsligt befinner sig Hunter i en fullkomlig mardröm; att det finns de som tror att han har med morden att göra kan han leva med - han vet ju själv att han är oskyldig - men tanken på att mista ännu en person som står honom nära är outhärdlig. Om det verkligen är dubbelmördaren som slagit till igen har de inte många dagar på sig. Någonstans därute kämpar Jenny för sitt liv och Hunters kunskap tycks vara det enda som kan rädda henne!

Min kommentar
För en väldans massa år sedan (2010) köpte jag det som visade sig vara tredje delen i serien om David Hunter. Eftersom jag har något slags diagnos som gör det omöjligt för mig att läsa en serie i oordning så försökte jag hitta första delen, Dödens kemi, något som visade sig vara lite svårare än jag hade tänkt. Men till slut hittade jag den på antikvariat. Och tro det eller ej, nu är den minsann läst också.

Det börjar väldigt bra, bland annat är miljöskildringarna lockande. Trots att de mest består av sankmark och myrar. Jag gillar tonen i boken, den är lågmäld och eftertänksam mitt i allt det hemska. Det finns också väldigt ingående beskrivningar av flugor och larver och allt annat möjligt läskigt, men det hela berättas så... (kan inte hitta rätt ord) kyligt och avsikten verkar inte alls vara att äckla eller skrämma läsaren. Just i det avseendet är detta nästan som en faktabok.

Simon Beckett använder sig av den beprövade tekniken att komma med antydningar om vad som kommer att ske. Det funkar väldigt bra. Vid ett tillfälle trodde jag nästan att han hade glömt bort en antydning, men det hade han inte. Den fick sin förklaring ganska mycket längre fram.

Jag gillar karaktärsbeskrivningarna, även om jag knappt tycker om någon av dem. I den här lilla byn finns alla typer av människor, mest original då och bymentaliteten är väldigt bra beskriven. Speciellt tycker jag om att de perifera karaktärerna är just det, en namnlös diffus massa. En bra författare behöver inte skapa dussintals ovidkommande människor, det funkar ändå.

I början kändes det som om jag misstänkte alla, men ganska snart utkristalliserade sig tre personer. Efter en, i mitt tycke, rejäl ledtråd blev jag helt säker på vem jag skulle fokusera på. Mot slutet tycktes det som att jag hade fel och jag kunde inte fatta hur jag kunde ha blivit så lurad. Det blev jag inte. Slutet i sig är jag inte jätteglad i, för mig känns det väldigt tillrättalagt och jag hade nog tyckt bättre om en mörkare upplösning. Jag tycker att alla trådar knöts ihop på ett snyggt sätt, förutom att gärningsmannens motiv kanske är lite oklart. Å andra sidan, en galning behöver väl inget motiv.

Första halvan är riktigt bra, sedan blir den mer en ordinär deckare. För mig som älskar CSI så är Dödens kemi nästan som om CSI vore en bok. Det känns bra. Ännu bättre känns det att jag redan har både andra och tredje delen i hyllan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 191 betyg).
På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 9 159 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dödens kemi: Pocketblogg, Bokmoster och Boktanken.

Boken verkar inte gå att köpa som ny, men på Bokbörsen finns det mängder.

Tematrio - Påsk

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!

Äsch, det blev ju ännu svårare när det var så öppet. Jag har nog egentligen absolut ingenting som jag förknippar med påsken. I alla fall inte något som märks i vardagen, förutom det där med ägg då. Och så är det ju det där med religionen då. Det får bli temat lite den här veckan. Väldigt löst och fritt.

1. Alexandriakoden av Steve Berry handlar om hemligheten med det försvunna Alexandriabiblioteket, i thrillerform. Sanningen kan slå hål på de tre största världsreligionerna.

2. I Isens gåta av Raymond Khoury uppenbarar sig ett starkt ljussken, i form av ett gigantiskt ljusklot, ovanför Antarktis. Naturligtvis blir slutsatsen att det är ett tecken från Gud.

3. Señor Peregrino av Cecilia Samartin handlar om många saker, men bland annat får vi höra berättelsen om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.