"Minnets slutna rum" av Jan Bertoft & Håkan Tängnander

Författare: Jan Bertoft & Håkan Tängnander
Titel: Minnets slutna rum
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vanja Ek 1
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 januari 2019




Första meningen: De senaste veckorna hade han ofta undrat hur det skulle kännas att skjuta en annan människa.

Baksidetext
Kriminalinspektör Vanja Ek blir kallad till en exklusiv lägenhet i centrala Stockholm. Lägenhetsinnehavaren, en känd festfixare, kulturpersonlighet och samhällsdebattör, har blivit skjuten mitt i ett parti schack. Alla dörrar är låsta och mördaren tycks ha gått upp i rök.

Det spektakulära mordet skakar om landet och jakten på mördaren väcker upp minnen från Vanjas mörka förflutna. Minnen som plågar henne alltmer. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen och regeringskansliet börjar visa ett förvånansvärt stort intresse för mordet.

Min kommentar
När jag fick ett mejl om den här boken lockades jag så mycket av det där "spektakulära mordet" att jag inte kunde tacka nej. Nu i efterhand kan jag tycka att det är ett felaktigt ordval. Det är liksom inte mordet som är spektakulärt. Vad det handlar om är det låsta rummets mysterium. Vilket ju lockar mig minst lika mycket.

Vi kom ganska på kant med varandra från start, boken och jag. Början av historien är fullspäckad av Vanjas tillbakablickar och jag blir både trött och frustrerad över att intrigen hela tiden avbryts av dem. Ofta på ett krystat sätt. De kunde med fördel ha spridits ut genom hela boken. Då hade, kanske, inte heller allt varit så förutsägbart. När jag nu ändå är inne på Vanja så är det ett evinnerligt tjat om hur otroligt, osannolikt vacker hon är. Och hur ful hon var innan operationen. Det gör ingen glad. Det kanske bara är jag, men jag har svårt att se en kvinna säga till en annan kvinna "med det utseendet kan du få vem som helst". Det gör inte heller någon glad. När Vanja tittar på sig själv i spegeln så låter hon som en man som tittar på en kvinna. Det blir ganska besynnerligt. De andra karaktärerna får inget utrymme alls. Inte ens Vanjas kollegor, som jag har svårt att hålla isär.

Bokens upplägg känns lite märkligt. I början är utredningen så vansinnigt detaljerad och varje dag är indelad i minst två långa kapitel. En bit in kan man plötsligt hoppa flera dagar framåt och de dagar som är med är mer som sammanfattningar. Det är då det börjar hända grejer. Då blir det intressant och spännande.

Jag gillar utredningsarbetet i Minnets slutna rum, det känns som ett faktiskt arbete. Det är vare sig slump eller tur som hittar ledtrådar. Tyvärr verkar det vara ett måste att den utredande polisen har personliga kopplingar till brottet. Jag kan inte ens börja förklara hur less jag är på det. För att inte tala om hur less jag är på att den utredande polisen alltid hamnar i livsfara. Inget av detta torde vara speciellt vanligt i verkligheten. Framför allt så är det inte ett dugg spännande, utan bara sjukt förutsägbart och tråkigt. Huvudpersonen lär ju inte dö.

Vanja har en väldigt komplicerad bakgrund och det känns som att vi fick veta allt om den. Finns det då något kvar att vara nyfiken på? Ja, det tror jag nog. Faktiskt. Åtminstone så mycket att jag vill läsa nästa del.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Minnets slutna rum: Bokraden, Signerat Dezmin och Jenniesboklista.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.