"Vad Milo såg" av Virginia Macgregor

Författare: Virginia Macgregor
Titel: Vad Milo såg
Genre: Feelgood
Antal sidor: 363
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: What Milo saw
Översättare: Kerstin Herloff
Serie: -
Förlag: Stimpla Publishing
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2019




Första meningen: Milo satt vid datorn på trappavsatsen och lyssnade på det svischande ljudet från brandslangen på uppfartsvägen.

Baksidetext
Nioåriga Milo Moon har retinitis pigmentosa: hans syn blir successivt sämre och han kommer så småningom att bli helt blind. För tillfället ser han världen genom ett litet titthål och lägger märke till saker som andra människor missar. När Milos älskade gammelfarmor Lou blir dement och flyttar in på vårdhemmet Förgätmigej inser han snart att något inte står rätt till på boendet. De vuxna vill inte lyssna, så med vårdhemskocken Tripi och sällskapsgrisen Hamlet till hjälp bestämmer sig Milo för att avslöja missförhållandena och demaskera den lömska syster Thornhill.

Min kommentar
Det här är nog den bok som har gett mig mest dåligt samvete. Vad Milo såg är ett (överrasknings)recensionsexemplar. Från hösten 2014. Den har egentligen aldrig lockat riktigt eftersom jag oftast har väldigt svårt för barn som berättare. Till slut kände jag mig ändå redo för att ge den ett försök.

Karaktärerna är väldigt schablonmässiga och man skulle nog kunna säga att alla motsvarar de eventuella fördomar man kan ha. Trots det, eller kanske tack vare, så gillar jag dem. Även när de irriterar mig. Och det gör de. Ofta. Som till exempel Milos pappa, han är en riktig typ. Han låter sin farmor flytta in med familjen. Han skaffar en gris som husdjur (en minigris som förmodligen inte alls är en mini). Sedan lämnar han familjen för en annan kvinna. Farmor och gris lämnar han kvar. Utan att bry sig om hur den plötsligt ensamstående mamman ska klara allt ekonomiskt och tidsmässigt. Och oj, vad jag stör mig på alla vuxna som behandlar Milo som mindre vetande bara för att han är ett barn.

Det är intressant att följa Milo och hur han ser på världen. Min bror ser den ungefär på samma sätt, dock inte på grund av samma sjukdom utan på grund av en stroke. Eller jag trodde i alla fall att det skulle vara jämförbart, men riktigt så där ser inte min brors verklighet ut.

Vad Milo såg är en väldigt söt liten historia, med ett tyvärr inte helt osannolikt tema. Den är både snabbläst och lättläst, men jag blir aldrig riktigt berörd. Det är alldeles för puttenuttigt och sentimentalt för det. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som är målgruppen. Det känns som att den kanske passar bättre för yngre.

Även om nu Milo får betraktas som en av de mer (i brist på ett passande svenskt ord) likable barnberättare jag har träffat så blir det lite för banalt och barnsligt för mig.

Avdelningen för olika funderingar:
Brittiska poliser bär vanligtvis inte vapen, bara specialutbildade gör det. Jag ser det som högst osannolikt att den uniformerade polis som besöker Milos skola skulle vara en av dem.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 1 548 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vad Milo såg: Lottens bokblogg, Mias bokhörna och hyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.