onsdag 11 november 2020

"Höglandet" av Steinar Bragi

Författare: Steinar Bragi
Titel: Höglandet
Genre: Skräck
Antal sidor: 296
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Hálendid
Översättare: Inge Knutsson
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2020




Första meningen: Hela naturen var stilla.

Baksidetext
Island, efter börskraschen. Två par gör en utflykt till det ensliga isländska höglandet i öns inre delar. Landskapet är kargt och ogästvänligt och i den tjocka dimman kör de rakt på ett hus. Bilen går sönder och de tvingas övernatta hos husets ägare, två gamlingar som lever isolerade. De beter sig märkligt, låser om sig och verkar vara rädda för någon ute i mörkret. De fyra försöker komma därifrån, men misslyckas gång på gång. Snart blir sprickorna inom gruppen uppenbara.

Egill och Hrafn är sedan länge rivaler. De har båda tillhört finanseliten på Island men har i kraschen förlorat allt och försöker dämpa sin ångest med alkohol, droger och porr. Journalisten Anna är avundsjuk på psykologen Vigdis. Samtidigt är hon den enda som försöker ta reda på vad paret i huset egentligen döljer. Allt tyder på att mannen flytt upp på höglandet för att gömma sig efter att ha begått ett fruktansvärt dåd. Den mardrömslika situationen intensifieras. De fyra måste samarbeta och själva ta sig därifrån, samtidigt som deras förflutna hinner ikapp dem i allt snabbare takt.

Min kommentar
Höglandet är en bok som jag blev väldigt sugen på för några år sedan. Den lät precis som något för mig. Bara miljön gör ju att i alla fall jag blir lockad, Islands högland är ju liksom det perfekta stället för skräck. Nästan folktomt och kargt. Dumma stadsbor som ger sig ut i naturen. Vad kan gå fel med det? Väldigt mycket, visade det sig.

Miljön är det dock inte alls något fel på, det är precis så ödsligt, kargt och ogästvänligt som jag förväntar mig. Resten däremot... Vi kan väl börja med karaktärerna. De är inte många. De två paren plus gubben och gumman i huset. De där två paren, de beter sig verkligen som idioter. Deras respektive bakgrunder berättas i långa, onödiga, långrandiga avsnitt. För mig är detta helt ointressant och det gäller särskilt deras olika sexuella preferenser. Vad har det med resten av historien att göra? Absolut ingenting. Det läggs ofantligt många sidor på att beskriva hur, var, när, varför de har sex. De två kvinnorna i paren är skrivna lite som jag tror att män eventuellt kan uppfatta kvinnor. Eller önskar att de vore. Det som ändå stör mig mest, eller kanske att jag har mest problem med det, är hur de springer ut och in i det där huset som om det var deras. Om någon, okänd människa, visade mig vänligheten att upplåta en sängplats till mig så hade jag varit otroligt tacksam och visat en hel del hänsyn och respekt.

Det kan vara så att den här historien är full av symbolik, men det kan också vara så att han har rökat på. Alternativt fått en rejäl snedtändning. Ingenting betyder något. Jag blev inte rädd en enda gång, inte minsta lilla rysning bevärdigade sig att dyka upp. Jag brydde mig inte tillräckligt för att ens orka fundera på vad som egentligen hände. Det är lite tråkigt, för det började ganska lovande och det finns en del moment som kan kvalificera sig som skräck, men väldigt snart stack det iväg. Ordentligt. Det är bara att konstatera att symbolik/metaforer inte passar mig alls. Om det nu är det det är.

Höglandet är ingen tjock bok, precis under 300 sidor, men jag får ändå känslan av ordbajseri. Därtill osar det av bitterhet, mot vem eller vad är inte helt solklart. Dessutom anar jag ett politiskt budskap och jag gillar verkligen inte när politiska åsikter skrivs mig på näsan. Det passar mig ytterst sällan, men speciellt inte när jag förväntar mig en skräckhistoria.

Goodreads hade den 2,65 i genomsnitt (beräknat på 799 betyg).
Jag ger den 2,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Höglandet: Bloggbohemen, LitteraturMagazinet och Läsa & Lyssna.

2 kommentarer:

  1. Jag minns att jag ville läsa den här när den kom men det låter som jag inte har missat något då :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju sett att det finns de som gillar den, mycket, men jag kan faktiskt inte förstå varför 🥴

      Radera