Film: 1922 (2017)

Titel: 1922
Originaltitel: 1922
Genre: Skräck
Regissör: Zak Hilditch
Manus: Zak Hilditch, Stephen King (novell)
Skådespelare: Thomas Jane, Molly Parker, Dylan Schmid, Kaitlyn Bernard, Neal McDonough
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Netflix 30 oktober 2020





Handling
Här får vi träffa en lantbrukarfamilj, anno 1922. Mannen, Henry, äger en bit land som varit i hans släkts ägo i generationer. Frun, Arlette, äger också en bit land, men hon vill sälja och flytta till stan. Det gillar inte Henry alls så han manipulerar sonen, Henry, att tycka som han och avsky sin mor.

Min kommentar
Nu var det ett bra tag sedan jag såg något filmatiserat av Stephen Kings verk. Det passar alldeles utmärkt att ta upp den tråden under Allhelgonahelgen. Tycker jag. Novellen 1922 finns med i novellsamlingen Nattsvart, stjärnlöst och som novell skulle jag nog kunna kalla den för skräck. Som film... kanske inte. Jag läste novellen för drygt sex år sedan och jag kan inte påstå att jag minns några detaljer (som vanligt), men den stora bilden kommer jag ju ihåg och den stämmer väldigt bra med filmen.

1922 är egentligen inte så mycket skräck utan kanske mer ett psykologiskt drama. Det handlar om girighet, skuld och samvete. En visualisering av "den som gapar efter mycket.." skulle man nästan kunna säga. Det här sorgliga och lite patetiska ödet berättas i ett makligt tempo. Lite läskigt blir det, men det beror på vad man tycker om råttor. Och majsfält. Dessa majsfält alltså... det är förmodligen Stephen Kings fel att jag tycker att de är så läskiga.

Jag trodde inte att jag kände till en enda av skådespelarna här, men det visade sig att Thomas Jane, som spelar Wilfred, har jag sett i en del filmer. Bland annat The Mist och Drömfångare. Han är i alla fall lysande här. Molly Parker (Arlette) kände jag inte heller igen, men hon spelar i Lost in space som jag just nu ser andra säsongen av. Till och med Dylan Schmid (som spelar Henry, alltså Henry James, är det namnet en slump?) har jag sett tidigare, i Horns.

1922 är väldigt snygg och tidsandan är perfekt återgiven, en tragedi, som inte känns helt otänkbar och egentligen mer av en karaktärsstudie än en handlingsdriven film.



På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 49 673 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 51 339 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam