"Rummet" av Lisa Hågensen

Författare: Lisa Hågensen
Titel: Rummet
Genre: Thriller
Antal sidor: 360
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Raili och Ylva 3
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2021
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 maj 2021




Första meningen: Billyktorna var antagligen smutsiga.

Baksidetext
När Ylvas sjuttioåriga mamma plötsligt sätter ut sitt hus till försäljning och försvinner, tar det inte lång tid för Raili och Ylva att spåra henne till en sekt i en ödslig herrgård långt inne i de bohuslänska skogarna. De två bibliotekarierna tar sig under falsk förespegling in i sekten, bara för att upptäcka att det som pågår där är mycket värre än de någonsin kunnat föreställa sig, och begreppet ”att ta sig in i någons huvud” får en helt annan, och mycket farlig, innebörd. Om människor får möjlighet att leva ut sina innersta drömmar och fantasier på riktigt, ska man hålla sig långt därifrån, inser Raili och Ylva – försent.

Min kommentar
Efter att ha saknat Raili och Ylva i över fem år så var det självklart att Rummet skulle läsas så fort som möjligt efter att jag fått den. Det här är alltså tredje delen och förutom otaliga referenser till första boken så skulle jag nog faktiskt kunna kalla detta för fristående böcker. Men som vanligt så anser jag att man alltid får bäst läsupplevelse om man läser en serie i ordning.

Ännu en gång ger sig Raili och Ylva ut på (läskiga) äventyr. Ännu en gång befinner de sig i ett ensligt beläget hus. Den här gången har de mobiltäckning, men nu är deras mobiler urladdade. Raili och Ylva är fantastiska karaktärer och jag gillar nog Raili mest, men samspelet mellan dem är enastående. De hamnar i en otroligt fantasifull värld. En mycket skrämmande värld.

Jag tycker det här är riktigt bra. Ända tills det, ungefär halvvägs, spårar ur. Ordentligt. För mig blir det för mycket och för överdrivet, som att det dras (minst) ett par varv för långt. Sekter och det som påminner om sekter är minsann tillräckligt läskiga. En annan sak som jag har lite problem med är att det blir nästan samma sak som i förra boken. De springer runt i ett kusligt hus, bebott av oerhört skrämmande figurer, i totalt mörker och öppnar/stänger dörrar. Just den biten är på tok för lik buskis för mig.

Även slutet på den här boken blir lite Kingskt, i betydelsen lite för mycket och extra allt. Det är dock omöjligt att inte dras med och jag vill ju att det ska gå dem väl. Jag bryr mig om dem. Det är nog tyvärr bara att inse (och acceptera) att jag behöver en aning mer verklighetsförankring. Det gör mig lite ledsen. Jag gillar ju verkligen Raili och Ylva. Jag gillar berättarstilen, tonen, humorn, språket... ja, allt, utom just att det spårar ur. Personligen så hade jag föredragit lite stramare tyglar.

Det är svårt att genrebestämma Rummet, vilket inte alls är någon nackdel egentligen. Här finns något för alla, nästan. Lite thriller, lite skräck, lite fantasy, lite humor. Och det ska faktiskt komma en fjärde del, Virvelvind. Eller den har redan kommit, som ljudbok och e-bok.

På Goodreads hade den 3,27 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Rummet: Anna bokmal, Tofflan och DAST Magazine.