lördag 20 maj 2023

Bok: Hon som älskade honom av Sara Kadefors

Författare: Sara Kadefors
Titel: Hon som älskade honom
Genre: Drama
Antal sidor: 261
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 april 2023




Första meningen: Första gången hon såg honom hände inget som tydde på att han skulle fästa sig i henne för alltid.

Baksidetext
Malena är slav under sitt starka känsloliv. Under en kris lämnar hon staden för att söka lugnet i en sörmländsk avkrok. Men mötet med den nya miljön blir allt annat än harmoniskt. Naturen känns irrationell och djuren hotfulla. Hennes enda trygghet blir familjen som hyr ut stugan och som hon från början velat hålla på avstånd. Hon tillbringar alltmer tid med mannen i huset, Nathan. Nathan är en ansvarstagande människa som gör allt för de utsatta ungdomar som han och hustrun öppnat sitt hem för. Men snart anar Malena ett mörker under hans trygga fasad, något hon känner igen och dras till. För sent inser hon vad deras oskyldiga umgänge kan innebära. Och innan hon vet ordet av hänger familjens välmående på en skör tråd.

Min kommentar
Eftersom jag var före i läsplaneringen så behövde jag en lite tunnare bok att fylla ut slutet av månaden med. Dessutom kände jag att jag inte ville ha någon mörk och tung deckare, utan (helst) något upplyftande. Det tror jag dock inte att man kan kalla Hon som älskade honom, men den blev det ändå.

Sara Kadefors och jag går way back, skulle man kunna säga. Jag gillade henne redan i Morronpasset för evigheter sedan. Hennes underfundiga funderingar och tankar passade mig väldigt bra. Av en slump så upptäckte jag för några år sedan att vi måste ha varit skolkompisar i ett par år i högstadiet. Alltså way back 🙂 Nåväl, detta är den tredje boken jag läser av henne och jag var helt säker på att jag skulle gilla.

Allt känns så vanligt och normalt här, trots (eller kanske tack vare) den känslomässiga berg-och-dalbanan. Egentligen så får vi inte veta speciellt mycket om karaktärerna, i alla fall inte i ord. Det är väldigt distanserat, men ändå otroligt nära. Jag uppskattar det här korta och koncisa berättandet, utan en massa förklaringar och utsvävningar. Det är mycket bättre när jag får känna själv och inte påtvingas andras reaktioner.

Malena är onekligen en speciell figur. Jag kan till vissa delar känna igen mig i henne, i andra inte alls. Empati är nog det ord som bäst beskriver vad jag känner för henne. Det är inte klokt vilken påverkan föräldrar har på sina barn. Hur de kan överföra sina rädslor på dem. Och de där vännerna ... de ska prompt tvinga på Malena sitt sätt att leva. Alla måste väl vilja ha man och barn och allt? Om dem tycker jag inte.

Det finns ganska många sidoberättelser och det är just precis vad de är. Vi får inte veta mycket om dem. De bara finns där i bakgrunden och lyfter fram det som är huvudtemat. Vad är ansvar? Hur mycket ansvar har man för andras liv? Andras val? Sara Kadefors lyckas få in alla möjliga ämnen utan att det känns krystat. Det är berörande på många sätt.

Klichéer finns det en del av, men klichéer är ju klichéer av en anledning. De är helt enkelt vanligt förekommande ute i verkligheten. Slutet är jag inte helt glad i. Att kalla det för ett lyckligt slut stämmer inte, tycker jag. Det finns inga vinnare i den här historien.

Hon som älskade honom är en kärleksroman, men helt utan den där passionerade låt-gå-mentaliteten som brukar överfalla karaktärerna i romance (och som jag har så förfärligt svårt för). Detta är absolut ingen romance. Här finns det eftertanke. Och omtanke. Om andra.

Goodreads hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 146 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Hon som älskade honom: Bokgalleriet, Bokblomma och och dagarna går.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag har tyckt om alla böcker jag har läst av henne. De är liksom djupa, men utan att vara tunga.

      Radera