onsdag 19 augusti 2020

"MemoRandum" av Anders de la Motte

Författare: Anders de la Motte
Titel: MemoRandum
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 397
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: MemoRandum 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2020




Första meningen: Blåljus... det är hans första tydliga tanke efter att han slagit upp ögonen.

Baksidetext
David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en våldsam bilolycka förlorar han minnet. Tappar kontrollen över sitt avancerade nät av svek och lögner. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören "Janus", som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja "Janus" rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag Anders de la Mottes förra serie, den om HP Pettersson, som jag uppskattade väldigt mycket. Självfallet så köpte jag då även denna första del i hans andra serie (och även andra delen, faktiskt), men den har av någon outgrundlig anledning fått stå oläst. Eftersom det är precis sådant här jag vill åtgärda med min utmaning Vi möts igen så tog jag med MemoRandum där i år och det är jag inte alls ledsen för.

Jag är lite besviken på att även denna utspelar sig i Stockholm. Författaren bor ju i Skåne så jag hade hoppats på den miljön, men kanske bodde han i Stockholm när han skrev denna. Eller så lever många författare i villfarelsen att alla vill läsa böcker som utspelar sig i Stockholm. Vad vet jag.

Det här är smart, ovisst och hårdkokt. Inte hårdkokt på det där lite flåsiga, roliga sättet, utan bara hårdkokt. Det är en snabbläst historia, men inte enkel. Här finns mängder av olika trådar redan från början och det är otroligt spännande att se dem vävas ihop. Det är så otroligt smart gjort. Jag var egentligen aldrig riktigt säker på om jag hejade på de goda eller de onda. Självklart hade jag gissningar och även om de var kvalificerade (och även rätt, visade det sig) så var de just det; gissningar.

Ingen karaktär är egentligen sympatisk, i alla fall inte på något självklart sätt och definitivt inte bara. Tempot är högt och angenämt, mest tack vare de korta besöken i varje tråd. Ibland blir det lite för korta ögonblicksbilder (korta stycken), det blir lite som det jag kallar MTV-klipp, men det stör egentligen inte. Slutstriden hade passat i vilken Hollywood-action som helst. Och jag vet inte om jag menar det på ett bra eller dåligt sätt.

Jag har ju mängder av gånger sagt att jag inte alls uppskattar att läsa om korrumperade poliser och andra myndighetspersoner. Det här påståendet behöver uppenbarligen ett klarläggande, för det här gillar jag ju. Skillnaden är att det funkar för mig så länge det inte är de som samtidigt ska vara "hjältarna".

När MemoRandum slutar undrar jag lite försynt vem som eventuellt kan vara kvar till nästa del. Det bästa av allt är ändå att det inte finns några lösa trådar och inga oklarheter. En del skitstövlar går fortfarande ostraffade, men det kanske löser sig i UltiMatum.

Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 519 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om MemoRandum: Lottens bokblogg, Bokberoende och En bok om dagen håller doktorn borta.

4 kommentarer:

  1. Verkar lovande. Har läst flera böcker av de la Motte, inklusive Geim-trilogin, han är ofta mycket underhållande. Lägger den på min mentala läslista.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bara läst hans geim-trilogi innan denna, men jag har alla hans böcker i hyllan 🙂

      Radera
  2. Jag minns det som att jag tyckte den var välskriven men lite för hårdkokt för min smak. Men jag borde definitivt läsa mer av delaMotte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar nog hårdkokt, eller i alla fall någon variant av det. Alla funkar dock inte, men denna gjorde det.

      Radera