lördag 31 oktober 2020

"Ett oväntat arv" av Sofia Ymén

Författare: Sofia Ymén
Titel: Ett oväntat arv
Genre: Feelgood
Antal sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kungsbackakvartetten 1
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 14 oktober 2020




Första meningen: Den ljusa morgonen till trots verkade ingen lägga märke till kyrkoherdens herrgårdsvagn när den for förbi i allt annat än en respektfull hastighet.

Baksidetext
När Madeleines föräldrar omkommer i en bilolycka står hon plötsligt ansvarig för hela familjen Fors ägor: en hästgård som vandrat genom släkten i flera generationer. Visserligen delar hon arvet med sin bror Erik, men han är mer intresserad av ryttartävlingar runt om i Europa än att ta hand om gården.

I hovslagaren Henrik, en vän till familjen, finner Madeleine både stöd och en oväntad attraktion. Det finns bara ett problem: Henrik var den som körde föräldrarnas bil natten de krockade.

För att få hjälp med ruljangsen på gården bestämmer sig Madeleine för att skriva varsitt brev till sina tre bästa barndomsvänner tjejerna som precis som henne själv älskade hästar som barn men som idag lever helt andra liv. Kanske kan de enas igen, och samtidigt vända gårdens ekonomi. Men i familjen ruvar hemligheter som kommer att sätta käppar för Madeleines planer.

Min kommentar
Jag blev väldigt taggad när jag såg att Ett oväntat arv skulle bli boken för oktober i Feelgood-Kollektivet. Den lockade mig direkt när jag såg den och främsta anledningen var att den utspelar sig i Kungsbackatrakten, där jag höll till mycket i min ungdom. Någon hästtjej var jag aldrig däremot, även om jag, som vuxen, gick på ridskola i några år. Dock har jag alltid uppskattat hästar som varelse, de är väldigt vackra att titta på.

Det blir ett extra plus för miljöerna, där känner jag mig hemma, och det blir även lite glimtar från Göteborg. Min hemlängtan blir omedelbar. Mina... problem med boken beror på det som jag alltid har svårt för.

Här är ett förfärligt ältande och jag får känslan av korvstoppning, karaktärernas känslor fullkomligt trycks ner i halsen på mig. Oftast får jag veta saker om dem genom att de berättas för mig, i stället för att de visas mig. Och så upprepas det. Om och om igen. Det tar inte speciellt lång tid innan jag ledsnar på det. Min irritation över alla de där människorna som tror sig veta vad som är bäst för någon annan och vad de eventuellt tål att höra växer sig också starkare och starkare.

Karaktärerna är inte speciellt många, men jag tycker inte att jag får lära känna dem på riktigt. Nu är ju detta första delen i en serie så den biten lär ju komma. Madeleine gillar jag nog, egentligen, även om jag inte alltid förstår henne. Till exempel hennes reaktion när Henrik berättar sanningen. Hur kan man bli upprörd av det? Om det hade varit tvärtom så hade jag förstått det.

Jag ställer mig mer än lite frågande till att det tydligen aldrig gjordes någon polisutredning och, ännu konstigare, något arvsskifte har heller inte gjorts. Ett år efter olyckan. Vilket får mig att tänka på titeln, som jag då inte alls förstår. Något oväntat arv var det ju inte tal om.

Ett oväntat arv innehåller inte speciellt mycket hästsnack, det kunde gott ha varit mer. Annars får man precis vad man förväntar sig, varken mer eller mindre. Det är hemligheter, relationer, grannfejder och lite hästar.

Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 46 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Ett oväntat arv: hyllan, malins bokblogg och Barnboksbloggen.

6 kommentarer:

  1. Hm, nu blev jag faktiskt lite mindre sugen på denna men läsas ska den. Den står i bokhyllan och väntar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt många som verkar gilla den riktigt mycket så det kanske bara är jag... 🙂 Jag har inga egentlige trovärdighetskrav när jag läser fiktion, men hela basen som historien vilar på bör vara sannolik. Tycker jag.

      Radera
  2. Jag hoppade över den eftersom den bara fanns som ljudbok i den tjänsten jag har. Och det är så mycket annat jag vill läsa... Blev inte mer sugen nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kom som e-bok på min streamingtjänst samma vecka jag läste den, tror jag. Egentligen var det mest miljön som gjorde att jag verkligen ville läsa den.

      Radera
  3. Jag har varit tveksam till boken och nu är det ingen tvekan längre om hur jag ska göra :). Tack!
    Det fungerar inte för mig med massa ältande och allt för många orimliga detaljer. Eller helt orimliga känsloyttringar. I och för sig vet jag att jag är mer logisk och rationell än majoriteten kvinnor och får tänka på att alla inte är som jag. Sambons kvinnliga släktingar har ett helt annat temperament än vad jag har t.ex :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan absolut relatera till att vara mer logisk och rationell än många andra kvinnor jag känner. Det är ofta jag inte alls kan följa med i deras tankegångar. Ältande går bort i min värld och jag vet inte hur många gånger jag har sagt till, bland annat, kollegor att göra något åt saken eller sluta gnälla 🙂 Det brukar inte vara så uppskattat, men andras gnäll/ältande tar så ohyggligt mycket energi. Från mig.

      Radera