Hett i hyllan #376

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi faktiskt kommit till 2019, slutet av januari.

Jag kan inte sluta gråta av Anne Liljeroth dök upp som en överraskning.

När den här boken dök upp så hade jag ännu inte läst något av henne, men tre böcker stod olästa i hyllan. Nyfiken på henne var jag ju, men ingen av de gamla blev läst ändå. I stället har jag läst två av hennes nyare böcker, som har varit helt okej. Jag borde nog faktiskt ta tag i de där hyllvärmarna. Frågan är väl om jag kan hitta på någon utmaning som passar ...

Så här står det på baksidan:

En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.

Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.

Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?

Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.