lördag 21 maj 2016

"Stryparen" av Jonas Moström

Författare: Jonas Moström
Titel: Stryparen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Axberg och Jensen 7
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 maj 2016




Första meningen: Huvudet bultar.

Baksidetext
Läkaren Erik Jensen har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg, som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde son Alfred, upp jakten på mördaren. Frågan är var de ska börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan offren och varför sker morden på så olika platser?

Utredningen kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter. Och det är bara en tidsfråga innan stryparen slår till igen...

Min kommentar
Ja, jag vet. Jag hade ju bestämt mig för att ge upp den här serien, en gång för alla. Men bara några månader efter att jag hade fattat mitt beslut (efter att ha läst förra delen) så dök denna sjunde del upp i en utförsäljning. Nåja, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...

Det var över tre år sedan jag läste förra delen, men jag kommer väldigt snabbt tillbaka till Axbergs och Jensens värld. En inte helt igenom trevlig upplevelse. Vare sig Johan eller Erik är sympatiska människor och de är så fulla av sig själva och dras med en helt fantastisk dubbelmoral. Det är fortfarande alldeles för mycket ältande av personliga problem. Jag är så less på Johan och hans gnällande, för att inte tala om hans oförmåga att bestämma sig, allt för att han är så otroligt konflikträdd så man undrar hur i hela friden han lyckades bli polis. Och Erik? Jag vet inte vad jag ska säga om hans brist på omdöme och förmåga att dra logiska slutsatser. Men faktum är att jag tycker det är ganska kul att läsa om deras våndor...

Det vimlar av karaktärer i den här boken och man träffar på inte mindre än tjugo personer på nästan lika många sidor. Jag uppskattar inte alls när en författare slänger in en hel drös personer som egentligen inte behövs. Vare sig för att driva historien framåt eller för att ha misstänkta att gissa på. Som vanligt så finns här också en del samhällskritik och då speciellt när det gäller neddragningar i vården och jag tycker det vävs in på ett bra och trovärdigt sätt.

Språket är rappt och för det mesta har jag inget att klaga på, men alla dessa upprepningar och att det isar/bränner i Johan stup i kvarten, är det verkligen nödvändigt? Och uttrycket vägra i sten, var i hela friden kommer det ifrån? Kanske är det ett lokalt uttryck och det kan jag köpa, men om jag hade räknat hur många gånger det förekom...

Mitt största problem med den här boken är nog ändå trovärdighetsfaktorn. Jag kan gå med på en hel del konstigheter, men inte gärna i samma bok. För det första; ett insnöat sjukhus. Det känns inte speciellt sannolikt. Antalet mord överstiger gott och väl vad som är trovärdigt på en så begränsad plats. Jag känner mig också tveksam till hur troligt det är att så många har en liten fickkniv i fickan, som de gillar att sticka sig i fingret med. Det finns också på tok för många sammanträffanden och trådar hit och dit. Alldeles för tillkrånglat och otroligt.

Men min största invändning är nog: Har den som skrivit baksidetexten läst boken?

Överraskande nog så tyckte jag att det här var en helt OK bok, även om alla ingredienser jag tidigare har stört mig på fortfarande finns kvar. Nästa del, Storsjöodjuret, står redan i hyllan och jag är väldigt nyfiken på om jag någon gång ska få veta vad som egentligen hände Johans föräldrar.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,23 (beräknat på 122 betyg).
Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Stryparen: Lotten, Läsa & Lyssna och Bokälskaren.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Det här är en av de svagare faktiskt. Jag minns den här som exempel på en usel baksidestext som visar att man inte läst boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan hända att jag kom på hur jag skulle läsa de här böckerna nu, så jag inte blir så irriterad :) Vi får se om det funkar när jag läser nästa.

      Radera
  2. Det var nog ungefär samma betyg jag gav den.

    SvaraRadera