måndag 23 augusti 2021

Film: Luca (2021)

Titel: Luca
Originaltitel: Luca
Genre: Animerat
Regissör: Enrico Casarosa
Manus: Enrico Casaros, Jesse Andrews, Simon Stephenson
Skådespelare: Jacob Tremblay Jack Dylan Grazer, Emma Berman, Maya Rudolph, Marco Barricelli
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 31 juli 2021




Handling
Luca är ett ungt sjömonster som bor under vattenytan nära Italiens kust. Eller egentligen... i hans värld är det han som är normal och människorna som är läskiga. Trots sin rädsla för dem kan han inte låta bli att vara nyfiken på dem. När han träffar den kaxige Alberto upptäcker han något som hans familj har dolt för honom: när han blir torr förändras han till människa.

Med denna fantastiska upptäckt vågar Luca sig upp till ytan med sin nyfunna vän Alberto. Tillsammans upptäcker de allt det coola med människovärlden, som pasta, gafflar, katter – och vespor.

Min kommentar
Vi har ju ett tag haft ett projekt att se alla Disneyfilmer och nu har vi kommit så långt tillbaka i tiden att vi började känns oss sugna på något nyare. Alltså tog vi med även Pixar i ekvationen. Luca är alldeles ny, i alla fall från i år, och en lite trist lördag innan semestern tog slut så kändes det som att det var dags för den.

Man kan nog säga att jag faller som en fura, redan i början, när Luca vallar de där småfiskarna. Som låter "bä". Han har till och med en herdekäpp. Det är definitivt min typ av humor.

Det här är en film om vänskap, om att ställa upp. Men också om att inte försöka dölja vem man är, man kan ju liksom inte vara någon annan än sig själv. Som vuxen kan jag eventuellt tycka att bakgrund och drivkraft brister lite, men jag är osäker på om jag som liten alltid hade en logisk anledning att göra något. Ibland behövs det inte mer än att man ser upp till någon, som Luca gör till Alberto. Alberto blir något av en storebror och Luca vill verkligen vara precis som han. Ända tills Luca har skaffat sig en egen uppfattning om saker och ting. Och vad som är viktigt.

Giulia är nog den jag gillar mest. Hennes versioner av svordomar funderar jag på att ta till mig och börja använda. Hennes pappa är inte heller så dum. Eller Lucas mormor, som är med på tok för lite. För att inte tala om hur mycket jag gillar den italienska formen av triathlon; simma, cykla, äta pasta.

Enrico Casarosa, som är regissör, passar verkligen på att göra reklam för Italien. Byn Porto Rossa är tydligen inspirerad av området Cinque Terre och påminner inte så lite om byn i Aquaman. Innan jag uppmärksammade det så var jag säker på att jag faktiskt har varit där, men nej, alla små mysiga italienska byar vid vatten liknar nog varandra. I alla fall så får filmen mig att längta mig fördärvad efter Italien.

Luca är en charmig, varm och tänkvärd historia. Här finns ingen komplicerad story, inga tillkrånglade karaktärer och humorn är enkel. Back to basic, liksom. Helt enkelt ett vinnande koncept.



Letterboxd hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 235 577 betyg).
IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 80 463 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar