"Den långa vägen hem" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Den långa vägen hem
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The long way home
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 10
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 augusti 2021




Första meningen: Medan Clara Morrow gick närmare undrade hon om han skulle upprepa samma sak som han hade gjort varje morgon.

Baksidetext
Före detta kriminalkommissarie Armand Gamache är lyckligt pensionerad i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow.

Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok - "Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ" - och reser sig sedan upp och följer med Clara.

Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir, Clara och vännen Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Québec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ - en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär. Resan tar dem till mynningen av St Lawrencefloden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det "landet Gud gav Kain".

Och här konfronteras de med den skada som kan orsakas av "en själ sjuk av synd"...

Min kommentar
Louise Pennys serie om Armand Gamache är en av de bästa serier jag läst, om inte till och med den allra bästa. Och jag läser en del serier. Med Den långa vägen hem så har vi kommit till den tionde delen och även om den är väldigt annorlunda jämfört med de tidigare så är det osannolikt bra. Med tanke på att det ju faktiskt är tionde delen.

Något som kännetecknar hela den här serien är lugnet. Vilket ju kanske kan låta lite märkligt med tanke på att det är deckare. Det är alltid så mycket att fundera på här och då menar jag inte deckargåtan. Många funderingar väcks, många av dem filosofiska, om moral och livet i stort. Hur det känns att ha varit med om något traumatiskt. Hur det känns att ha en närstående som har varit med om något traumatiskt. Hur det känns att sakna någon. Och hur man går vidare.

Miljön är också något som är speciellt i de här böckerna, framför allt då den lilla fiktiva byn Three Pines. Som man egentligen bara hittar om man behöver den. Tyvärr så befinner vi oss inte så mycket där den här gången. Det gör inte jättemycket, för i stället får jag stifta bekantskap med den spännande parken The Garden of Cosmic Speculation, nära Dumfries i Skottland, som fick mig att googla som en tok. Dit vill jag åka! Vi får även en liten guidad tur i området kring Saint Lawrence-floden i sydöstra hörnet av Kanada. Mest området Baie-Saint-Paul, men också den säregna och nästan övergivna byn La Tabatière. Även dit hade jag gärna tagit en tur.

Som man kanske förstår av ovanstående så läser man inte dessa böcker som rena deckare, men det finns ju så klart ett mysterium. Den här gången kan man nog säga att Clara tar över taktpinnen och jag kan omöjligt tycka att det är bra när en så naiv och känslostyrd person ska leda en (privat)utredning. Hon gör mig nog mest lite irriterad, faktiskt. Det brukar hon inte göra. Hon har mer eller mindre tagit över huvudrollen och det tycker jag, som verkligen gillar Gamache (och Jean Guy), är synd. Både Gamache och Jean Guy känns lite som bifigurer. Dessutom verkar det som att Gamache har blivit lite trög efter pensioneringen för han kan inte längre tänka logiskt. Jag tyckte allt var uppenbart och jag ville så gärna skrika svaret till honom.

Jag är inte ett dugg intresserad av konst och här är det väääldigt mycket tittande på och tolkande av tavlor. Navelskåderi av högsta klass. Men under över alla under, jag blir inte uttråkad. I stället blir detta en rejäl djupdykning ner i människans allra innersta. Trots allt mörker så är det en vacker resa. Och en spännande historia.

Eftersom vi inte är i Three Pines i någon större omfattning så blir det inte så mycket av mina favoritkaraktärer. Ruth får nog vara med mest av alla de som är kvar där och det tackar jag för. Hon är bara så underbar, så missförstådd av så många. Olivier och Gabri är nästan inte med alls. Jag hoppas att nästa bok åtgärdar den saknaden.

Det går inte att sätta något annat betyg än en fyra på Den långa vägen hem. Det verkar inte spela någon roll vad Louise Penny hittar på. Jag gillar det ändå. Jag har förstått det som att nästa bok utspelar sig i september och då jag läser böckerna efter årstid så blir ju den stora frågan om jag ska läsa den om bara en månad eller om jag ska vänta i ett helt år... Äsch, vem försöker jag lura? Egentligen? Till min stora glädje så såg jag också att tolfte delen släpps nu i september. Yay!

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,06 i genomsnitt (beräknat på 46 279 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den långa vägen hem: Bokstunder, Kapprakt och Fiktiviteter (engelsk utgåva).