onsdag 14 augusti 2019

"Silvervägen" av Stina Jackson

Författare: Stina Jackson
Titel: Silvervägen
Genre: Thriller
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juli 2019




Första meningen: Ljuset.

Baksidetext
Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Min kommentar
Den här boken har ju fått väldigt mycket uppmärksamhet, bland annat blev den utsedd till Årets bästa kriminalroman 2018 av Svenska Deckarakademin. I år är den en av tolv nominerade till Årets bok av Bonniers Bokklubbar. Jag tror inte jag har läst en negativ mening om Silvervägen. Det är en av förklaringarna till att jag läser den först nu, jag ville att hajpen skulle lägga sig lite, annars kanske mina förväntningar skulle krossa boken.

Jag har aldrig varit norr om Sälen (i Sverige) så jag kan inte alls uttala mig om miljön är verklighetstrogen eller ej. I mitt huvud är den i alla fall det. Precis så här föreställer jag mig naturen där långt uppe i norr. Stämningen är helt fantastisk, nästan suggestiv. Det enda som stör är myggens inande. Och det menar jag bokstavligt. Inande och olika former av det upprepas så till den milda grad. Kanske är det medvetet för att sätta stämningen och det funkar de första tio gångerna eller så. Sedan blir det bara störigt.

Leffe träffar på de mest udda typer på sina irrfärder i ödsligheten. Här finns läskiga preppers, fulla av konspirationsteorier. Det är bara foliehatten som saknas. Här finns läskiga ensamma män, med porrtidningssamlingar eller vapen. Gemensamt för alla som han träffar är att de lever i samhällets utkant, de är inte riktigt accepterade. Leffe och Meja är lättast att relatera till, för mig. De känns mest "normala" och jag har så lätt för att känna Leffes frustration över de där människorna som hellre stoltserar med sin sorg på Facebook än gör något konkret.

I början förstår jag inte riktigt sambandet mellan de två trådarna (nej, jag hade inte läst baksidetexten och nej, jag visste faktiskt inte vad boken handlade om) och jag blir lite förvirrad. Jag vet inte ens om de utspelar sig samtidigt, men jag bestämmer mig för att strunta i det och bara läsa vidare med förhoppningen att det skulle ge sig. Det gjorde det.

Det är väldigt långsamt och stämningsfullt berättat, nästan vackert. Trots skitigheten. Speciellt första halvan, under uppbyggnadsfasen, där obehagskänslan var väldigt stor. Jag tycker Silvervägen byter skepnad i andra halvan och blir en helt annan bok. I andra halvan blir allt alldeles för uppenbart och en något repetitiv transportsträcka till slutet. Ett slut som blir lite dussinvara. Jag är inte helt förtjust i den typen av upplösning där förövaren berättar allt för sitt offer, det känns alldeles för enkelt och det hade inte behövts. Jag tror att vi alla fattade ändå.

Jag skulle absolut inte kalla Silvervägen för deckare, eventuellt kan det vara en thriller, men framför allt så är det ett drama. Lite som Ane Riels Kåda. Det är synd att sådana böcker klassas som deckare, men de som ratar en hel genre medan de upprepar sitt mantra "deckare är dålig litteratur" får helt enkelt skylla sig själva när de missar de här guldkornen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 1 624 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Silvervägen: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Just nu - just här.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Jag var ju helt fast i det suggestiva och tyckte den var väldigt bra. Håller helt med om reflektionen om genrer. Det finns en baksida när den kategoriseras som det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskade första halvan av boken, den var helt magisk. Sedan blev den nästan en dussinbok.

      Radera
  2. Håller med dig om både de där om myggorna, väldigit irriterande och att andra halvan var lite väl uppenbar och påminde om andra böcker.
    Fast ändå en bra bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föll ju som en fura direkt från start, den där fantastiska öppningen var otrolig. Det var synd att det inte höll hela vägen.

      Radera