lördag 14 augusti 2021

"Svart sommar" av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Svart sommar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 400
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Black summer
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juli 2021




Första meningen: Min kropp äter sig själv.

Baksidetext
Jared Keaton avtjänar en livstids fängelsedom för mordet på sin egen dotter, Elizabeth. Keaton är före detta stjärnkock, charmig och karismatisk - och en psykopat. Elizabeths kropp återfanns aldrig och Jack Keaton dömdes främst på kriminalkommissarie Washington Poes vittnesmål.

När en ung kvinna stapplar in på en ensligt belägen polisstation med oemotsägliga bevis på att hon är Elizabeth Keaton, hamnar Poe därför i fel ände av en brottsutredning något som kan komma att kosta honom mycket mer än hans karriär. Med hjälp av den enda person han litar på, den lysande men socialt tafflliga Tilly Bradshaw, måste han besvara den verkligt ofrånkomliga frågan: Hur kan en människa vara samtidigt levande och död? Så försvinner Elizabeth igen, lika plötsligt som hon dök upp. Och samtliga spår i utredningen leder tillbaka till Washington Poe...

Min kommentar
Förra året läste jag första delen i den här serien och även om det fanns en del där som jag inte var så förtjust i så gillade jag det mesta. När jag såg att Svart sommar var på gång så visste jag direkt att jag ville läsa den. Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna med den nu på sommaren, men tack vare ett riktigt bra läsflyt så funkade det. Och boken lästes ut på endast tre dagar.

Miljön är densamma som i förra boken och den känns helt rätt för den här typen av berättelse. Naturen är ogästvänlig, men vacker, och det är långt mellan husen. Stephen Booths böcker om Ben Cooper och Diane Fry utspelar sig i ungefär samma område och även i en av de böckerna förekommer de här [spoiler]läskiga bunkrarna. Ett väldigt tacksamt ställe att gömma saker/kroppar i.[/spoiler] Poes lilla ödsliga stuga lockar mig. Tänk att få sitta där. Helt ifred.

Egentligen är det nog ovanligt få karaktärer här för att vara en brittisk deckare, men de som är med är riktigt bra. Tilly är ju min stora favorit, men även Poe är ganska lätt att tycka om. Numer. Speciellt gillar jag samspelet mellan dem. Detta är ett samarbete som har gjort dem båda till bättre personer. Och hur mycket Tilly det än är så vill jag ha mer! Här finns också, annorlunda nog, duktiga och lojala chefer, vilket känns oerhört skönt och bra.

Det finns en hel del humor, av den lågmälda sorten, och jag kommer på mig själv med att le flera gånger. Vilket kan låta lite märkligt, eftersom det här är en grym berättelse. Man får inte så mycket detaljer, det mesta får man tänka sig själv och det är många gånger värre. Överraskande nog så förekommer det ett ganska lång del om mat och det är alltid glädjande.

Avslutet påminner om det i förra boken. Allt förklaras för läsaren genom ett slags samtal mellan två personer. Jag är inte alls glad i det upplägget, men här blir det åtminstone lite mer naturligt. En del av historien var uppenbar, däremot var det inte helt klart med "hur" och det är alltid intressant. Som vanligt så har jag lite minnesproblem och jag måste erkänna att jag inte alls minns det traumatiska med Poes mamma. Inte heller kan jag komma ihåg varför (eller ens om) jag ska komma ihåg Wardle och hans agg mot Poe.

Svart sommar är klurig, spännande och väldigt snabbläst. Kanske mest tack vare att det nästan är omöjligt att sluta läsa. De korta kapitlen hjälper också till. Nu hoppas jag bara att den tredje delen snart översätts. Till min stora glädje ser jag att den tydligen ska komma i oktober. Jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Goodreads hade den 4,50 i genomsnitt (beräknat på 3 463 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Svart sommar: DAST Magazine, Bokdamen (engelsk utgåva) och Fiktiviteter (engelsk utgåva).

2 kommentarer:

  1. Just ja, den här vill jag läsa. Har den inte än dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så lätt att glömma bort vilka böcker man vill läsa. Tack och lov så finns det alltid någon där som påminner en 😁

      Radera