Bok: Tidvatten av Philippa Gregory

Författare: Philippa Gregory
Titel: Tidvatten
Genre: Drama
Antal sidor: 489
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tidelands
Översättare: Annika Sundberg
Serie: Fairmile 1
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 april 2022




Första meningen: Kyrkan reste sig grå mot den ljusare himlen, klocktornet mörkt mot de mörkare molnen.

Baksidetext
Det är midsommarafton 1648 och England är mitt uppe i ett inbördeskrig mellan den lömske kung Karl I och det rebelliska parlamentet. Konflikten sträcker sig till de mest avlägsna delarna av landet, ända till tidvattenområdena i söder.

Alinor kommer från en släkt med en lång rad av läkekvinnor. I ett sista försök att bryta sig loss från sin våldsamme make står hon en natt under fullmånen på en kyrkogård, och väntar på en vålnad som ska uttala orden som befriar henne. Men istället möter hon James, en ung man på rymmen, och visar honom vägen genom tidvattenområdets förrädiska landskap. Bortom allt förnuft faller de handlöst för varandra.

I en tid av oro och vidskepelse skapar Alinors kunskaper om läkekonst och örter misstanke hos befolkningen i den lilla byn, och hennes skönhet och ambition väcker avund. Snart tar rädslan och avundsjukan över, och byborna bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Min kommentar
Tidvatten dök upp här som en överraskning för ett bra tag sedan. Eftersom den inte alls kvalificerar sig till genrer jag brukar läsa, numera, så har den förblivit oläst. Historiska romaner slukade jag när jag var i 20-årsåldern och förmodligen överdoserade jag för sedan dess lockar de inte alls. Speciellt inte när de även innehåller romantik, vilket de ju ofta gör. I år tog jag med den i min Boktolva, så att den säkert skulle bli läst.

Historien här är både spännande och intressant, men tyvärr så berättas den med alldeles för många ord. Ibland känns det som om varenda rörelse beskrivs, i detalj, och vi får höra samma saker/händelser om och om igen. Allt blir liksom samma likadant. Det är ju egentligen mycket intressant hur folk levde i mitten av 1600-talet, första gången det berättas, men jag orkar knappt läsa alla ord. Det tar sig i alla fall mot slutet, eller så vänjer jag mig.

Min första tanke när jag börjar läsa, eller får höra vad huvudpersonen heter i efternamn (Reekie) är att det är ju ett kul efternamn att ha... Alla de "fattiga" verkar ha efternamn som talar om vad de gör, som Miller och Ferryman. Rent generellt så tycker jag att det i alla fall är mer intressant att läsa om vanliga människor än om kungligheter. Jag har inget alls gemensamt med kungligheter.

Miljön här är fantastisk, även om jag som vanligt har problem att få ihop hur det ser ut på grund av alltför många detaljer. Då är Google Maps en guldgruva. Jag skulle gärna åka dit och se själv. De historiska händelserna verkar stämma, såvitt jag kan förstå, och jag var ju tvungen att googla även dem. Det är en rent förfärlig historia det här och det allra värsta är att det är trovärdigt. Det är inte klokt vad människor kan göra mot andra människor. Det finns ju en del som jag tycker inte stämmer/inte är trovärdigt. Som till exempel mor-/dotter-relationen. Jag har svårt att tro att ett barn skulle våga svara/prata till sin mor som Alys gör. Alys är för övrigt en hemsk människa och jag har också en aning svårt att tro att hon, med den uppfostran hon har fått, skulle göra som hon gjorde.

Kärlekshistorien som figurerar i bakgrunden känner jag mig en aning tveksam till och för min del så hade den inte behövts överhuvudtaget. Om den hade plockats bort så skulle boken kunna ha kortats ner rejält, vilket borde ha gjorts på något sätt. En lösning hade varit att, förutom att plocka bort kärlekshistorien, ta bort alla upprepningar. Det hade haft ungefär samma effekt.

Slutet på Tidvatten är riktigt bra, men jag tror inte att det hjälper. Förmodligen kommer jag inte att läsa fortsättningen, som är nästan lika tjock och utspelar sig 21 år senare.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 21 246 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Tidvatten: Idas recensioner och Bokprataren.