söndag 27 december 2020

Smakebit på søndag: De vackra döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är julen över och jag hoppas att den har varit så bra den kan för alla, detta märkliga år. Jag hoppas verkligen att 2021 blir bättre. De närmaste två veckorna är i alla fall en av årets höjdpunkter (även vanliga, normala år) igång; junior-VM i ishockey. Jag ser så mycket fram emot att titta på hockey igen.

Eftersom jag har varit ledig ett tag så har det blivit en hel del läsning och jag är helt utanför planeringen nu. Jag kände att det var dags för ännu en Belinda Bauer, den här gången hennes De vackra döda. Den har börjat bra i alla fall.

Min smakebit är från sida 81:
Hela livet hade mördaren inväntat sin död.
    Hans tidigaste minne var att vakna i en sjukhussäng med en främmande människas hjärta i bröstet, och en läkare som mumlade nära intill: Han lever på lånad tid..."
    Orden som han nätt och jämnt hade uppsnappat gjorde honom förvirrad, och de skulle förfölja honom från och med det ögonblicket.
    Hur mycket tid hade han lånat? En vecka? Ett år? Tio år? Av vem hade han lånat sin tid? Skulle han bli tvungen att betala tillbaka den? Och vad skulle hända när hans tid tog slut?
    Kunde han låna mer?

24 kommentarer:

  1. gillat de jag läst av Bauer, tack för smakbiten, god fortsättning.

    SvaraRadera
  2. det måste ha varit märkligt att vakna upp till en sådan replik och en kan förstå att den följde honom. gillar också Belinda Bauer. tack för smakebiten och god fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, speciellt som barn tolkar saker lite mer bokstavligt än man gör som vuxen. Jag har nog egentligen aldrig blivit riktigt besviken på Bauer.

      Radera
  3. Det var en märklig, intresseskapande smakbit.

    SvaraRadera
  4. Läst en annan bok av Bauer, var ganska ok om jag minns rätt. Blir lite nyfiken på den här. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att den här kommer att vara lite mer än okej. Den är lite makaber, men det brukar nog hennes böcker vara.

      Radera
  5. Oj så många nya deckare du har på lut, du måtte ha varit snäll! Det är inte min genre, o inte vill jag att någon annans hjärta bankar i bröstet heller. Tack för smakbit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen mer thriller än deckare, men det är ju nästan samma sak. Jag hade nog gärna haft någon annans hjärta bultande i bröstet om mitt eget hade lagt av.

      Radera
  6. Den här står på min lista att läsa också! Jag gillar att Bauers böcker (de jag läst hittills alltså) är så olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är inte speciellt lika varandra och denna är nog än mer olika. Den handlar inte om utsatta barn.

      Radera
  7. Det var ett intressant citat, man kan ju faktiskt undra vem tiden lånas ifrån?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här killen har en alldeles speciell lösning på den frågan...

      Radera
  8. Har fortfarande inte läst något av Bauer. Måste ta tag i det.
    Tack för smakbiten"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i stort sett gillat allt jag läst av henne.

      Radera
  9. Haha, "helt utanför planeringen". Jo, det är lätt hänt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju några dagar här som på något sätt är ingenmansland, vad gäller planering. 2021 har ju inte startat upp än 😁

      Radera
  10. Belinda Bauer har jag inte läst. Men har nog allmänt bestämt kommit bort från kriminalromanerna ganska mycket under senare tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle nog inte kalla detta för en deckare, det är mycket mer en thriller. Om man nu bryr sig om den skillnaden 🙂

      Radera
  11. Men hu! Det där lät ju läskigt. Tycker att författarnamnet låter bekant, jag får googla lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Belinda Bauer är, i mina ögon, att betrakta som ett säkert kort. Hon skriver ganska makabra historier, men utan att det blir blodigt eller groteskt (tycker jag då 🙂). Och så har hon den lite roliga vanan att återanvända sina karaktärer. I den här boken dyker det upp en från den förra jag läste, men det är ändå ingen serie.

      Radera