"Sommaren utan regn" av Maggie O'Farrell

Författare: Maggie O'Farrell
Titel: Sommaren utan regn
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Instructions for a heatwave
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Serie: -
Förlag: Etta
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juli 2021




Första meningen: Hettan, hettan.

Baksidetext
London, juli 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.

Min kommentar
Sommaren utan regn har funnits på min läslista väldigt länge (köptes på bokrean 2017) och jag har väl alltid tänkt att den lämpar sig bäst för läsning på sommaren. Någon gång i vintras skrev jag upp den på minneslistan för juli, så jag inte skulle glömma bort den. Jag hade nog ingen egentlig uppfattning om vad den handlar om, men förmodligen trodde jag att den skulle handla om en värmebölja. Speciellt med tanke på originaltiteln.

Det börjar bra och jag blir lite nyfiken på den här dysfunktionella familjen. Tempot är långsamt och passar bra till värmeböljan, som i stort sett inte nämns. När alla barnen har kommit hem för att hjälpa mamma så går det lite i stå. Eller egentligen så blir det då mer hysteriskt när alla fyra är tillsammans och ibland slår det över och blir mer buskis än drama.

Karaktärerna är inte många och de är inte heller speciellt lätta att tycka om. Michael Francis är en riktig mansgris (även med 1976 års måttstock). Han tycker att allt ska vara som vanligt. Då är ju han lycklig. Eller nja, han är en ganska bitter man. Han fick ju ge upp alla sina planer för framtiden, men det fick även hans fru göra. Monica är den typiska duktiga flickan och det finns egentligen inte mer att säga om den typen. Båda de här äldre barnen sitter fortfarande fast i navelsträngen. Aoife är den yngsta och den enda som har lyckats bryta sig loss från sin dominanta och fördömande mamma. Deras mor... ja, hon förkroppsligar allt som man kan tycka vara fel med religion. Hon är en hycklande och falsk ögontjänare. Hon är inte god, hon bara agerar som att hon vore det.

Berättelsen är strösslad med tillbakablickar, utan att de på något sätt särskiljs från resten av texten. Det här gör det lite hoppigt och rörigt, men det är ändå tillbakablickarna jag gillar mest. Det är här historien finns. Om man tittar krasst på det så är det lite småtråkigt, det händer inte speciellt mycket, men det blir ändå intressant. Tack vare sättet det berättas på.

Det känns som att jag hade gillat den här boken mer om formateringen hade varit annorlunda. Kapitlen är evighetslånga och det finns i stort sett inga naturliga ställen att pausa på. Jag tycker verkligen om innehållet, men jag blir stressad av att läsa en bok som nästan kräver att jag har minst en timme att lägga på den. Varje gång. Det har jag väldigt sällan på vardagarna.

Sommaren utan regn handlar om familjehemligheter, missförstånd (som lätt hade kunnat undvikas om de bara pratade med varandra, men så är det väl alltid) och korkade val (vem har inte gjort det?). Detta är det första jag läser av Maggie O'Farrell och det är fullt möjligt att det blir mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 17 657 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sommaren utan regn: Lottens bokblogg, Fiktiviteter och Bloggbohemen.