"Det ondas väsen" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Det ondas väsen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 446
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The nature of the beast
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 11
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 september 2021




Första meningen: Springa, springa, snubbla, springa.

Baksidetext
Knappt en dag passerar utan att nioårige Laurent Lepage ropar varg. Beväpnad med käpp och kottar gör han allt som står i hans makt för att freda den lilla byn Three Pines mot yttre hot, allt från rymdinvasioner och bevingade monster till vandrande träd och dinosaurier. Hans berättelser är så osannolika att ingen tror honom, inklusive paret Armand och Reine-Marie Gamache. Men när pojken försvinner tvingas byborna överväga om någon av hans egendomliga historier trots allt kan ha varit sann.

Och så börjar ett frenetiskt sökande efter pojken och sanningen. Det man upptäcker djupt inne i skogen startar en kedja av händelser som leder till mord, till ett gammalt brott, ett gammalt svek och ända fram till poeten Ruth Zardos ytterdörr. Och nu är det nu, skriver poeten. Och det mörka är här.

Armand Gamache - tidigare chef på mordroteln i Québec - tvingas inse att han genom att inte tro pojken själv har spelat en fasansfull roll i det som nu är på väg att hända...

Min kommentar
Jag älskar deckarserier, vilket kanske inte kommer som någon större överraskning, men det är väldigt sällan som en serie håller en jämn och hög nivå i fler än fyra-fem böcker. Det ondas väsen är elfte delen och man skulle kunna tro att det nu går på tomgång. Inget kan vara mer fel. Det här är så löjligt bra.

Den här gången kretsar faktiskt historien kring en verklig person och hans... verk, vilket är ett spännande sätt att skapa en berättelse. Som en bonus så lär jag mig massor om väldigt olika saker, bland annat känns det som att jag börjar bli expert på kanadensiskt rättsväsende. De har en del saker för sig som jag aldrig har hört om någon annanstans. I alla fall, det här är på riktigt en förfärlig historia, både den verkliga och den påhittade, och en, vad det verkar, förfärlig person.

Trots att vi befinner oss i Three Pines i stort sett hela tiden så får mina gamla vänner från byn inte så stort utrymme här. Det tycker jag är lite synd. Jag saknar dem. Samtidigt så dyker det upp personer, som bor där, som jag aldrig har hört talas om tidigare. Det känns lite märkligt, så här i elfte delen och jag vet inte hur många år. Kanske är byn större än vad jag har fått intryck av.

Jag känner det som att varje bok nu är annorlunda jämfört med de tidigare. Det är inte nödvändigtvis av ondo. Den här historien är lite mindre Morden i Midsomer och lite mer en spionthriller. Även om jag reagerar på förändringarna så accepterar jag dem och det får man nog se som en bekräftelse på hur bra detta egentligen är. Louise Penny lyckas väldigt bra med att föra in nya element. Kanske är det också tack vare detta som serien fortfarande är fantastiskt bra.

Rent generellt så tycker jag att böckerna har blivit mörkare sedan allt började. Dock har det alltid varit så att under den bedrägligt myspysiga ytan så lurar nattsvart mörker och det har bara blivit tydligare och tydligare. Det finns så många bottnar och det är så otroligt skickligt att få ihop alla olika delar, helt utan kanter. Fullständigt sömlöst. Här finns inget som skaver, inget onödigt. Bara ett stadigt flow, allt liksom bara flyter på.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om Det ondas väsen. Förutom det att om du ännu inte har börjat läsa den här serien, gör det! Lite kuriosa är att det tydligen finns en film om mannen som är bakgrunden till alltihop, Doomsday gun. Om jag hittar den på en streamingtjänst så kan det kan hända att jag ser den.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 43 219 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Det ondas väsen: Bokstunder, Snowglitter och Läsbulle.