torsdag 28 mars 2013

"Norrlands svårmod" av Therése Söderlind

Genre: Drama
Antal sidor: 446
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 mars 2013






Första meningen: Ljudet fick honom att stanna.

Baksidetext
Det är nästan ljudlöst att kliva över myrmark i torrt väder. Varje steg sjunker ner en aning, varje andetag är lugnare. Genom öppningen mellan träden kommer älgpasset snart att synas ...

Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan - något som kom att förändra en familjs liv för evigt.

Anna växer upp i en stökig men kärleksfull omgivning med mor, far och två äldre bröder. I samband med en älgjakt försvinner brodern Charlie spårlöst, vilket blir den utlösande faktorn för familjens sönderfall.

Den sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en ny familj. Under uppväxten hanterar hon minnena från Ringarkläppen och sin begynnande sexualitet på sitt eget sätt.

Anna hinner bli ung kvinna innan allt kommer ikapp henne. Det förflutna har då blivit ett garn i vars tåtar omgivningen rycker och nystar tills det kommer upp så oväntade och skrämmande saker att det inte längre går att gömma sig. Vad hände egentligen Charlie? Varför hittade man honom aldrig? Och den andre brodern, vart tog han vägen? Varför var avgrunden så djup och så lockande att Annas mamma och pappa inte kunde värja sig?

Min kommentar
Det här var en besvärlig historia. Både berättelsen i sig och att skriva om den. Var i hela friden ska man börja med att skriva om en så här, faktiskt, deprimerande historia. Nu har jag aldrig varit i Norrland och jag känner inte heller så många norrlänningar att jag med bestämdhet kan säga att ja, så här är det/de. Men för mig känns det ändå som att detta bara hade kunnat utspela sig där. Tystlåtna, starka människor som klarar sig själva och har enormt stora hjärtan. Ja, mina fördomar späs på i alla fall.

Detta är alltså Therése Söderlinds debut och så mycket kan jag säga att jag tyckte den var väldigt välskriven och jag börjar så smått undra om det här sättet att skriva är typiskt norrländska kvinnor (tänk Åsa Larsson). Här är det relationerna och människorna som står i centrum och det är absolut ingen deckare, tro inte det, även om det nu finns ett par gåtor som ska lösas. Lösningen får vi så sakteliga reda på, genom att få Annas berättelse, vid 6, 7, 13 och 23 års ålder. Ganska snart märker man att denna tragiska historia blir så mycket värre av att ingen pratar med någon, alla bara gissar och förutsätter det värsta.

När jag läser om stackars Annas uppväxt, med två ganska så självupptagna föräldrar och sedan med en tigande moster och hennes man, så blir jag riktigt ledsen. Hur kan man utsätta ett barn för ovisshetens kval? Det är alltid bättre att veta, då har man i alla fall något att bearbeta. På grund av alla händelser och människornas sätt att hantera det så blir Anna otroligt utagerande och självupptagen. Förmodligen som ett slags skydd. På något sätt verkar det som att hon vill skada sig själv, för att sorgen ska göra mindre ont.

Det här är så otroligt snyggt berättat och alla trådar knyts ihop alldeles på slutet. Faktiskt förstod jag allt när det bara var ett 20-tal sidor kvar. Det gillar jag, när det är mycket som överraskar och inte allt är som man tror. Trots att det var lite segt i tråden som berättade om Anna 13 år så var detta en bok som gav mersmak. Självklart ska jag läsa Söderlinds nästa bok, Vägen mot Bålberget.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Norrlands svårmod: Lotten, Violens boksida och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Kul att du gillade den:-)
    Jag är ju inte infödd norrlänning men stämningen var definitivt rätt i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den kändes rätt och riktig :)

      Radera
  2. Den står i min bokhylla här hemma, det låter ju rätt okey.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var väldigt speciell, på ett bra sätt.

      Radera
  3. Jag skrev i något bokbloggsjerkesvar för inte så länge sen om att det finns ett antal böcker som alltid poppar upp i tid och otid och gör sig påminda. Läs mig! säger de till mig, fast de egentligen inte alls är böcker som jag annars skulle välja. Jag jobbar ju på bibliotek, och ibland har jag dem i min hand onaturligt ofta tycker jag. "Is" heter en av dem, skriven av Lundberg, med en väska på framsidan. En annan frekvent tjatare är denna Norrlands svårmod. Jag antar att den får läggas i läshögen snart om den inte ger sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis vad du menar, jag har också några som gör så där. Denna är jag i alla fall glad att jag läste till slut :)

      Radera