torsdag 29 december 2022

Hett i hyllan #385

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ytterligare en bok inköpt på bokrean 2019.
Never let me go av Kazuo Ishiguro var kanske ett spontanköp, men ändå inte.

Ända sedan jag såg filmen som baseras på den här boken (redan 2011 faktiskt) så har jag tänkt att jag vill läsa den också. Jag minns det som att jag blev helt tagen av slutet. Som ju kanske är förstört nu för bokens del, men ändå. Sedan fick han ju Nobelpriset också, 2017, och det gör mig ju egentligen ännu mer nyfiken på boken. Eftersom jag ju faktiskt inte har läst något alls av honom så kanske han kunde vara ett fall för Boktolvan.

Så här står det på baksidan:
Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

8 kommentarer:

  1. Åh, den här tyckte jag om! Har tänkt läsa fler Ishiguro, men glömt bort det... https://lottensbokblogg.wordpress.com/2022/12/29/hett-i-hyllan-327/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att den är ännu bättre en filmen, som jag ju faktiskt tyckte om.

      Radera
  2. Jag läste den så tidigt som när den kom ut ungefär och gillade den mycket, men har inte sett filmen, nu i december läste jag Återstoden av dagen och gillade den med även om den är helt annorlunda än Never let me go.
    Min hett i hyllan finns här
    https://mittbokintresse.blogspot.com/2022/12/hett-i-hyllan-vecka-52-2022.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla som har läst den verkar ha gillat den. Det är min slutsats 🙂

      Radera
  3. Svar
    1. Ja, det stärker ju min tes ... att alla som har läst den gillar den 😁

      Radera
  4. Jag tyckte om den här men läste den innan den filmatiserades. Så för mig handlade det ju mycket om själva tvisten som har gjort den rätt oförglömlig. Jag var inte alls beredd på den. När vi sen såg filmen blev det istället en aha-upplevelse för sambon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så blev det ju för mig när jag såg filmen. Jag var inte alls beredd på den tvisten. Dessvärre så minns jag ju den så det är ju förstört när jag läser boken. Det är lite tråkigt när en upplevelse bygger så på en tvist för då funkar det ju inte mer än en gång.

      Radera