lördag 2 mars 2013

"Grand final i skojarbranschen" av Kerstin Ekman

Genre: Drama
Antal sidor: 395
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: e-bok
Källa: Bibliotek
Utläst: 14 februari 2013






Första meningen: Förläggaren har kavaj och t-shirt.

Baksidetext
När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.

När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.

Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.

Min kommentar
Kerstin Ekman har varit en vit fläck i min litterära bildning som jag länge velat åtgärda. När jag sedan gick med i en läsutmaning där man ska läsa böcker om böcker så tyckte jag att det äntligen var dags att ta tag i detta. Jag vet inte om det var ett klokt val.

Tydligen är den här boken något som kallas autofiktion, fiktion med självbiografiska inslag. Tyvärr är jag inte insatt i Kerstin Ekmans liv, inte heller i författar- och förlagsbranschen så jag kan inte uttala mig om det. Boken är möjligtvis rolig för insatta i förlagsbranschen, för mig... not so much. Det känns på något sätt som en väldigt intern historia som alldeles säkert innehåller massor av referenser till faktiska personer och händelser, men de går mig totalt förbi. Visst småler jag ibland och vissa passager är riktigt bra, speciellt de ställen där språk avhandlas. Ett exempel är avsnittet jag skrev om här.

Själva berättandet är jag inte heller förtjust i och jag känner mig ganska ensam om att uppleva den här boken som ett pretentiöst ordbajseri. Det är ett fasligt hoppande fram och tillbaka och i den tryckta boken är det kanske glasklart när ett avsnitt slutar och ett annat börjar, men åtminstone i min e-boksläsare så framgår inte alltid det. Ofta känns det som när man lyssnar på en historieberättare som oupphörligen tappar tråden och börjar berätta på en annan tråd, tappar tråden och börjar berätta på en annan tråd... och så vidare. Språket är otroligt konstigt, ibland är det dialekt och "bonnigt" och ibland så märkvärdiga ord att de inte ens finns med i SAOL. Handlingen har vissa likheter med de där gamla pilsnerfilmerna som brukade gå som matiné på TV när jag var ung. Jag gillade inte dem heller.

Jag har inga som helst problem med att förstå att Grand final i skojarbranschen tilltalar personer som känner till hur det fungerar i litteraturbranschen, men det här var inte alls för mig. Kanske är det synd att detta blev min första Ekman, men jag ska minsann ta och leta upp någon annan bok av henne att läsa, bara för att kolla om vi överhuvudtaget går ihop, eller om det bara är autofiktion jag inte gillar. Knausgård och jag blev ju inte heller speciellt lyckat.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 2.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Grand final i skojarbranschen: Pocketpinglorna, och dagarna går... och Flickan och böckerna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

23 kommentarer:

  1. Ge inte upp om Ekman utan prova någon annan också! Själv ska jag som sagt var prova den här någon gång senare i år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag ger definitivt inte upp Ekman, har hört alldeles för mycket bra om henne. Har faktiskt Häxringarna stående redan :) Hoppas verkligen du gillar den här boken bättre än vad jag gjorde.

      Radera
  2. Jag säger som Lotten: ge inte upp Ekman! Tyckte mycket om "Mordets praktik" och "Händelser vid vatten" av Kerstin Ekman, men "Grand final..." tyckte jag liksom du bitvis kändes som pretentiöst ordbajseri. Det är nog en bok för dem som är insatta i och intresserade av förlagsvärlden. Så här skrev jag när jag läst ut den http://fabulerat.blogspot.se/2011/12/grand-final-i-skojarbranschen.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mordets praktik har jag sett i mataffären i flera veckor nu, utan att våga köpa den. Kanske slår jag till nästa gång :) Jag trodde alltid att Händelser vid vatten skulle bli min första Ekman, men så blev det alltså inte. Tyvärr kanske jag ska säga. Men det blir helt klart minst en bok till av henne i alla fall :)

      Radera
  3. Är det alltså autofiktion det kallas. Jag föll inte heller för den här, kanske för att jag inte alls gillade någon av huvudpersonerna, och inte fattade varför de skulle ut i den där skogen och bo utan vatten (eller minns jag fel bok nu). Håller med om att det antagligen fanns många referenser till bokbranschen som gick mig förbi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om sanningen ska fram så satte boken så icke-djupa spår att jag knappt kommer ihåg den efter bara två veckor, men visst bodde de i en liten stuga utan vatten och toalett. Tror jag :) Förmodligen är den här boken mycket bättre om man känner till förlagsbranschen.

      Radera
  4. Da vet jeg at jeg bør styre unna denne ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du får ingen rekommendation av mig :)

      Radera
  5. Jag har väldigt blandade känslor för Ekmans böcker. En del har jag läst och gillat väldigt mycket. Händelser vid vatten, till exempel, eller romansviten som börjar med Häxringar. Men sen har jag läst annat som jag tyckt direkt illa om. Den där serien som heter något med vargar och rompor och skinn eller vad det är, den läste jag halva första boken av och den fick mig att inte vilja läsa Ekman mer alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häxringar köpte jag för ett bra tag sedan, men har inte läst den än. Jag tror jag får ta tag i den snart, liksom "upp på hästen igen".

      Radera
  6. Jag har inte läst något av henne, hade funderingar på denna bok.
    Tack för boktipsen.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag hade vetat vad jag vet nu så skulle jag ha valt en annan bok :)

      Radera
  7. Jag håller med om mycket av det du skriver. Det här var min första Kerstin Ekman också, och den levde faktiskt inte riktigt upp till mina förväntningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog egentligen inga förväntningar, förutom de jag brukar ha; att få läsa en bra bok :) Nej, vi får helt enkelt ta och läsa en annan Ekman.

      Radera
  8. Har hört väldigt blandat om denna bok, tyvärr mest negativt. Har den här i hyllan och kommer nog att ge den en chans i alla fall.
    Du får absolut inte ge upp Kerstin Ekman. Läs "Händelser vid vatten"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nästan omöjligt att hitta en negativ recension av den så nu blir jag lite förvånad. Jag trodde det bara var jag som inte fattat grejen :)

      Händelser vid vatten finns att låna som e-bok, men jag tror jag först läser den jag redan har hemma. Så får vi se vad som händer efter det :)

      Radera
  9. Verkligen en hyllad bok! Har ännu inte läst den själv, men jag älskade Ekmans Guds barmhärtighet (Vargskinnettrilogin). Blir lite mer tveksam till att läsa just Grand final nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här passade verkligen inte mig alls, men om man gillar... ordrikt, så gillar man kanske detta :)

      Radera
  10. Jag tycker att historien var kul, men språkligt inte bra. Uppstyltat utan kontakt med den som skriver, på ett så långt avstånd från känslor. Utom med beskrivningen av den älskade, i några få meningar, kan man känna att här tittat författaren inte över axeln, vad ska läsaren tycka? Men hon beskriver sin tudelade författarroll, det skullle ha varit mer intressant om hon inte friserade texten, och varit rakare som Barbro i romanen. Läs istället Nathalie Sarrut "Innan bilden bleknat"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppstyltat är ett väldigt bra ord, jag gillade det inte alls. Tack för tipset!

      Radera
  11. Gav upp efter dryga 50 sidor, recensentfavorit, inget för vanliga dödliga. Totalt ointressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag plågade mig igenom den, envis som jag är.

      Radera
    2. Hade inga problem att läsa boken, när jag väl kommit in i handlingen och slutat fundera över vem som talade - om det var Lillemor, Babba eller berättaren. Berättelsen sa en hel del om hur det kan vara att få sitt liv att fungera, och om skillnaden mellan "real life" och berättelser om det. Kanske ett sätt för Kerstin Ekman att hindra att någon annan skriver en bok om henne, "kapar hennes identitet" så att säga???

      Radera