onsdag 17 augusti 2016

"En god man" av Ulf Lindström

Författare: Ulf Lindström
Titel: En god man
Genre: Thriller
Antal sidor: 356
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Andreas Falck 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 augusti 2016




Första meningen: När man försöker dokumentera ett skeende där människor är fullkomligt utbytbara är det viktigt att klamra sig fast vid unika bilder.

Baksidetext
Två män i en unken cell på Borås häkte, en av männen är en erfaren advokat och den andre en bestialisk mördare. När Andreas Falck tar över fallet Peter Ljung är det egentligen redan för sent. Rikspressen har slutat skriva, Golfmördaren har erkänt och vägrar tala med någon. Men så börjar han ändå tala med Andreas, och trots allt som hänt vill Andreas Falck hitta ett sätt att försvara sin klient.

En god man är en berättelse om moral, om sexualitet och närhet, om män och vad de gör med kvinnor när de inte längre räcker till. Den börjar när alla de vanliga frågorna redan besvarats, så när Andreas frågar Peter: Varför? inser han snart att en bättre fråga är: Varför inte?

Min kommentar
Jag minns inte längre när jag hörde talas om den här boken första gången. Till slut kunde jag inte längre motstå den och den avgörande faktorn var nog att den utspelar sig i Borås. En stad som jag var i ganska ofta när jag var liten. Nu när jag har läst den så inser jag att utomhusmiljön inte spelar någon som helst roll eftersom det mesta utspelar sig inomhus. Och inuti människorna.

Efter så där ett 20-tal sidor så tycker jag att det här verkar väldigt lovande. Sedan börjar det dyka upp massor av kursiverade ord och meningar, det känns som att författaren vill tvinga mig att betona vissa ord. Det gillar jag inte. När jag läser så bestämmer jag själv vad jag tycker är viktigt. Efter kanske 70-80 sidor så tänker jag: nej, det här funkar inte. Ännu en Lapidus-wannabe som älskar att skriva ofullständiga meningar, som slutar i tomma intet. Det är bara tröttsamt att läsa. Personligen tycker jag att Ulf Lindström har försökt för mycket, det är helt enkelt för annorlunda och för nytänkande. Det blir mest bara svammel till slut.

Jag har dessutom väldigt svårt att förstå Andreas reaktion på Peters försök att manipulera honom. Så hemska är ju inte hans insinuationer om Andreas person och det var ju så tydligt att det bara var provokation. Det mesta som händer är i relationen mellan dessa två herrar och det blir väldigt mycket navelskådning här. De är så otroligt fulla av sig själva att det blir smått löjligt. Dock är det nog trovärdigt, med deras personligheter. Faktum är att det nog faktiskt är Andreas som förstör läsningen för mig. Det var visserligen väldigt längesedan jag läste Brott och straff, men jag får Raskolnikov-vibbar av honom. Massor av febriga funderingar och självömkan. Det är väldigt förvirrande att läsa.

Upplägget är väldigt vilseledande och nu, med facit i hand, så blir jag smått irriterad. Jag hade väldigt svårt att få ihop motivet och när jag väl kom till slutet så förstod jag varför. Jag tycker slutklämmen är billig.

Och så kan jag inte låta bli att ta upp min personliga käpphäst, det här med korrekturläsning. Jag upptäcker långt ifrån alla faktafel som finns i böcker, speciellt när de rör sig om sådant som jag inte vet något om. Men när någon påstår sig ha 12 megabit bilder på datorn då skriker hela min kropp. Megabit är ett hastighetsmått, inte en storlek. det är som att påstå att en båt är 30 knop stor. Förutom enhetsfelet så är 12 megabit bara ca 1536 kB. Eftersom det var 400 foton så blir det nog väldigt dåliga bilder. Dessa 12 megabit blir hundra sidor senare 50 megabit. Vilket är 6400 kB. Inte heller det speciellt mycket för 400 bilder. Ett ganska dåligt foto jag tog 2008 var ca 800 kB...

Detta är ingen deckare i egentlig mening, brottet är redan begånget och förövaren har erkänt. Det som ska luskas ut är varför och på vägen ska det försökas redas ut vad en god människa är. Eller en god man i det här fallet. Tydligen är En god man första delen i en serie. Kommer jag att läsa de andra? Nej, det här är för udda för mig.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 2,96 (beräknat på 54 betyg).
Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 2,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En god man: Romeo and Juliet, DAST Magazine och I skuggan av en bok.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Man blir ju alltid lite orolig när du skriver om någon bok jag inte känner till. Ska läslistan bli längre? Nej, inte i det här fallet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis hur det känns :) Den här boken utökar inte min läslista heller ;)

      Radera
  2. Det är ju lustigt hur sågningar kan locka läslusten. För att se om man själv tycker likadant, inte för att själva boken lockar. Kanske är dålig pr ofta även bra pr. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis, det händer mig också :) I det här fallet är det nog mest så att berättarstilen inte alls passade mig, jag avskyr verkligen det där med meningar som inte avslutas och det febriga yrandet :)

      Radera
  3. Jag tror nog jag hoppar den, skönt har redan många på listan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag skulle inte rekommendera den.

      Radera
  4. Den är nog ingenting för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon som brukar skriva i Vi läser, Yukiko Duke, älskade den :)

      Radera
  5. Den här boken har jag inte hört talas om tidigare.

    SvaraRadera