onsdag 2 augusti 2017

"Nattens dåd" av Dennis Lehane

Författare: Dennis Lehane
Titel: Nattens dåd
Genre: Drama
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Live by night
Översättare: Hans Berggren
Serie: Joe Coughlin 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juli 2017




Första meningen: Några år senare, på en bogserbåt i Mexikanska golfen, placerades Joe Coughlins fötter i en balja färsk betong.

Baksidetext
Boston, 1926. Förbudstiden har skapat ett ändlöst nätverk av underjordiska destillerier, lönnkrogar, gangstrar och korrupta poliser. Joe Coughlin, en framstående polis yngste son, har för länge sedan vänt sin goda uppfostran ryggen. Han har avancerat från barndomens småstölder och gör nu karriär hos en av stadens maffiabossar. Joe njuter av ryktbarheten. Men livet på den mörka sidan har ett högt pris. I en tid då skrupellösa män med stor ambition, mycket pengar, illegal sprit och vapen slåss om kontrollen kan man inte lita på någon. Det oundvikliga slutet anas: en förtidig död. Joe och hans närmaste män tänker leva fullt ut fram till den dagen. Joe överlever sin fängelsetid och reser från jazzerans Boston via Tampas latinokvarter till Kubas heta gator.

Min kommentar
Det känns som mer eller mindre en evighet sedan jag läste den första delen i den här serien, men det visade sig vara knappt åtta år sedan. Ett land i gryningen är en rejäl tegelsten och ett mäktigt epos. Nattens dåd är betydligt tunnare, både vad gäller antal sidor och berättelse.

Som vanligt befinner vi oss i Boston (i alla fall till att börja med) och som vanligt är det rejält mörkt och skitigt. Jag tror knappt det finns någon som kan få fram så mycket märker med så få ord. Den svarta, hårdkokta humorn finns också här, men inte alls lika närvarande som i Lehanes Kenzie & Gennaro-serie. Boken utspelar sig mellan 1926 och 1935, ganska omtumlande år i USA har jag förstått och det känns som att Lehane berättar en verklig historia, med bara namnen ändrade. Det här är en äkta historielektion, men inte alls så trist och torr som i skolan.

Det fullkomligt vimlar av karaktärer, varav minst hälften är sidofigurer och bara nämns en enda gång. Jag funderade på om det berodde på att de var verkliga personer, men så verkar det inte vara. Så vitt jag kan bedöma så är endast Lucky Luciano en verklig person. Den enda karaktär som är viktig är Joe, det är helt och hållet hans version vi får höra. Inte ens hans stora kärlek(ar) kommer man nära. Joe själv är en besynnerlig människa och verkar inte alls vara rätt typ för att vara en gangster. Han vill inte gärna göra någon illa och faktiskt så månar han om de fattiga. En gangster som filantrop? Ja, smutsiga pengar kan också göra gott. Rena motsatsförhållandet gäller för poliserna. De är ofta lika kriminella som bovarna de jagar.

Tyvärr så är Nattens dåd inte i närheten av storheten i Ett land i gryningen. Jag vet inte vad det beror på, men jag blir aldrig riktigt intresserad av hur det skulle gå för Joe. Förmodligen för att jag inte kommer nära. Han är så kylig och sluten att han nästan känns som en pappfigur. Lite stör det mig också att varenda vapen och bil beskrivs med märke, modell och färg. Varför? Tillbakablickarna, som dyker upp emellanåt, är så långa att jag har glömt vad som egentligen hände när de började. Slutet är vidrigt och jag avskyr det

De sista sidorna lyssnade jag på ljudboken, eftersom boken är på tok för tung att släpa med sig på en buss, och då tog det ett tag innan jag förstod vem som var Joe. Reine Brynolfsson uttalade Coughlin som [kɔflɪn] och jag är helt säker på att det är fel. Det finns ingen irländare som uttalar sitt namn på det viset. Tydligen har den här boken blivit film också och om jag ser den så lär jag få veta om jag eller Reine har rätt.

Jag ser i alla fall fram emot att läsa sista delen snart. Den har ännu färre sidor.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 100 betyg).
Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 17 333 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Nattens dåd: Läsa & Lyssna, Ur Sickans perspektiv och Bokboxen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

6 kommentarer:

  1. Blev också besviken på den här, tyckte inte den levde upp alls till den första delen. Tredje delen ligger fortfarande och vilar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur i alla fall att den inte var så tjock, nu när den inte var så bra :) Jag ska läsa tredje delen någon gång under resten av året.

      Radera
  2. Hm, jag skulle också uttala det så... men efter lite googlande så verkar det skilja sig beroende på var man är ifrån?
    Kanske beror på att man tänker sig hur man uttlar cough?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De här är ju irländare så jag är ytterst tveksam till att de uttalar sitt namn på amerikanskt sätt. Kändes inte alls bra att höra det i alla fall :)

      Radera
  3. Jag håller med dig! Jag tyckte första boken var helt fantastisk, ett riktigt epos över en period i amerikansk historia, så jag blev också lite besviken. Men jag slängde mig ändå över den tredje boken, den håller inte heller samma nivå som den första, men är ändå läsvärd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första boken var ju lite "the great American history", en riktigt bra bok. Den här vet jag inte vad den skulle vara. Jag ska ta tag i tredje delen ganska snart också.

      Radera