lördag 25 november 2017

"Kåda" av Ane Riel

Författare: Ane Riel
Titel: Kåda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 240
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Harpiks
Översättare: Helena Ridelberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 november 2017




Första meningen: Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.

Baksidetext
Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor...

Min kommentar
Kåda blev jag nyfiken på redan när jag gjorde i ordning listan på kommande böcker för september och jag blev väldigt glad när den dök upp på hallgolvet. Men riktigt sugen på att läsa den blev jag inte förrän bland annat Johannas deckarhörna stämplade den som fullpoängare.

Miljön är väldigt snäv eller vad man ska säga, mestadels befinner vi oss på den lilla överbelamrade gården där Liv och hennes familj bor. Jag har inga som helst problem att se allt framför mig, kanske var gårdarna där jag växte upp inte riktigt så fulla av skräp, men det räcker för att min fantasi ska kunna spinna vidare.

Min första reaktion när jag börjar läsa är att språket nästan känns som om boken är en dokumentär. Det menar jag som en bra sak. På något sätt känner jag att jag sitter utanför och tittar in. Det är ett väldigt avskalat språk, pragmatiskt och osentimentalt, men samtidigt vackert. Det är nästan för vackert för att det ska bli riktigt otäckt. Det blir inte heller så där tårdrypande sentimentalt som det skulle ha kunnat bli. Vi får se det mesta genom Livs ögon och jag brukar ju ha lite svårt för barn som berättare, men eftersom Liv inte är något vanligt barn så funkar det.

Det är inte många karaktärer här, i stort sett bara Livs familj och det räcker mer än väl. Det är helt omöjligt att inte känna sympati med dem allihop. Jens som urskuldar allt han gör med att han "hjälper". Maria som helt enkelt inte orkar mer. Och så Liv förstås. Liv som tror att alla lever som de gör. Man tänker inte alltid på hur lätt det är att förvanska ett barns "normalt". Jag blir så otroligt ledsen när jag läser detta. Min hjärna värjer sig och mitt hjärta gråter. Det som gör mig mest ledsen är att alla väljer att titta bort. Utom den utomstående nykomlingen, som ser allt med andra ögon. Det är så klart svårt att se galenskap som smyger sig längre och längre ner, men ändå.

Ane Riel använder sig ofta av antydningar, att saker ska hända längre fram. Det är alltid något hemskt, det förstår man. När det väl händer så radas den ena hemska detaljen efter den andra upp och det blir till och med värre än man tänkte.

Av någon anledning så tänker jag filmiskt när jag läser, det kan bero på alla tydliga bilder jag ser inne i mitt huvud. Faktum är att jag tror att det här skulle kunna bli en väldigt bra film.

Jag känner lite att mina ord inte riktigt räcker till för att beskriva den här boken. Det här är en otroligt tragisk historia och hur någon kan välja att kalla den kriminalroman övergår mitt förstånd. Vad den är är ett familjedrama. En tragedi.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,2 (beräknat på 6 betyg).
Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 220 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Kåda: Johannas deckarhörna, Boktanken och Deckarbibblon.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

18 kommentarer:

  1. Jag tror detta får bli min nästa bok faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Det skulle vara jätteintressant att höra vad du tycker.

      Radera
  2. Många som verkar gilla den här boken, men just de där att den marknadsför som kriminalroman men mer är familjedrama så tappar jag lite suget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man ska nog inte läsa den och förvänta sig en deckare. Då blir man kanske besviken.

      Radera
  3. Svar
    1. Det var ju helt omöjligt att inte göra det.

      Radera
  4. Den verkar ju riktigt bra! Har den i att-läsa-högen och nu blev jag väldigt sugen på att läsa den. Inspirerande inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs den, jag tror att du skulle gilla. Och tack, "inspirerande inlägg", det kan jag leva länge på :)

      Radera
  5. Jag tyckte väldigt mycket om den här! Precis som du fick jag ont i hjärtat, och även om allt är så vidrigt och går mot katastrof tycker jag så mycket om huvudpersonerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det helt omöjligt att tycka illa om någon av dem? Det brukar inte hända mig :) Jag kände mig oerhört empatisk när jag läste ;)

      Radera
  6. Den här boken skall även jag läsa snart. Den verkar spännande.

    SvaraRadera
  7. Verkar som en speciell bok. Är väl inte alltid sådär jätteglad åt böcker som marknadsförs på ett sätt men visare sig vara något helt annat, men har ju här nu förstås fått rätt info om att det rör sig om ett tragiskt familjedrama. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag visste att det inte var en deckare (enligt mig) när jag läste den, annars hade jag nog blivit väldigt besviken.

      Radera
  8. Den här är blev jag lite extra nyfiken på nu. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra, tror att du kan gilla den :)

      Radera
  9. Har sett den boken på många bloggar och blivit nyfiken på den. Och efter att ha läst det du skrivit så måste jag ju läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en väldigt speciell bok, skriven på ett väldigt speciellt sätt. Och det sättet passar mig väldigt bra :)

      Radera